Aftonbladet – 26 januari 1854, sida 2

Pelitiskt tryekfrihetsåtal met tidningen Aftenbladet. Hans Excellens Justitiestatsministern har un ler den 20 dennes, i skrifvelse till justitiekansleren anbefallt tryckfrihetsåtals anställande mot ansvarige utgifvaren af tidningen Aftonbladet, hr C. F. Bergstedt, för en i Aftonbladet MM 15 för den 19 dennes införd artikel, utgörande en öfversättning af en i den engelska tidningen The Economist meddelad uppsats rörande preussiska och österrikiska regeringarnes ställning till czaren af Ryssland, med yrkande af ansvar enligt 3 9 mom. af Tryckfrihetsförordningen och 6 kap. 558 Missgerningsbalken, jemförd med Kongl. Förordningen af den 20 Januari 1779. Den citerade paragrafen i tryckfrihetsförordningen angår smädliga, förgripliga eller till osämja med främmande makter syftande omdömen och yttranden om samtida nationer eller stater, med hvilka riket är i fredligt förhållande, om deras varande öfverhet, regering och regeringssätt, höge embetsmär och särdebud, inre eller yttre förhållanden, företag eller underhandlingar,, och den dervid tillämpade parcgrafen i allmänna lagen lyder: tivar som i ondt uppsåt dichtar, eller sprider kring landet ut lögner och falska rychten, the ther röra rikets säkerhet; eller kommer thermed allmänt buller och oväsende åstad; straffes med landsflycht, spö eller fängelse, efter som brottet är til Då vårt blads närvarande utgifvare sjelf öfvertog det juridiska likasåväl som det moraliska ansvaret för tidningens innehåll, förbisåg han ingalunda de personliga obehag som väntade honom; men han ansåg såsom en dyr pligt mot sig sjelf, mot allmänheten och mot pressens värdighet, att icke på någon annan hvälfva följderna af hans egna handlingar. Och han har icke ett ögonblick funnit anledning att ångra sitt beslut. Ju flera åtal och ju strängare ansvarsyrkanden, som från den offentliga myndighetens sida blifvit mot honom väckta, desto större anledningar har han funnit till tillfredsställelse att ej för deras följder hafva blottställt saklösa och för målen moraliskt, om också icke borgerligt, oansvarige personer. Sådana åtal hafva på sednare tider följt temligen tätt på hvarandra, icke mindre än trenne inom mindre än ett halft år, alla anhängiggjorda genom justitiekanslersembetet. Det första, väckt på grund af en förhastad och genast sjelfmant återtagen uppgift, hade till följd ett bötesansvar, öfver hvilket, fast något oväntadt. vi aldrig beklagat oss. I det andra hade åklagaren den rättskaffensheten att, sedan sannfärdigheten i allt väsentligt af den åtalade artikeln blifvit behörigen ådagalagd, förklara sig icke kunna yrka något ansvar. Till det tredje, väckt på befallning af rikets högsta embetsman, är anledningen hemtad deraf, att bladet ur en af de mest upplysta, sansade och ansedda tidningar i Europa reproducerat en artikel, betraktande de bada tyska stormak