Aftonbladet – 26 januari 1854, sida 3

hörde en dag en af hans förtrogne svara er person, som frågade, om furst Menschikoft kände franska ministern: derpå tviflar jag, och ifall furstens salonger öppnas för honom så skulle det vara ett förvånande undant:g. Detta bizarreri drabbar stundom dem, som tyckas böra vara minst utsatta derför. Så ör d t tll exemp l icke sällsynt, att mera d stinguerade finnar, som enkom rest frå:. sitt land. för at. komma i åtnjutande af furstens aud encer, nödgas vända om utan att hafva sc! honom. Furst Mceuschikoff är likväl Finlands generalguvernör. Man berättar, det är sannt. att dessa up, vaktande kunnat intaga 16 isäliskap med hans adjutanter och hofmästare — . fall de velat hälla till godo i antichambrsr: Hvilka klagovsor har jag icke hört af finnar som hazx gålunda låtit visa på dörren. Furstens äkta ryssnatur h-r man velat för klara såsom orsak till denna motvilja för fr. mlinger. Men var då icke Peter den store, som hade så mycket förtroende till fremlingar, äfven ryss? Huru härmed må vara, så v sar sig furst Menschikoff i privatlivet fullt ut som en gammaldags bojar. Han är tvär, befallaude, nyckfull. Hans åtbörder äro en herrskares, och när vreden sätter hans blod i gäsning är han förfärlig. Om hoflifvet och hans egennyttas omsorger icke hade något affil-t det alltför sträva i hans ursprungliga lynne, så påstår man, att han längesen skulle gifvit det kejserliga oket på båen och utmärkt sig genom sällsamma oafhänvgighetsyttringar. Han håller sig skadeslös för den ofliciellå träldo men derigenom, att t:an häcklar alla de I jligheter, som omg.fva honom; och som han bar eit ypperligt hufvud, lyckas förträftugt deri. Också har furst Menschikofi mänga fiender. Furst Menschikoff är gift med en furstinna Dolgourucki — ett af Rysslands mest lysande namn. Han har med henne ivå barn, en son och en dotter. Ho: svärmar för utlandet; att finna förevändning att komma ut, är hennes lycka. Nyligen, dödligt sjuk, liksom alla ryska damer äro, hv:lka anse sig behöfve dricka brund, erhöll hon ctt pass till BadenBaden. På detta pass reste hon direkte til! Paris, der hon genomgick sin kur. Vidhennes återkomst till Pe:ersburg skyndade hvar och en att ilyckönska henne öfver hennes blomstrande utreerde. Ja, jas, sade furst Mensch:kofi; !lyckönsken furstinnan, Pariservattnet har gjort henne förträftiigt godt:. Persien och hefvet I Teheran. Tilldragelserna ooh regerings-åtgärderna i Persien komma vanligen antingen alls ieke eller också först sent till den europeiska verldens kännedom. I detsednare fallet vanstillas de oftast genom de egennyttiga och vanligen hvarandra motsägande kommentarierna från de ryska och engelska styrelserna, hvilka betrakta Teheran som utgångspunkten för deras intriger till ernående af öfvervigten i central-Asien. Någon annan europeisk makt i dessa begge och Porten, har nemligen ej på länge varit representerad i Persien, då Frankrike, sedan hr Sartiges återkallande 1549, cj utnämnt något nytt sändebud i Teheran. Landets inre organisation är den uslaste man kan tänka sig. Den orientaliska despotismen herrskar här ännu i hela sitt barbari. Premierministern är allsmäktig. Han tilloch afsätter embetsmännen efter godtycke. Understundom händer det äfven att denne minister sjelf, såsom fallet var med Mirza-Taghi-khan 1551, blir på schackens befallning ej blott afsatt, utan äfven straifad med silkessnöret, hvilket sednare bestraffningssätt ännu ej blifvit afskaffadt i Persien, såsom i Turkiet skett genom reform-ediktet Gilhan. — Sedan 184 regerar i Persien Nasser Eddin Schah, som vid aderton års älder efterträdoe sin far. Mehemed Schah. Den sednare var en sonson af den genom sin långa regering och sina många beröringar med främmande makter äfven 1 Europa bekante Feth-Ali-Schah, hvars enda son, den berömde fältherren Abbas Virza, dött före sin 1834 aflidne fader. NasserEddin är sålunda en sonsons son af FethAli-Schah. I Augusti 1853 gjordes ett mordförsök på den regerande schahen af tre fanatiker, som hörde till Babi-sekten. Denna sekt, hvars egentliga läror äro en hemlighet, men som dock hvarken erkänna koranens eller Muhammeds auktoritet, uppstod för 3 år sedan och har under sin stiftare Babs ledning väckt särdeles allvarsamma oroligheter i landet. År 1847 utbröt på dess anstiftan ett fullständigt uppror i provinsen Masenderan, der schahens styrelse under flere månaders tid cj åtlyddes. Slutligen lyckades det dock styrelsen att vinna öfverhanden. Bab blef tillfångatagen och 1849 skjuten i Tebris. 1.aus efterträdare ScheikAli har visserligen sträckt vapen, men underhåller likväl sina anhängares fanatism, hvilkas antal i Persien beräknas till omtring 50,600. Om det ofvannämnda mordförsöket ha följande närmare underrättelser hunnit Furopa. Schahen hade den 13 Augusti med de förnämsta i sitt hof begifvit sig på jagt. På landsvägen mötte han sex karlar, som i bugande ställning närmade sig honom och öfverräckte honom en böneskrift. Knappt hade han mottagit papperet, förrän de skenbara tiggarne omringade honom och med häftiga ord förevitade honom Babs död. (erpå gaf en af dem eld på sechahen, med två kulor, af hvilka den ena sårade honom i munnen, den andra i låret. En annan Babi drog tillika en dolk mot schahen, som säkert skulle fallit ett offer för lönnmördarne, om ej en officer framstörtat och afvärjt stygnet. Schahens sår voro lyckligtvis obetydliga. Mördarne blefvo afrättade och en sträng undersökning anställdes för att uppticka komplottens utgreningar. Flera af Teherans innevånare blefvo fängslade i ett hus, som tjenade hufvudstadens förnämsta Babis till samlingsort, och större delen af dem dömdes till döden. — iJenna händelse, liksom de tidigare revolutionära rörelserna, hafva gjort scbahen, som i allmänhet ej är I någon stark karakter, särdeles misstrogen och vacklande i sina beslut. Han synes misstänka att Babis stå i förbindelse med någon utländsk fiende till hans tron. Han misstror AfghaAL a 9 ss 2 oo Tata PO 1