Aftonbladet – 30 januari 1854, sida 3

Bisköp Genberg hemställde, med all aktning för itskottets skäl till afstyrkande af den kongl. proposiionen, om ej de grunder, som tala för bifall, kunna vara lika vägande; grunder, som gällt inför auktori eter. a och som föran!edt deras tillstyrkande, nemli sen att dessa parker ej voro skattlagda på sätt som ten öfriga jorden eller efter ortens metod. Skattläggvingen af denna jord har så tillgätt, att då ständerna rid 1513 ärs riksdag beslöto, dt kronan, för bättre rärds skull, borde afhända sig dessa parker, en minimiskatt af 6 sk. sattes på hvarje tunnland, hvarefer de uvtbjödos till den högstbjudande; auktionssumnan blef sälunda räntan och 6 gånger densamma nköpspriset för hvarje lott. De första köparne, med iträkning af vinst på skogen, uppdrefvo sälunda ränan och bergade sig väl så länge skogen räckte, men lä den blifvit förstörd stod räntan qvar och välstänlet var slut. Det skedde väl på lika sätt på andra ställen, t. ex. i Nyköpings län; men der har ändring skett, och kammarkollegii cirkulärbref af 1824 förekrifver äfven ett helt annat förfaringssätt. Den satsen ville ej talaren bestrida, att staten ej bör melankomma för att jemka enskildas misslyckade spekulationer; men om man besinnar om hvad slags folk här är fråga, trodde han dock att nägon jemkning, borde komma i ga; en befolkning, sådan somj denna, hvars närmaste omsorg är att söka skaffa sig ak öfver hufvudet, har sällan längre I än för morgondagen och de närmast öfverhängande behofven; den bjuder hvad och oftast mer än man fordrar, för att nä detta mål, under förhoppning att framtiden skall rangera resten. Är det nu fullt billigt att staten, derföre att den kommit i affär med sådana utarmade, utan att vilja efte ka något, skall söka af dem draga all möjlig vinst, en vinst som dock blir alltför chimerisk, då visadt är att bebyggarne ej kunna utgöra den utfästa skatten, hvilken för närva-f rande mäste till största delen afskrifvas. Är det e, då bättre att nedsätta räntan till ett belopp att den kan utgöras och derigenom återbringa dessa lägenheter till besutenhet, ett pr judikat, som, då det dertill grundar sig på billighet och rättvisa, aldrig kan blifva vådligt; talaren yrkade äterremiss. -— Doktorerne Säve och Sandberg instämde. Doktor Nordström, statsutskottsledamot, ansäg ej rt att man hvälfde skulden till den i dessa kronparkslotter rådande fattigdom på rikets ständer; att egennyttan missbrukat hvad välviljan bjudit rådde ej ständerna för, och om eländet vore så stort och oförmägan att draga den åsatta skatten, hvilken med 3 kappar pr tunna ej kan anses så omöjlig som uppgifvet blifvit verkligen finnes, vore det bättre attlåta dem blifva skatteyrak och äterfalla till kronan, då, genom skogs styrelsens försorg, de i en framtid kunde blifva till det gagn och värde, man nu vill fråntaga dem. Omöjligheten att draga räntan har uppstätt genom dessa lotters nästan till oändlighet fortsatta klyfning, hvilken genom en skattläggning efter ortens metod ej skall minskas och som kommer att kosta staten mer än denna park är värd. Talaren önskade bifall till utskottets framställning. Biskop Ifeurlin: För omkring 30 är sedan gjorde sig inom representationen den åsigt gällande att man borde afhända sig kronoparkerne, på det de skulle blifva af den enskilde bättre vårdade, än hvad kronan kunde göra: följden blef att skogarne nedhöggos och marken förvandlades till fattigkolonier. Genom den starka delningen uppstod oförmåga att utgöra räntan. — Återremiss ville talaren ej motsätta sig, dock ville han ej att den kongl. propositionen skulle bifallas; ty om dessa lägenheter skulle skattläggas efter metoden, komma flera onera till än de nu hafva; bättre vore att nedsätta, utan föregående skattläggning, den nuvarande räntan till ett belopp att den kan utgöras. Professor Carlson ansäg det sätt hvarpå räntan tillkommit vara skäl nog för äterremiss. Här har räntan blifvit åsatt lägenheterna, utan att grundskatt förut blifvit bestämd. Hade så skett, skulle utrönt blifvit hvad dessa lotter för framtiden kunde draga, utan afseende på det tillfälliga värde som låg i skogen; önskade äterremiss. Prosten Qviding motsatte sig återremiss, på grund af att ej visadt vore det räntan blifvit för hög satt; afseende mäste vid des bestämmande fästas på både skog och mark. Genom styckning af lotterna har obesutenhet uppkommit, och styckningen har skett genom olaglighet; återbringa dessa lotter till det omräde de hade vid skattläggningen, och de skola bära räntan; kunna de det ej, blir då tid först att bevilja lindring. Talaren ville ej uppmuntra ettlättsinne sådant som det, hvilket var begånget vid köpet af dessa parker; den fattigdom, som här är i fråga, bör hjelpas af dem som vållat densamma. Önskade bifall till betänkandet. Domprosten Thomander var af samma äsigt som den föregående talaren, att den som vällat denna fattigdom äfven skulle hjelpa densamma Staten har genom sin Jagstiftning våliat den, derföre är det ock et alt bota det sär den sjelf förorsakat. år, när det är foderbrist, kan man nedslagla sin ladugård, men en svältande befolkning kan man ej nedslagta, och troligt är det att man med ångfartyg hvarken från Gefle eller Göteborg (doktor Nordströms och t ens hem) vill afhemta den, nödställda befolkning ör att på dessa orter draga värd om densamma. Svmm2 här vore ej stor; större uppoffring har staten . jort förr, och orätt är det att lägga, att jag så må säga, en skott på taket; ty tak öfver hufvud var väl det närma: inroparne af dessa lotter sökte när de köpte dem. Valaren ville bifalla biskop Heurlins förslag, i fall det, efter granskning, innebure en förbättring; lagligast trodde han dock skattläggning efter metoden vara. Önskade återremiss. Hofpredikanten Wensioe ansåg faran för sta träda emellan genom det prejudikat, som härigenon: komme att uppstå, alltför stor; billighetsskäl torde möjligen finnas; dock trodde: han att behofret af lindring ej vore så trängande, då blott af 12 lotter 3, och dessa ändå ej de sämsta, begärt nedsättning. Doktor Nordström. Man har liknat fattigdomen ä dessa skogslotter vid ett sär välladt genom statens ekonomiska lagstiftning, sädana sår har talaren sett på andra håll, t. ex. i sin hemort Gefie, der arbete och idoghet hafva läkt dem, och var doktorn öfvertrgad om att samma medicin på Öland skulle leda till samma lyckade resultat som i Gefle; på så sätt behöfvas inga ängfartygstransporter hvarken till Götheborg eller Gee. Prosten Berln, Efter man gjo:t denna riksdag till en koncessionernas -riksdag i stort, då man vill taga bort bevillningen, vill hafva tullnedsättningar, skatteförenkling och skatteförmildring och Gud vet icke allt hvad man vill hafva förenkladt och förmedladt, vore det skäl att den fattiga befolkningen på dessa f. d. skogslotter äfven finge någon lindring i sina skattebördor. Har utskottet på eget beväg ej trott sig kunna tillstyrka nägot sådant, mä betänkandet återremitleras, på det utskottet mätte, efter inhemtandet af ståndens äsigt, inkomma med en tillstyrkan dertill. Ordentlig skattläggning ansäg talaren blifva för dyr, som bevis hvarpå omnämndes, att vid skattläggning af ett fiske i Skäne skattläggningsomkostnaderna gingo till 60 rdr, då räntan å fisket ej kunde sättas högre än 12 sk. Prosten Afelen. Man har sagt att om lotterna samOL TN Aa dan Alla olattasns Ilänna