Aftonbladet – 20 januari 1854, sida 3

barhet synnerligen hvilar. Härtill får jag mu vö dsammeligen svara: att den såsom oriktig anmärkta häst-insättningsmetoden alldeles icke blifvit. af mig införd vid konungens lifgarde till häst, utan varit följd och tillämpad af alla regementets föregående sekundchefer, under den tid af mer än 38 år, som jag tjent vid regementet, samt att jag så mycket mindre titt mig ega skäl att göra någon afvikelse fråa denna inom regementet häfdvunna metod, som densamma, så vidt jag förstär, långt ifrån att, på sät krigsfiskalsembetet antagit, strida emot tydlig lag och mot kronans fördel, tvärtom stär i fullkomig öfve..ensstämmelse med 2 mom. åf 10 S uti pasevolanskontraktet, som på sätt här ofvan visadt är jemväl länder icke till sqvadronschefernes, utan til Kongl. Maj:ts och kronans nytta. Krigsfiskalsembetet har vidare anmärkt dels att det ej kunde kallas någon förbättring af nummer, då hästarne ej ens blifvit i nummer införda och dels att hästarne ej blifvit, såsom krigsfiskalsembetet förmenar hafva bort ske, af hästläkaren besigtigade innan de vid regementet insattes. Härvid får jag erinra, att hästarne icke kunnat på annat sätt än som skett, införas i nummer, då dessa endast prorvisorisskt skulle dermed fyllas tilldess de för definitiv införimg i numrerne afsedde remonter hunnit ankomma, ssamt, att det uti passevolanskontraktet befintliga stadgaande, som berättigar till så beskaffad hästinsättning iclke gifver anledning dertill att de hästar, som sålunda insättas, böra förut af hästläkaren besigtigas. Sedan det uti 1:a mom uti 10 4 af passevolanskontraktet blifvit bestämdt att all approbation af remonter skall verkställas af sekundehefen, förekommer uti 2:a mom. följande stadgande: Förbättring af numrer mellan mönstringrne vare tillåten, då den sker med sekundehefens simtycke.r Om nu krigsfiskalsembetets resonnemang vore riktigt, så skulle deraf följa, att sistnämnde moment uti passevolanskontraktet saknade all betydelse. Att ett sådant stadgande influtit uti kontraktet utaa all mening, lärer dock väl ej få antagas. Och då nu l:a mom. stadgar att all approbation af remonter skall verkställas af sekundchefen, men 2 mom. derefter innehåller: att förbättring af nummer är tillåten mellan mönstringarne, dä den sker med sekundchefens samtycke, så lärer nägon annan förnuftig mening svårligen kunna tilläggas sistnämnde stadgande än den, att sqvadronscheferne, då remonter ej genast kunna anmälas till approbation, i stället för utrangerade hästar, äro berättigade att förbättra dessa nummer genom att provisoriskt till dess remonterne :ankomma, insätta andra hästar som äro tjenstbara och således bättre än de kasserade, dock med vilkor att sådan förbättring sker med sekundchefens samtyclte och på dess ansvar. Att de hästar, med hvilka numrerna sålunda förbättras skola af hästläkaren besigtigas, är ieke uti passevolanskontraktet föreskrifvet, och synes ej heller vara af behofvet påkalladt då sekundehefen blifver an svarig derföre om icke de insatte hästarne skulle vara tjenstbara och bättre än de, som blifvit utrangerade; och då nu uti förevarande fall icke ens uppgifvet, än mindre styrkt är, att de ifrågavarande hästarne, med hvilka de 4 numrerne blifvit förbättrade, skola hafva varit otjenstbara och således icke bättre än de såsom: oduglige utrangerade, utan tvertom angifvaren sjelf vid förhör inför kongl. krisgshofrätten vidgått att de provisoriskt insatte hästarne varit bättre än de som som blifvit utrangerade, så vägar jag, wvilligt erkänpnande såsom mitt vigtigaste åliggande att genom no sp. grant iakttagande af gällande föreskrifter vaka öfver regementets tjenstbarhet, likväl hoppas det kongl. krigshofrätten skall upplyst finna, det j:g uti det anmärkta afseendet ej gjordt mig förfallen till nägon straffbar öfverträdelse af embetspligt, samt att krigsfiskalsembetet säledes saknat anledning att derföre å mig yrka något ansvar, hvarifrån kongl. krigshofrätten derföre ock torde rättvisligen mig befria. Beträffande slutligen dels förre sergeanten Almroths klagan öfver dess skiljande från regementet dels ock förre korporalen Ekmans klagan öfrer honorna förvägradt korporalsarfvode så behagade komgl. krigshofrätten så väl af de förut i ämnet afgiffne förklaringar, som äfven af krigsfiskalsembetetss: memorial upplyst finna, att all laglig anledning saknats till samma klagans framställande, och få vi under be-stridande af allt afseende å innehållet af klagandernes skrifter i rekonventionsväg met dem för deras framställda och ytterligare fortsatta äreröriga beskyllningar ödmjukeligen åberopa våra förut framställda yrkanden om deras dömande till laga ansvar, vid hvars bestämmande innehållet af Almroths till undertecknad v. Stedingk den 23 September 1851 aflåtne hotande bref torde böra tagas i öfverväga.nde, hvarjemte undertecknad, Skjöldebrand, tillkongl. krigshof. rättens upplysta bedömande öfverlemnar, huruvida det må vara med rättvisa öfverensstämmande att jag skall till Almroth utbetala den uti min under den 26 Februari 1851 med Almroth upprättade liqvid honom till godo påförda fodran 5 rår 16 sk. bko inqvarterings-medel, fastän Almroth, enligt hvad sammai liqvid utvisar, till mig häftar uti en af honom tillriktigheten erkänd beklädnadsskuld af mångdubbelt strre belopp. Stockholm den 21 December 1853. L. v. Stedingk. J. Oxehufvud. Aug. Sföldebsand. C. M. Björnstjerna. Fr. Mandersröra,