Aftonbladet – 21 januari 1854, sida 4

sängen och och somnat; hvaremot gossen satt sig att vagga det späda barnet och dermed fortfarit ända till klockan 2 på natten, då! han väckt fadren och tillkännagifvit att modren var död; samt att fadren, med yttrande i anledning häraf: hon bara gör sig till, uppstigit och med ett vedträ slagit henne i ryggen, samt då han fand henne vara död, sagt sig vilja i en mosse nedgräfva liket; hvaruppå han, som längtade efter bränvin, lätit gossen följa med ljus uppå vinden att framtaga det bränvim fadren der gömt. Lars Johansson har erkänt riktigheten af denna berättelse utom i hvad beträffar uppgiften, att han skulle hafva slagit hustrun med hammare, hvilken uppgift han bestridt, under förklarande, att han vid misshandlingen icke nyttjat annat tillhygge, än vedträ. En person, som blifrit under ransakningen hörd, men, i anseende till vanfrejd, ej kunnat få aflägga vittnesed, hade ifrågavarande eftermiddag besökt Lars Johansson och hustrun och funnit henne så rusig, att ben icke kunde befatta sig med matlagning, utan nedföll med ansigtet öfver askan i spiseln. Vid denna persons bortgång ungefär klockan 6 på aftonen hade Lars Johansson varit nykter och ej visat sig retad emot hustrun. Götha hofrätt har dömt Lars Johansson att för dräp hustrun, jemlikt 14 kep. 1 missgerningsbalken, verda halshuggen, hvilket utslag blifvit Kongl. M:ts pröfning hemstäldt; och har Lars Johansson sökt förskoning från dödsstraffet. Kongl. Maj:t har af nåd förskonat Lars Johansson från dödsstraffet samt tillåtit, att hen i stället finge umgälla sitt, brott med tjuguätta dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenbar kyrkoplikt och arbete ä fästning under sin öfriga lifstid re