Aftonbladet – 23 januari 1854, sida 2

nen behöfver ännu bildas; hans sceniska hållj: ing i denna rol skall säkert blifva god, selan han, börjande med smärre roler, efteriand hunnit förvärfva sig teatervana. Hans ätt ait säga talrolen var mest lyckadt och ;resterade mera än man af honom kunde forIra. Vi tillstyrka att låta hr W. utan afbrott å fortsätta sina studier, efter hvars fulländande van säkert skall blifva en ganska god acqviition för sångscenen. — Papageno gafs denna sång af hr Hjortsberg, som, hvad aktion och nimik beträffar , ojemnförligen mera än hr Uddman här var på sin plats. be sista scenerna gaf hen isynnerhet ganska lyckadt. dr H. är för öfrigt ej sångare, och lärer dessitom nyligen öfverstått en svår bröstsjukdom. San hr H. vinna något mera styrka i sin sång, så torde bäst vara om han behöll rolen, 1å ingen af de yngre baritonisterne tyckes vara hugad för densamma. -— MI Michal rörtjenade denna afton ett synnerligt loford; ifvenså hrr Strandberg och Sandström. För öfrigt gingo vissa ensembler temligen ojemnt, och flera anmärkta misstag och oriktigheter jvarstå ännu orättade. hälsn ONS iir Elvers konsert. Hr Elvers är hos oss representanten af violinens grace och finess, af en poesi, som allrig skakar, men med lätt hand anslår stränsar hos sinnet, hvilka blott af tonen kunna röras, och som alltid gifva gensvar; och öfver det hela hvilar en viss romantisk dager, som, utan att blända genom en lifligare glans, oifver hr E:s föredrag en egen intressant färg. Uti Rodes och Kreutzers koncerter visar sig hans talang fördelaktigast, och desto mindre borde han förbigå dessa kompositioner, som han hos oss numera måhända är den ende violinvirtuos, som träffar den rätta tonen i deras föredrag. Denna gång gaf han ett konsertallegro af Mayseder, en föråldrad komposition, ej emedan den är gammal, men för det att den en gång varit modern. Äfven utförde han tillika med en musikälskarinna en duo för piano och violin af Osborne och Beriot. Denna pianodilettant har redan förut gjort sig fördelaktigt känd för färdighet och smak, och vi beklaga blott att hon denna gång valt en komposition af så betydlig längd och tomhet. Hr Masoni gaf ett larmstycke af Döhler, barbariskt till sin sammansättning, bedöfvande genom sin tråkighet, outhärdeligt genom sin längd. Att till hälften eller en tredjedel afkorta sådane pjeser som dessa båda (om de ej kunna undgås), är ingen stympning, det är en välgörande amputation, nödvändig för det helas räddning. För öfrigt spelades af hr Mollenhauer med vackert föredrag en violoncellkoncertino af Goltermann, och hr Ehrenreich, likaledes med musikaliskt uttryck , Crusells bekanta klarinettpastoral. Konserten öppnades med den ypperliga -oberonouverturen, såsom alltid gifven och hörd med lika intresse. Hufvudintresset stannade emellertid vid hr Foronis instrumentation af den stora Beethovenska Fmoll-sonaten eller den s. k. Appassionatan,. Beethovens egentlga instrument var orkestern, och en stor del af hans pianoverk kunna anses såsom symfonier i klaverutdrag. Detta vårt förra yttrande, med anledledning af den instrumsenterade ,Sonate pathetique, läter äfven tllämpa sig på Apassionatan; dock är denna svärare att arrangera. emedan den erfordrar större mes del, friere och rikare behandling, utan att fela mot den trohet man är skyldig författaren. Troligt är att Beethoven sjelf vid instrumentering af detta verk skulle hafva förändrat mycket; men detta var blott honom sjelf tillåtet. fir Foroni har med verkligt mästerskap löst sin svåra uppglit. Hans arbete förråder en rik fantasi, en djerf, men säker hand, båda ledda af en aldrig förgäten pietet mot Be-thovens ande. Blott en eller asnan ) långsträckt.re passage, som måst fördelas på flera Instrumenter, samt måhända någon figuration i variationerna förråa arbetets egenskap af arrangement; dock minskar detta ej den i sanning storartade effekten af det hs:la. Orkestern utförde sitt ganska svåra värf med ett lif och noggrann het, som förutsätter lika mycket nt som ihärdighet vid instudcerandet, och förtjenade sr rikliga andel i det entusiastiska bitall, hvar med verket mottogs. NAPPAR