Aftonbladet – 26 januari 1854, sida 2

jag natt och dag anropa henne, likasom jag nu inför eder, mina herrar råder, svär en dyr ed, att i allt hvad jag förmår söka lyckliggöra det folk, som lydt under mina höga anherrars spira. Horn (med ett spefullt smålöje). Då ers majestät nu så bestämdt uttalat sitt löfte att lyckliggöra sitt trogna folk och dervid tagit Gud tll vittne, tvifle vi, församlade råder, ingalunda det eders majestät täcktes uppfylla ej allenast vår, utan hela rikets önskan och hopp, och hvarförutan ingen lycka kan existera för eders majestäts folk, nemligen att för alltid afsäga sig den med skäl afskydda och hatade suveräniteten, som varit nära att bringa hela landet på branten af sitt fall, samt i stället styra riket efter den regeringsform, som fordom brukligt varit och hvarunder niket uppsteg till den höjd af ära och makt, det fordom intagit. Detta var den första droppa galla i glädjebägaren... Drottningen stod stum... Hon visste i första ögjonblicket ej hvad hon skulle svara, men hastigt rann henne den tanken i sinnet: Min gemål är ju generalissinrmus... I spetsen för armeen kunna vi alltid stifta lagar, — och hon skyndade sålunda att i allmänna ordaleg förklara, det hon äfven i denna fråga skulle taga sitt råds råde i akt... Horn (infallande). Af vår visa drottning kumde ej annat svar väntas. Då, mina bröder, aflägga vi denna titel af kongl. råd, som vi under enväldet burit, :för att ätertaga vår urgamla titel af rikets råd. Ulrika (blek af harm). Hvad gref Horn! Ni synes gå allt för brådstörtadt tillväga... Det der tål att besinna sig på... Horn (listigt). Ingalunda, nådigsta drottning. Hvad som skall ske bör ske snart... Det är icke ers myjestät obekant att ett stort parti gifves, som anser ers majestäts arfsrätt till kronan ganska tvifvelaktig... För att genast stoppa munnen till på detta parti finnes ingen kraftigare åtgärd än ett högtidligt och skyndsamt afsvärjande af enväldet, — ett afsvärjande, hvars uppriktighet bäst intygas genom den medgifna förändringen i vår titel. Ulrika (med illa dold harm). Herr grefve! För att gå mitt folks önskningar till mötes är jag 1 stånd till hvarje uppoffring... Men min arfsrätt vill jag hafva oantastad... Den är obestridlig; jag är Carl den tolftes enda syster. (Forts. följer).