Aftonbladet – 27 januari 1854, sida 1

is, derest de af regermgen godkännas, hvilet man hitintills ansett vara lika säkert om amen i kyrkan,. Regeringens proposion t. ex. angående fjerde hufvudtiteln eller mdtförsvaret, lärer väl, åtminstone enligt reeringens egen föreställning, omfatta en helgjusn och sammanhängande plan. Deruti ingår kväl en mängd särskilda frågor, t. ex. om e olika vapnens organisation, om beväringen, efästningarna m. m. dylikt. Utan tvifvel öra dessa till samma ämne; men stämderna ifalla endast vissa delar af förslaget. De nslå medel för en förändrad organisation af rtilleriet, men neka anslag för instruktionsller sappörskompanier o. . v., — allt utan tt aflåta särskilda skrifvelser, om det ena ler andra. Månne regeringen då — under öregifvande af ett oskiljaktigt samband melan alla delarne i försvarsplanenx,, eller emelan ständerne icke meddelat särskilda förekrifter om verkställigheten — drager i beänkande att verkställa den förändrade orgavisationen af artilleriet, derföre att stärderne ippskjutit frågan om en förändring i oranisaionen af beväringen eller något dylik? Insändaren, som synes hafva djupa försänkninsar i konseljen, kan ju fråga sig för hos crigsministern, som troligen icke länge blir wnom skyldig ungefär enahanda svar, som Papageno i Trollflöjten ger Tamino vid böran af deras bekantskap. Beträffande särskildt just skatteförenklingsrågan, så har den, mer än de flesta, en vidsträckt omfattning och upptager en mängd lelar, hvilka dock med hvarandra icke ega något omedelbart sammanhang eller äro beroende den ena af den andra. Uti K. M.ts den 20 December 1847 till ständerna aflåtna nådiga proposition i detta ämne gjorde K. M:t, i en och samma proposition, flera sirskilda framställningar, hvilka icke åtskiljdes på annat sätt än genom särskilda rubriker för hvarje del, t. ex.: angående förändring af grundräntorna och tionden; vangående sättet för hemmansräntornas och kronotiondens utgörande; angående markegångssättningen, mMfl. En lika beskaffad metod iakttogs i regeringens skrifvelse till ständerna af den 1 Februari 1851, der just de nyssnämnda tre rubrikerna bibehällos. Följden deraf blef att ständerna vid begge dessa riksdagar i ett sammanhang behandlade hela den stora frågan: att statsutskottet deröfver afgaf gememsamma: betänkanden, och att slutligen ständerrna i en: och samma skrifvelse meddelade sitt svar å K. M:ts särskilda framställningar, lilkaledes utan att utmärka något annat slags obteroende af dessa sinsemellan, än medelst särskilda punkter eller litt. 4. B. C. Också torde insändaren hafva sig bekant, att ehuru ständerna vid 1848 års riksdag biföllo endast Väs delar eller punkter af K. M:ts förslag i frågan angående beskattningsväsendat samt uppbördsoch redogörelseverkets förerkling, men icke antogo andra, regeringen likväl, utan att någon särskild önskan derom varit af rikets ständer framhållen,, andefallde: verkställighet å alla de ständernas beslut, hvilka antingen innefattade bifall till K.M:ts förslag eller i öfrigt af K. M:t gillade:s. Men: att ställa alla de uti K. M:ts propositiion eller ständernas skrifvelse sammanförde oliikartade frågor i oskiljaktigt samband föll visst icke dåvarande finansministern ett ögonblick i tanken. Uti förevarande sak är förhållandet fullkomligt enahanda som det företer sig vid behandlingen af samma ämne vid 1848 års riksdag. De i dessa hänseenden försökta advokatoriska undflykterna duga således till platt intet. Lika misslyckadt torde försöket få. anses, att bortadvocera det solklara förhållamde, att då för forsellönens godtgörande Ki. Maj:t utan att under de första åren efter föjrändringens vidtagande och innan alla löntaagare på densamma ingått,, begära ett särskiildt anslag på stat, icke destomindre genast ääskat, att fullmäktige i riksgäldskontoret måtte: erhålla. föreskrift att godtgöra statskontoret det förpskottsvis utgifna ersättningsbeloppet för forsellön., K. M:ts afsigt icke derigenom varit tydligen uttryckt att beslutet skulle verkställas så fort ske kunde och oberoende af persedelförvandlingen. Möjligt är visserligen att kontrasignanten af den kongl. skrifvelsen, hr J. A. Gripenstedt, kunnat hafva haft någon dold afsigt, på hvilken förklaring han i sanning föga vinner; men att ständerna uppfattade K. M:ts mening så som den jenmväl sedermera af hela allmänheten och i ern officiel skrifvelse till regeringen från bonddeståndet vid denna riksdag blifvit uppfattad, celler att verkställigheten skulle inträda från och med det nya skatteåret, ådagalägges uppembarligen deraf, att ständerna från och med samma år 1å riksgäldskontoret anvisade den ifrågaställda lutgiften för forsellön. Något särskildt yttrande lom tiden erfordrades således icke, då penninIgar funnos, för att genast sätta saken i verÅ ket. Och om ständerna feke önskat denna Isnara verkställighet eller icke ansett sådant I vara K. M:ts afsigt med det äskade förslagsl anslaget, så hade väl ständerna, i sammanThang med medelanvisningen, framhållit den -lönskan,, att verkställigheten måtte a.stå intill I någon viss tid eller ställas i sammanhang med sj den i föregående punkt afhandlade frågan om I I L grundräntornas förenkling... Men då K. M:t icke i tydliga ord eller ens på det aflägsnaste sätt antydt en sådan önskan och då K. M:t desto mindre kunde hafva för afsigt att göra frågan om ändring 1 sättet för de ,in-Iadeldta hemmansräntornas och kronwotiondens -Ioutgörande, beroende af grundräntornas för-Ioenkling,, som K. M:t redan nu vid första u riksdagen äskat anvisning af medel för verk i ställigheten af den förra, men den sednare aldrig kunde komma i fråga att verkställas förr -Jän efter en ny riksdag, då K. M:t förklarat Isig vilja till rikets ständer aflåta ytterligare j nådig proposition med hänsigt till bestän.mande af de hufvudräntepersedlar , hvilka -Ioböra bibehållas, — så väcker det verkligen i j . i förundran att man nu efteråt äflas att gifva ens någon sannolikhet åt den tydning att meningen varit att nyssnämnde tvenne förslag, som med hvarandra intet sammanhang ega, Aula nåteckilieliot hindacs ihon achkh c3åladog