Aftonbladet – 23 januari 1854, sida 2

rarne drogo sig tillbaka och lemnade öfversten ensam med kuriren. Denne berättade förloppet vid konungens död och meddelade öfversten arfprinsens befallning att inställa allt arbete vid skansen och genast infinna sig vid hufvudqvarteret. Med skenbart lugn, ehuru med en röst, som förrådde hans inre raseri, frågade Stobee: — I krigskonseljen beslöts sålunda att upphöra med beskjutandet af fästningen? — Ja herr öfverste. — Och alla fiendtligheters inställande? — Ja. — Och allt arbete? — Le piece est finie... allons souper! voro öfverste Megrets ord. — Ja så. Sade fransosen så?... Ursägta herrlöjtnant — fortfor han, då han märkte att adjutanten ville aflägsna sig, — haf den godheten att ännu en gång omtala — jag fattade cj genast — hur konungen stod, nä! han träffades af den der fendtliga kulan. — Så här. Och nu tydliggjorde adjutanten på det noggrannastc konungens ställning i löpgrafven; huru han höjde hufvudet, för att se på arbetarne; och huru maii sedan fanr honom liggande död, lutad mot bröstvärnet och träffac af en musköttkula. — Det var en fördjeflad musköttkula att ega håll Den som aflossade den har bestämdt pantsatt sin själ. för att få träffkulor. Jag är väl fortifikationsofficer och tror mig kunna uträkna en kulas lopp; menh denna kult öfvergår min beräkning. — Hvad menar herr öfversten? — Hvad jag menar?... Jag menar... att tankarne gå tullfria, och att när jag kommer på stället der der kunglige hjelten föll, skall det bli högst fägnesamt att min vetenskap få göra en så intressant upptäckt, som at en musköttkula kan döda på sådant afstånd. .. — Anmäl emellertid för Hans Durchlaucht att jag enligt min pligt skall hörsamma hans ordres. — Så har då — fortfor han för sig sjelf, sedan adju: tanten aflägsnat sig — så har då hämden och ärelystnaden nått sitt mål... Cronstedt har då sagt sannt, nä han ställde kungens horoskop och förutsade hans död på den 30 November... Ha ha! De ville ej göra stjernorha till ljugare sv. 0 ee