Aftonbladet – 21 januari 1854, sida 4

BLANDADE ÄMNEN. Redaktionen har till införande i bladet mottagit följande med en välbekant författaresignatur försedda verser till minne af ett fruntimmer, som inom Stoekholm gjort sig ett aktadt namn säsom nitisk förestånderska för en större uppfostringsanstalt för flickor, och hvars likbegängelse i dag blifvit firad: Mamsell Sofi Koch, död den 14 Januari 1854. Till längterskan, som uppåt sände sin bön, sin blick, Befriarn kom, och hän till ursprungshemmet vände med fröjd den trötta anden om: 7 lik masken, som sitt silke spinner: till sist, när väfven färdig är, mot skyn han ilande försvinner oeh gläder sig at ljuset der. J minnens henne väl, J unga, som följden ledarinnans fjät! Hvad sången ej kan rätt besjunga, förtäljen edra kära det: hur hon, som en Vestal så tregen, ibland-er satt, hur vis, hur from, , hur dag från dag J emottogen af henne lifvets rikedom! Hvar gång hon trädde, att se om cr, in i den tysta lärosal, Å det vär som när ett solsken kommaer om våren till en blomsterdal. Ljuft sågs hon då mot barnen smäle — den synen gjorde godt att se — Som blomman dricker himlens sträle, den ädles vishet drueko de. Från flärdens granna bubbler vände hon med förakt sin fria håg, och verlden ej till hälften kände den skatt, som der på djupet läg. Det milda sinnet oeh det rena, så rikt på ljus och harmoni, ack! himlen kände det allena och speglade sin bild deri; Du goda själ! du ej förfelat ditt mål. Du risste det förut. Ej hvad du ädelt gjort och velat, men hvad du lidit nätt sitt slut. Den fröjd, som jorden ljugit för dig, ditt hjertas saknad aldrig väckt: från ofvan var din lycka bördig och räknade med englar slägt. En engel sjelf deruppe vorden, härnere var du -barnens vän. Bland dem du trifdes bäst på jorden, bland dem du trifs i Eden än. Så sitt och njut bland dem deroppe af harpors klang, af palmers doft, och räkna glad hvar kärleks droppe, värt öga fäller på ditt stoft. 14 MS BA TI MH. HR