Aftonbladet – 17 januari 1854, sida 3

I nader, han likväl ansäg bevisningen i denna del af I målet, emot de tilltalades förnekande, icke vara så II fullständig, att han å dem derför kunde yrka nägot ansvar, men fann deremot de tilltalade lagligen öfi vertygade att i samråd hafva ur den aflidnes bo olofligen tillgripet de tvenne hypoteksföreningsobligationer, hvardera ä 100 rdr bko, hvilka hos Engman anträffats, hvadan åklagaren yrkade, det de tilltalade, Ijemhkt 42 kap. 4 missg. balken, måtte stånda Å tjufsrätt för nidingsstöld af nämnde belopp, jemte 8 rdr 32 sk. bko ränta, som Engman vid vexling af ena obligationen bekommit. Sedan de tilltalade förmält sig icke hafva något att tillägga till sina afgifna förklaringar utan, med bestridande af åklagarens påståenden, öfverlemnat målet till pröfning, beslöt rätten, som ansäg sig i anseende till målsegande ombudets uteblifvande icke kunna företaga målet till afgörande, att nästa måndag deruti meddela utslag. — Samma afdelning dömde qvinspersonen Emma Augusta Mallgren att böta för andra resan stöld af gods till värde af 15 rdr 38 sk. 8 rst. bke detta belopp fyradubbelt samt för fylleri 3 rdr 16 sk. nämnde mynt, eller, i saknad af böter, straffas med 19 dagars fängelse vid vatten och bröd, å en söndag undergå uppenbar kyrkoplikt samt derefter under 1 år hållas till allmänt arbete å korrektionsinrättning. Myteriet å Långholmen. Sistl. lördag fortsattes polisförhöret, då till en början protokollen justerades; derefter framställde justitiekanslerens ombud, hofrättsfiskalen Ramsay, i anledning af hvad under ransakningen förekommit, fölijande frågor till befälet å korrektionsinrättningen och gåfvo svaren på dessa frågor, såsom vi i lördagsblaidet i korthet omnämnde, stöd åt den förmodan att imyeket blifvit försummadt af fångstyrelsen, äfvensom att vederbörande befäl ieke egnat tillräcklig tillsyn vid fångarnes bevakning. På de framställda frågorna svarade: kapten Telander, kapten Ekenstjerna ech löjtnant Uggla sammanstämmande, att fängstyrelsen ieke för kommendanten utfärdat nägon särskild instruktion i afseende på fånreglemente att följa. Orderjournalen är uppbränd, och kan säledes icke kontrolleras om orderne blifvit punktligt, såsom reglementet föreskrifver, utfärdade Kapten Ekenstjerna, gjord uppmärksam på att fångarne haft egna skäp och kistor till gömställen för bränvin och knifvar, svarade: ja, de ha de haft, men sådant har generaldirektören sett utan att deremot göra nägon anmärkning. Reglementet föreskrifver emellertid att fåmgarne inom fängelset skola begagna kronans persedlar, ehuru det under förhören blifvit styrkt att flere af fångarne haft civila rockar gömda å gärden. Sedan befälhafvaren för militårbevakningen, kapten Lagercrantz, förklarat att han icke hvarken af fångstyrelsen eller kommendanten emottagit några erdres då han med militärstyrkan anlände till Långholmen och emottog militärbevakningen, framställdes till kapten Ekenstjerna fråga om hvem det är som tillställer order ät den nye militärbefälhafvaren, hvarpå kapten Ekenstjerna yttrade: Jo, det gör adjutantens. Någen af fångstyrelsen beordrad adjutant hade kapten Ekenstjerna icke haft, då kapten Lagercrantz tillträdde militärbevakningen, utan löjtnant Lange, befälhafvaren för kronohäktet, hade utan förordnande fungerat såsom adjutant. Kapten Ekenstjerna förmodade att Lange tillställt kapten Lagercrantz ordres. Kapten Lagercrantz fortfor att bestrida att hafva emottagit några ordres samt uppgaf att han först 14 dagar efter det militärstyrkan anländt till Långholmen å kamererarekontoret, på reqvisition, erhållit krut och papper till patroners förfärdigande, men knallhattar och kulor voro i kommendantens förvar och skulle af honom reqvireras från artilleriförrädet. I anledning af denna uppgift tillfrågades kapten Ekenstjerna huru ofta förslag om ammunitions erhållande skulle afgifvas, hvarpå svarades: Jo, hvarje söndag. Kapten Lagercrantz hade aldrig erhållit en dylik ordres. Kapten Lagercrantz uppgaf, på till honom framställd fråga, att han icke erhällit något tillkännagifvande att såväl t. f. kommendanten som t. f. fängelsedirektören den 13 sistl. December, eller den dag myteriet utbröt, lemnat korrektionsinrättningen och begifvit sig till staden. Nägon rapport om myteriets utbrott hade kapten Lagercrantz icke erhållit af adjutanten löjtnant Uggla. Kapten L. hade, dä han förnummit att fångarne sökte öfverklättra fästningsmuren, cernerat fästningen så godt han förmådde med , den obetydliga militärstyrkan, som dessutom saknade ammunition. Först sedan posterna blifvit kring fästniogsmuren utsatte hade löjtnant Uggla infunnit sig hos kapten Lagercrantz och begärt 9 man militärbevakning. Det bör anmärkas att vid myteriets utbrott större delen af. befalet icke fanns tillstädes, ty kaptenerne Ekenstjerna och Telander samt löjtnant Holm voro inuti staden, oeh kapten Hofvring oeh löjtnant Uggla berta för att spisa middag. Löjtnant Stenberg, biträdd ef fanjunkaren Ahlström oeh sergeant Bergqvist, utgjorde den inre bevakningen, och kapten Lagercranta jemte fanjunkaren Hyden den yttre. Kapten Lagererantz hade, imnan han erhällit rapport af löjtnant Uggla, på eget beväg skickat bud till staden och begärt militärhandräekning. Någon ordre att till-en början med militärstyrken rycka in i fästningen hade icke blifvit gifven. Löjtnant Uggla på stod emellertid att han, om icke genast; dock sedera för kapten Lagercrantz anmält uppträdets utrott. Kapten Ekenstjerna uppgaf nu, att redan 3:ne mänåder före myteriet till honom blifvit angifvet att en bränvinspanna begagnades i bageriet. Omsorgsfulla efterspaningar hade blifvit anställda utan att redskapån kunnat upptäckas. Kamereraren Edman uppgaf på till honom framställd fråga, att ban den 2 sgistl. Deeember, på reqvisition af kapten Lagererantr, utlemnat papper och krut, men ieke hagel och knallhattar; emedan sådana voro i kommendantens förvar. (Utaf denna ammunition : hade löjtnant Holm några dågar före myteriet låtit förfärdiga patroner, hvilka vöro de enda som militären vid tillfället hade; några af grenadiererna hade två skott, men de flesta endast ett.) En half centner krut var förvarad4 i tornet, men kamereraren hade icke nyckeln dit, ej heller visste han hvem som innehade densamma. : Det upplystes slutligen att den yttre bevakningen, utgörande militären, skall visitera den inre bevakningen, bestående af fängknektar; men numera lärer det förordnats särskild vakt, som skall visitera och kontrollera såväl den inre som den yttre bevakningen. En förhärdad mördare. (Slut från gärdagsbl.) Vid början af första förhöret var Nils Pehrsson uppskakad, darrande och skygg, men hemtade sig och visade sig kall, härd och trotsig. Kyrköherdens angående honom afgifne betyg innehöll, att han under silt arbete vid Widarp varit tyst och stilla, men deremot i sällskaper yster och vildsinnad, sannolikt af starka drycker; ofta blifvit af kyrkoherden varnad för liderlig lefnad, men befunnits vara en kall bof, på hvilken ej nägot varningsord inverkade. Åsynen af de hos häradsrätten förevisade lemmarne af Hanna, väekte hos Nils Pehrsson nägon häpnad, som dock snart försvann. Vid serskilda ransakningstillfällen vidhöll han sin uppgift om Hannas bortvandring den 30 Januari, men räkade i motsägelser rörande åtskillige omständigheter. — En del af de klädespersedlar, hvilka enligt hans uppgift Hanna skulle hafva begagnat under vandringen, påträffades gömda å Nils Pehrssons loge. Slutligen öfverväldigades doek Nils Pehrsson af häftigare sinnesrörelse, föll i gråt och afgaf inför häradsrätten en bekännelse, som innefattar, att den 30 Januari på morgonen, då Hanna i ett uthus på gården biträdt Nils Pehrsson med vedsågning och han derunder förebrått henne för det hon hemligen dragit j egendom ur boet, samt Hanna i anledning deraf blifi vit otidig emot honom och påstått sig vara egare till I det mesta i boet, Nils Pehrsson häraf uppretad, med garnes bevakning, utan finnes endast ett gammaltls H ul a —A—LLVR OR Mp ee ER Nn. a Få AN ke ft ng AA SR oo BM