Aftonbladet – 28 januari 1854, sida 3

iir W. I. Dalmans motion, an vående ul vidg: testamentsfrihet, lika för lana! och i stad. Ehuru Kongl. Maj:t redan, uti skiifvelse till R kets Ständer vid sednaste riksdag, den 21 Noq-. 185( gifvit Rikets Ständer tillkänna, det var. t Hairs M: äsigt att de af stånd och hemvist keroencl1e ol ikhett i testamentsrätten utgöra, särdeles efter gif torätt och arfslagarnas förändring, hufvulsakliga :vrister lagsystemetn, afhördes likväl icke vid samme riksda någon proposition från regeringen til afhjelpa nde a dessa vhufvudsakliga brister,, hvilke dock synes hafyv varit förenadt med desto mindre svirighet, som i lag beredningens fullständiga förslag til alla för ända målet erforderliga stadganderm redar för 6 är sedar blifvit till Konungen afgifvet. Af denna anledning och för den händelse som nog kan vara att befara, det en sädan proposition äfven vid innevarande riksdag torde uteblifva, får jag begagna den evskilda motionsrätten för förnyandet af det förslag, jag apprepade gånger framställt, nemligen alt för tillväga. bringande af saknad enhet i lagstiftningen samt tull undanrödjande af de skiljaktigheter, som med afse-ende å egendoms natur samt testamentsgifvares stånd! och hemvist för närvarande i lagstiftningen förefinnas,. testamentsrätten måtte för framtiden bestämmas sålunda: Att, med upphäfvande af 17 kap. Ärfdabalken, K. förordningen och förklaringen af dem 19 Augusti 1762 och den 4 Febr. 1801 samt 12 i iridd. och adelns privilegier den 16 Okt. 1723, nysssnämnde kapitel. måtte erhålla denna förändrade lydelse: S 1. Ej må nägon genom testamernte bortgifva mer: än hälften af sin qvarlätenskap, dler bröstarfvinge: finnes. Andra hälften falle lröstarfwvinge till. Den. hälft kallas bröstarfvinges laglott. Ej heller må den,. som hafver bröstarfvinge, genom testamente så för-ordna om sin egendom, att bröstarfvinges rätt till af komst eller nytta af hvad i hans lagott räknas bör, derigenom inskränkes-. 2 Finnes ej bröstarfvinge, då må man all sin. egendom genom testamente bortgifri S3. Test mente må ej tagas af boskifto, utan af dens del, som gifvit hafver. S 4. Par nägon i testamente gifvi mer, än lag säger, varde testamentet, då tvist uppstår, rättadt efter lagen och gånge för öfrigt i verkställighet. I sammanhang härmed och då billigheten synes: forda att så länge bördsrätten qvarstviår i afseende på. lösen af försåld arfvejord eller bördktöpt jord, en sådan lösningsrätt äfven bör medgifvas beträffande genom testamente eller gåfva afhänd fast egendom af nämnde egenskap, föreslär jag vördsamt följande till. lägg, såsom: 3 5. Gifver någon genom testamente bort egendom, som är börd underkastad, ege den som inom, börden är, att innan laga stånd akoumer, den egen-dom lösa efter af rätten derå satt värde; och gånge: dermed i öfrigt som i 5 kap. J. B. skiljd. I öfverensstämmelse med dessa grundsatser torde: jemväl 1 och 3 6S-i S kap. J. B. böra upphäfvas,. samt i deras ställe införas följande stadganden: 1. All egendom, ehvad den är ärfd eller förvärfd, må af egaren bortgifvas. s 2. Bortgifver nägon sådan egendom, som börd underkastad är, ege bördeman att, innan laga stånd ikommer, densamma lösa efter af mätten derå satt värde: och gänge dermed i öfrigt som. i 5 kap. denna alk skiljd. 3 lika med den 2 i nu gällandee 8 kap. J. B. Denna motion blef vid förra riksdagen af lagutskotet afstyrkt, endast af det skäl att densamma skulle nnefatta en rubbning af de nu gällande grunder för: daleller arfvejordssystemet, hvilken förmentesicke gillas af det allmänna tänkesättet,. Ett sådant käl för afstyrkande af en på i öfrigt erkändt riktiga runder stödd lagstiftning, är åtminstone högst bevämt, ehuru det föga består inför det allmänna omömet, huru en lagstiftningsfråga bör behandlas. Mig ynes att lagstiftaren der skall ställa sig i spetsen ör förbättringarna. Hans uppgift är att besegra för. omarna och förvillelserna hos hopen, icke att vika mee NODE TE AO REFER