att, meåad den känredom han vore i tillfälle att in hemta omm ställningen, efter omständigheterna förfara Tal. röststade derför uti utskottet emot motionen, mer med reseservation att en skrifvelse borde till K. M: aflätas oom hvad i ärendet förefallit, så att K. M:i kunde dderi finna ett stöd i händelse han ansåge sig föranlåteen vidtaga någon åtgärd till bränvinsbrännin gens insttällande. Sedan dess hade talaren dock frår sin hemort mottagit sådana underrättelser, att har utstrukit: sin reservation och nu stod på majoritetens ståndpunkt. En vän, på hvars yttrande han kunde fullkomligt lita, hade, bland många andra, tillskrifvi honom, att tusendes olycka och en oberäknelig nöc skulle uppstå om bränvinsbränning finge i April må nad ega rum. Ofantliga qvantiteter bränvin hafv: under den redan medgifna bränningstiden blifvit af verkade; förordningen har i hög grad kringgåtts och en enorm tillverkning förestod i April månad. D1 kan tryggt tro migs-, hade brefskrifvaren yttrat, at mången bonde inom Laske härad ej eger ett korr till utsäde för våren. — Man har sagt, att genom den nya. inskränkning som är i fråga skulle en rubbning kormmma att ske i en loflig näring, Tal. var lika män somm någon att märingarne mätte njuta stabilitet; men då nöden står för dörren måste sådana konsiderationer vika, ty då gäller den gamla regeln, att nöden hhar ingen lag,. — Man har äfven talat om kungsordd, och man har dervid fästat en sädan vigt, att man skulle vilja uppoffra hela landets väl för att ej rubba ett jota i den en gäng utfärdade kungörelsen. Samma heliga pligt konungen hade att den 13 Juli inslkränka bränvinsbränningen till 2 månader, samma jpligt har han nu att totalt inställa den under April. — Förhållanderna hafva sedan dess verkligen förändrat sig så, att de göra ett sådant steg nödigt. Ty om man tager den förhandenvarande ställningen i betrakande, så finner man det obestridligt att under höstnånaderna egt rum en ofantlig bränvinsbränning, harom man på förhand ej kunde göra sig någon föreställning. Vidare: om mätaren å tillgången 3 en vara är dess pris, så följer deraf lika obestridligt, att tillgången på spanmål ej är stor. Utskottet har i cetta hävseende inhemtat underrättelse från alla ladsändar och tal. hade sjelf mottagit än färskare noteringar, redogörande han här för priserna på en mängd olika punkter inom landet, visande att spanmälen står synnerligen högt äfven i de mest sädesrika orter. Man torde invända att priserna på några ställen fallit just -de sista dagarne. Detta är emellertid den naturliga följden deraf, att bonden i Januari månad nödgas sälja för att betala sina skatter, att sjöfarten under vintern är hämmad, att således ingen konkurrens kan ega rum, utan hanmdlanderna efter behag bestämma priserna Om bränvinsbränningen nu får florera, skola de knappa ttillgångar, som ännu förefinnas, komma att uttömmars, och nägon tillförsel utifrån för att fylla behofvet: är ej från någon sida att motse. Från Danmark lärer ingenting kunna väntas, ty rägen noteras i Malmö 23 rdr, och om tillgångar funnes i grannriket, skulle Malmö handlande säkert ej underlåtit att der förse sig. I Polen har förbud mot utförsel blifvit uwfärdadt. I Frankrike anses ännu för lanmdets egå behof behöfva importeras 3 millioner tunnor säd. I England stiga priserna dagligen. Iöstersjöhamrarne skulle tillgång möjligen kunna finnas, men det är temligen troligt att Östersjön i sommar kommer att upptagas af krigsflottor. Annu ett ytterligare nytt förhällande har infrädt sedan kungörelsen af den 13 Juli utfärdades: anledning är nemligen förbanden, att vi sjelfve komma att utrusta större delen af vär flotta och vid kusterna uppställa en del af vår arme, och detta föranleder en proviantering som skall än ytterligare uppjaga priserna. Talaren hemställde derför om det under sådana förhållanden kan vara rätt, att beröfva oss våra egna tillgängar, då bristen ej kan från annat håll fyllas; och hvad slutligen beträffar betänkligheterna i afseende på det omtalade kungsordet, erinrade talaren att detta kungserd blifvit gifvet ät svenska folket, och om svenska folket nu här genom sina vid riksdagen församlade ombud begära dess återtagande, så vore kungsordet ej genom en sådan ätgärd brutet. Talaren yrkade alltså bifall tilll betänkandet, men om sädant ej blefve ständets besslut, åtminstone återremiss, på det att hr Dalmans maotion mätte komma under pröfning. Hr Orrstöm förklarade sig ej se sakerna så mörkt som dem siste talaren, och ville han försäkra, att om innevångarne i Laske härad ville göra en utflykt tlll Östergötthland, skulle de der ha ganska lätt att tillbyta sig; spanmål mot foder; men derpå var verkli gen stor: brist och mången hade följaktligen för utfodringen af sina kreatur päräknat dranktillgängen i April mänad. Talaren erinrade huru man fäster sig vid löften i afseende på den ekonomiska lagstiftningen, giha uti för längesedan hållna trontal, och huru man ej vill medgifva någon afvikelse från deri uppställda grundsatser. Han fann det nu synnerligen inkonseqvent ati päyrka, det konungen skall taga tillbaka en för så kort tid sedan utfärdad förordning E. M. ir bäst i tillfälle att genom de ingående rap portern: bedöma ställningen, hvilken talaren för sn del ej 2nsåg så svår som utskottet framställt den Det höja priset på spanmäl skulle också ofelbart verka drhän, att ej så mycket komme att brännas. Om deiemot bränv:nsbränningen inställdes, skulle priset på bränvin än ytterligare uppjagas; vinsten deraf skulle dock ej stanna hos bräuvinsbrännarne ntan hos dem som för närvarande innehafva varan, och hvem det är torde ej vara så lätt att utröna. För min del, slöt talaren, vill jag tillse att någon bränvinslukt ej må vidlåda mig, och jag yrkar derföre afslag. Hr Sundblad instämde. Ur Österberg tillkännagaf att han biträdt det beslut hvari utskottets majoritet stannat, och önskade att ståndet måtte sig deri förena. Viljande han till hvad utskottet andragit endast tillfoga, att då ett krig synes nära att utbryta i Europa, skola spanmålspriserna derigenom uppjagas och tillförsela hämmas. Hr Malmborg fästade uppmärksamheten på, att sedan main under en lång följd af är ökat bränvinsfloden, fimner man sig nu intagen af en panisk förskräckelse och vill på en gång tämma den. Utskottet syntes talaren hafva vid författandet af sitt utlåtande varit intaget af en sådan förskräckelse. Hr Hasselroth hade anfört oroande underrättelser från sin hemort; men sådana underrättelser äro ofta oriktiga och dikterade af enskilda intressen. I talarens hemort var ställlningen icke så betänklig, och var han dessutom aff den tanka, att ett bränningsförbud ej skulle sänka ppriset på spanmäl. Han yrkade afslag. Hr Henschen skulle önskat, att de talare, som yt trat sigz emot, hade gått i samma ordning som betänkandet,, nemligen först upptagit skälen ech sedan vederlagt dem, och derefter hade det kunnat vara isin ordning att förkasta detsamma. Nu har man ej vidrört utskottets skäl, ä1 mindre vederlagt dem. Man har sagt att ett bränningsförbud ej skulle sänka priset på spanmäl. Talaren ville dock erinra, att blotta motionens framträdande vid riksdagen haft till följd en pritsänkning i Blekinge. Det har äfven yttrats, att det vore mindre grannlaga mot konungen att frambära ex begäran sådan som der ifrågavarande, då det borde antagas att, om behofret så kräfde, kenungen utin påminnelse från ständernas sida skulle vidtaga den ifrågavarande åtgärden. Talar:n trodde tvertom, att ett afslag från tre stånd af den ifrägaTER tWwaramndaAaA mvAtinanaAR Ölaslla mtretue am AR.