Aftonbladet – 17 januari 1854, sida 2

senom ett slags särskilda amnestiakte. Dessa :xempel voro varnande för bortauktimnerande ill några få af bränningsrätten. Uider de sednare 50 åren hade författningarna mindre in förut vexlat, och hr Nathorst trodde för sin del att ett sådant förhållande vore prisvärdt. Han befarade att alltför stora inskränkningar icke skulle medföra annat reswultat än önkrögeri , smugglings och andra lagbrott. Det vore förnämligast genom uppfostran samt andra moraliska och sedliga medel som man kunde vänta sig någon allvarlig omvändelse från brinvinssynden, eller förändrade vanor i detta hätseende och talaren trodde atti detta hänseend: nutiden stode framför förra tider, då, efter hans erfarenhet, fyllerilasten varit vida mera utbredd och isynnerhet af opinionen ursäktad, och då man fick se personer till och med ur de bittre klasserna gå fulla på Stockholms gator. Talaren hvarken kunde eller vlle uppgifva något förslag till positiv förämlring af den mvarande lagstiftningen, och då dr Thomander inföll, att svårigheten för Marcolphus just var att finna ett träd som passade att hänga sig uti, genmälde hr Nathhorst, att hans afsigt vore endast att visa hvilka träd man icke borde hänga sig utiv, utan i detta fall låta varna sig af erfarenheten, så att den sista villan icke blefve värre än den första. Derefter uppläste hr Georg Svederus ett långt svar på de vid förra sammanträdet gjorde anmärkningar mot hans lilla skrift, innehållande Tankar om bränvinsbränningen,, hvilket svar lärer vara ämnadt att utgifvas i brochyrform. Slutligen afgaf en härvarande norrman, kammarherren Knudsen, svar på åtskilliga frågor angående resultaterna af den förändrade bränvinslagstiftningen i Norge. Man inhemtade bland annat deraf, att försäljningspriset icke ökat sig i förhållande till den tillökta skatten, äfvensom att, oaktadt det temligen höga priset, smuggling endast i någon mån egde rum. På framställning af friherre Raab, lofvade hrr Nathhorst, von Koch, Odelberg och Knudsen att till utskottet aflemna de upplysningar, som innehöllos i deras nu afgifna föredrag.