Aftonbladet – 27 januari 1854, sida 3

Hotion af Jehan Johansson från Örebro lån em husagans afskaffamde. Vördsam motion. En fråga, som redan vid föregående riksdagar varit föremål för ståndens behandling och som under tiden äfven af pressen blifvit bearbetad, utan att den ännu ledt till något resultat, är den om husagans afskaffande. Under benämningen husaga har man i allmänhet förstått den patriarkaliska rätt, som husbonden eger att på lämpligt sätt tillrättavisa sina tjenare för försaummelser och mindre förseelser. Som sådan betraktad kan och bör husagan vara lämplig, så vida den nemligen med måtta och urskiljning begagnas; men detta är tyvärr icke alltid fallet, utan urartar den stundom och blir, i stället för en passande tillrättavisning, ett medel i husbondes band att på det grymmaste och mest afskyväckande sätt misshandla sina tjenare. Tjenaren blir ieke en medlem af familjen, som han egentligen borde vara: ban blir ett slags slaf, till hvilken man icke anser sig stå i några menskliga relationer, utan den man eger rätt att behandla lika med ett oskäligt djur, om icke värre. Såsom sådan är husagan fördömlig och borde, enligt mitt förmenande, aldrig vara af lagen medgifven; men skulle man afskaffa. allt som kan missbrukas; så fruktar jag att ganska få af de menskliga institutionesna skulle ega bestånd. Saken har ock en annan sida. Ieke nog med att den verkliga hösbonden tager sig frihet att upptukta sina tjenare oeh således utöfvar en honom tillerkänd rätt; äfven andra personer pläga, såsom vi nägot hvar veta, tillegna sig husbondenamn och myadighet. Det finnes knappt någon liten eller stor lamdtegendom eller fabrik, der icke finnas inspektorer, bokhållare, rättare, ladufegdar, verkmästare och hvad de kallas må. Dessa uppträda ganska efta med eller utan uppdrag och aga sina medtjenare med sä mycket större eftertryck, som afund, lustar, smäsinne och andra däliga egenskaper oftast spela hufrudrolen vid en dylik exekution. Det är ingalunda obekant, huru klagomål inkommit mot inspektorer, som slagit sina medtjenare så, att läkarebiträde måst anlitas; huru de bruka lägga dem ner och efter alla konstens reglor gifva dem fem och tjugu, till och med hundra prygel. Detta borde väcka hvarje sann husfaders afsky, och jag tror att ingen inom ståndet skall finnas, som rid mogen eftersinning kan gilla ett dylikt förfarande. Svaga äro vi alla ech kunna ofta med husbonderätt aga i vredesmod; men att tilläta okunniga och uppblästa tillsyningsmän, med paternell myndigbet, grymt misshandla medtjenare, måste väcka en ovilja, tillräcklig för att hämma dess missbruk. Jag vägar derföre föreslå husagans afskaffande eller, i händelse utskottet icke skulle bifalla detta, det tillägg i 8 af vär tjenstehjonsstadga angående husagan, att ingen, utom husbonde, må ega rätt at utlela husaga, och att ingen, satt i husbondes ställe, nå, utan husbendes begifvande, lägga slag på sin underordnade. Jag anhåller om remiss till vederbörligt utskott. Johan Johansson från Örebro län.