Aftonbladet – 23 januari 1854, sida 2

Plötsligt allvarsam återtog Stobee, under det han vandrade fram och tillbaka: oc — Ah, nu är det min pligt att vaka. Hjelten har fallit och med honom har ärans stjerna nedgått ... Men det är jag, som skall skydda den omyndiges rätt... Har jag icke högtidligt Svurit det, på hans döende faders bön? : Och Stobees tankar flögo tillbaka till ungdomstiden, till hjeltedagen vid Clissow och. till eklunden, der han under stridens tummel mottagit hertigens af Holsteins sista suck ... Efter en Kort paus utbrast han: oo Vill han afsäga sig suveräniteten, är armeen hans! ANDRA KAPITLET. Skildringen af de tilldragelser, som följde näst cfter konungens död, måste naturligtvis bilda en tafla af de mörkaste färger... Sveriges tappra söner, kung Carls hjeltar, uppoffrade åt en utländsk furstes ärelystnad, — finska armåten ihjelfrusen under det brådstörtade anbefallda återtåget öfver fjellen, och de öfriga trupperna till stor del ihjelhungrade under det korta tåget mellan Fredrikshald och Uddevalla, — se der hufvudmomenterna i denna tafla. Men armdeen var hertigen af Holstein tillgifven... och derföre . .. Tre dagar hade icke förflutit sedan konungens död och redan hade hela armcen återgått inom Sveriges gränsor, undantagandes 200 man af gardet, under öfverste Törnflychts befäl, hvilka blifvit qvarlemnade vid hufvudqvarteret, för att bevaka det kungliga liket, af fruktan att fienden kunde vilja bortföra hans lifösa stoft, för hvilken fordom en verld varit för trång. Dystra aningar hade intagit soldaterna, då de anträdde återtåget... De fingo också snart erfara, att deras. olycksmått ingalunda var rågadt genom konungens död. Som vi redan nämnt, träffade olyckans slag hårdast finska armeen under Armfelt, hvilken så oförberedd rycktes från ärans och segrens bana och af en barbarisk politik invigdes åt döden: men ej åt denna ärofulla död, på slagfältet, för hvilken ingen tapper krigare bäfvar, utan at den oberömda död, som eländets och hungrens qval förorsakar. Icke en tredjedel af de regementer, som togo vägen söderut framkommo till Uddevalla. ITela landet,