Aftonbladet – 23 januari 1854, sida 2

ungen, lika kostsamma som för den fattiga erten rigtiga inrättning numera befinner sig. Om man vägonstädes skall kunna erhålla ett afgörande svar vä den i våra dagar framkastade frågan, huruvida let är lämpligt att en regent brukar enskild egendom sitt land, så är det visserligen här, hvarest, oaktadt art sagdt outtömliga förråd af materiel till den mest nande tillverkning och en till otrolig konstfärdighet nlärd befolkning, arbetet numera knappt bedrifves med ett halft dussin personer och utan ringaste afsesnde på allmänhetens behof af de vackra och kring hela verlden begärliga fabrikaten. Såsom man erinrar sig, uppsom ock för ett par är sedan, af ren medömkan öfver denna misshushållning med-en af naturens dyrbaraste gåfver, en plan att i Elfdalen anlägga ett nytt porfyrverk. Denna plan har sedernera blifvit öfvergifven: men önskligt vore, att H. M. Konungen funne det med sin egen fördel öfverensstämmande att till någon association af enskilde p rsoner, som i sådan händelse tvifvelsutan lätt skulle bilda sig, öfverlåta hela verket, innan den gamla generationen af skickliga arbetare hinner alldeles utdö. tt förslag i sådan syftning är verkligen redan uppgjordt, för att inför H. Maj:t framläggas. ———— — Den af doktor Säve väckta motion om fortskyndad reglering af elementarläroverken, hvilken inom presteståndet vid remissen föranledde en längre diskussion, för hvars hufvudinnehåll redan varit uti Aftonbladet redogjordt, finnes nu fullständigt aftryckt i Svenska Tidningen. Vi anföra deraf slutmeningarne. Efter en skildring af den oreda, som för närvarande råder vid elementarläroverken, kommer motionären till följande slutsatser: Efter min öfvertygelse kan likväl detta provisorska tillständ, som nu fortgår på femte året, icke längre fortfara, helst äfren nybyggnad af lärohus i rlere stift förestår, och sådana orter i tid behöfva underrättas, hvad de i afseende på den blifvande rezleringen hafva att vänta, och får jag af anförde skäl vördsamt föreslå, att Rikets Ständer ville i und. skrifvelse till K. M:t underdanigst påminna. 1. Att en ny skolordning på de af K. M:t enligt statsrädsprotokollet för den 9 Nor. 1847 i nåder godkända hufvudgrunderna för det af statsrådet Silfver stolpe framställda förslaget, men med de jemkningar i afseende på aflöningsstaten, som en sednare tids erfarenhet visat vara erforderliga, må i nåder varda utfärdad. 2. Att för ästadkommande af denna reglering departementschefen för ecklesiastikärenderna må kalla till sitt biträde sakkunnige män, enligt det nädiga beslut af den 9 Juli 1832, som K. M:t derom redan fattat. 3. Att antalet af lärare vid de serskilda läroverken må sättas i billigt förhållande till antalet af lärjun gar, samt att lärarne i naturalhistoria oeh moderna språk må, i afseende på undervisningstimmar, befordringstur och aflöning, ställas i lika förhällande med öfr ge lärare; samt 4. Ati då, genom olika tydning af Rikets Ständers sista und. skrifvelse af den 30 Juli 1831, man på nägra ställen ansett latinska språkets studium icke nog tidigt kunna börjas, Rikets Ständers mening ej vart, att början dermed skulle ske redan i första eller förberedande klassen. Slatligen och då biträde af sakkunnige män torde erfordras icke blott för utarbetandet af sjelfva skolordningen, utan äfven till upplysning vid den nya regleringens genomförande, som icke utan skada för ungdomen lärer kunna ske utan lämplig öfvergäång från det närvarande invecklade förhållandet; får jag vördsamt anhålla, att Rikets Ständer måtte till arfvoden åt sådane kommitterade, jemte ersättning för resekostnader, anvisa ett belopp att intill. tiden för nästa statsreglering utgå med omkring 6000 rdr ärligen, antingen genom nytt anslag eller genom anvisning på möjligen blfvande öfverskott ä besparingarne ä elementarläroverkens anslag, enligt Rikets Ständers und. skrifvelse af den 20 Oktober 1848 (se expeditionsutskottets förslag till und. skrifvelse n:o 232, sid. 634, mom. 6). Motionen remitterades till sammansatta statsoch ekonomiutskotten, der man bör hoppas att den vinner det afseende, den förtjenar. — Vi lemna med nöje rum för nedanstående till redaktionen insända vackra hyllning. Till Runeberg. Vingarna sträck hvitglänsande ut, Du Svan ifrån Aura! Flyg öfver hafvet till oss; sjung om ditt Folk och ditt Land! Här uti ro dina Sägner förtälj och gläd Dig ät ljuset: Ljus och Frihet och Sång! Hör, hur de stämma ihop! Ej i mörkret Du ser guldsträngade lyran att röra, Och när ej ljudet är fritt, Sången förvandlas till Suck. Gerna lyssna vi till Elgskyttarne, Hanna, Nadeschda, — Glädjas ät. Juleqvälln, läsa din Fjalar med lust, Älska din Paavo och höra med fröjd dina Serviska sänger; Fänrik Stål är dock bäst, ypperst af allt hvad Du sjöng. Döbeln och Adlerereutz, von Konow och Korporalen, Sandels och Major Malm, Fieandt och Löjtnant Ziden, Och bland alla hvem glömmer väl Dig, Du ädle Sven Dufra, Som uppä Wirta bro kämpande blödde till döds — O, när Du sjunger om dem, då känna sig Svenskar K och Finnar Åter försmälta till ett! — Kom Du hitöfver till oss! Svan, hrvitglänsande Svan! Sträck vingarna ut! — Med din lyra Flyg öfver hafvet till oss: sjung här din Saga till slut! —h— Kongl. Operan. I går uppfördes åter operan Trolltöjten, hvarvid hr MWiltnan debuterade som Saraströ. Hr W:s prestation innebär ganska goda löften, men hvilkas hållande betydligen skole försvåras :gezom öfvertagandet af partier, dem han ännu ej är vuxen, och hvilka afbryta de tekniska studier, hvarsafslutande borde föregå instuderandet af alla störra partier, helst vid en ålder, då rösten ännu ej fullt uppnått sin naturliga utveckling. Hr W. är nemliger ännu helt ung, och sedan någon tid elev vic kongl. teatern; han eger en basstämma med I volym och vacker timbre, men hvars lägre toner isynnerhet ännu behöfva tid att utvecklc