Aftonbladet – 17 januari 1854, sida 3

att afdagaraga Hanna, vid detta tillfalle, då han såg henne ligga afdånad, kommit på tanken att aflifra henne och sålunda blifva qvitt en person, som. genom sitt trätlystna lynne störde friden i hans hem oeh. gjort vistelsen der för honem odräglig; och denna tanke hade framstått med den frestelse, att han icke kunder stå den, hvarföre han, utan vidare eftersinnan far tat den för vedhuggningen begagnade yxan och dermed, just då Hanna börjat visa ätervändande sansning, men ännu qvarlegat på golfvet, tilldelat henne ett så våldsamt hugg i hufvudet, att hon deraf ögenbliekligen dött. Derefter hade Nils Pehrmon i fähuset under halm gömt den döda kroppen, men omkring åtta dagar derefter, vid den föregifna färden till smguden i Getinge, med hästar och vagn forslat liket. till en brunn på en grannes egor och deruti nedkastat detsamma. Ungefär den 22 Mars, sedan ban, funnit sig vara misstänkt för Hannas afdagatagande, hade han, för att genom utkastande af delar utaf liket. annan ort afleda misstankarne, sent en qväll begifyit sig till brunnen och med tillhjelp af medförde stänger, försedde med jernkrokar, uppdragit liket samt derifrån löshuggit armen och benet, hvilka, efter deet liket åter blifvit nedkastadt i brunnen, Nils Pehrsson i en medhafd säck framburit till sitt hem och nedllagt under halmen i en på gården stående vagn, der de qvarblifvit intilldess Nils Pehrsson, vid färden till Ellinge qvarn den 29 Mars, i vagnen, jemte, den till förmalning forslade säden, medfört säcken med;lemmarne, dem han derefter under vandringen från. Ellinge till modrens hemvist utkastat vid Skrombergi. I den af Nils Pehrsson uppgifna brunnen påträffdeg Hanna Olsdotters stympade lik, starkt angript af röta. A hufvudet funnos: straxt framför och bykom venstra örat 2 sår med någorlunda jemna kanter, I tum långa och gående in till benet; ett dylikt sår öfver högra ögonbrynet af 12, tums längd. med vinkel; ett sådant sår bakom högra örat af 1, tums längd, venstra örats broskaktiga delar sönderslitna ; hufvudskålen sönderkrossad i åtta större oeh åtskilliga mindre stycken. Läkaren intygade, att denna krossning, tillkommen genom yttre våld af stötar, bugg eller slag å hufvudet, varit ovilkorligt dödande. Nils Pehrsson, som vid fortsatt ransakning inför Frosta häradsrätt vidhällit ofvananförda bekännelse, med förklarande, att han icke hade något att dervid tillägga, har blifvit af hofrätten öfver Skåne och Blekinge, genom utslag, som blifvit Kongl. Maj:ts pröf. ning understäldt, dömd att för mord å Hanna Olsdotter, jemlikt 12 kap. 1 4 missgerningsbalken och kongl. förordningen den 10 Juni 1841, mistå lifvet genom halshuggning. Nils Persson har, under åberopande af Hanna Olsdetters häftighet ech trätlystnad, som skäll gjert sam-manlefnaden med henne så odräglig, att Nils Pehrsson-ansett hennes undanrödjande vara efda medlet att bereda sig lugnare framtid, anhällit em förslkening af nåd från dödsstraffet. Kongl. -Maj:t, som pröfvat -hofrättens ttslug vira lagligen grundadt, har-ansettanledning ej häfva förekommit att bevilja Nils Pehrssons nådansökning.