Kabinettet i :t Petersburg kan icke hafva glömt det nit och den loyalitet hvarmed vi sökt lösa denna svära uppgift; det kan dertill icke bestrida, att Portens vägran att ingå på ett första biläggningsförslag, utgänget från Wiener-konferensen, icke var enda orsaken till värt misslyckande. Under loppet af att dessa särskilda underhandlingar framställde sig, hade vigtiga händelser timat: en rysk arme hade öfverskridit Pruth och under djup fred inkräktat två af det ottomaniska rikets provinser. Frankrikes och Englands eskadrar hade sett sig föranlätna att nalkas Dardanellerna, och om hans kejserliga majestäts regering så hade velat, hade dess sjöstyrka redan vid denna tid kunnat ankra de Konstantinopolitanska farvattnen. Om hon emellertid ansett nödi t att göra gällande sin rätt, har det på sätt och vis endast varit för att ännu ställa i dagen sin hofsamhet. Arten af Rysslands förhållanden till den höga Porten hade alltför mycket afvikit från normaltillståndet för att ieke kriget skulle följa på freden, eller rättare sagt, för att icke sakerna skulle återtaga sitt rätta namn och att det anfall hvarför det turkiska området bliffvit föremål, icke skulle medföra sina följder. Denna förändring i ställningen föranledde en ny rörelse af vår eskader, och på sultanens begäran visade sig den franska flagan i Bosporen på samma gång som den britiska. Emellertid hade ri icke uppgifvit hoppet om en uppgörelse, och i ifverensstämmelse med Österrike och Preussen, likson redan förut med England, eftersträfvade vi alltjeat ett fredligt mäl. Nya förslag, för hvilkas fraagång vi icke skola upphöra att uppbjuda vära krafte, hafva blifyit Porten tillställde af de fyra makterna representanter. Ingen med REysslnd afslutad traktat förbjöd våra krigsskepp att befaa Svarta hafvet. Traktaten af den 13 Juli 1841, sm för fredstid tillslöt Dardanellerna och Bosporen, förbehöll sultanen rätt att i krigs.tid öppna dem, orh från den dag hans höghet lemnade oss fritt tillträdle till sunden, hade vi tillika rätt att insegla i Svarta hafvet. Samma motiv som så länge qvarhällit vår eskader i Besikabugten, band den ännu på Baikasredden. Detlåg H. K. M:ts regering om hjertat att till det yttersta ädagalögga de vänskapliga känslor som hon hyste för Ryssland och att i verldens ögon frigöra sig från ansvaret att hafva förvärrat ett sakernas tillstånd, som all dess hofsam het icke förmått modifera. På grund af innehållet af general Castelbajacs sednaste depescher smickrade hon sig för öfrigt med den förhoppning, att kabinet tet i S:t Petersburg;, åtnöjande sig med ett besittningstagande som deet ansåg såsom en pant, ingenstädes skulle tillgriipa offensiven i den strid det så beklagligt börjat meed Turkiet. Det syntes oss tillfyllestgörande, att vrår flaggas närvaro i de Konstantinopolitanska farvatttnen bar vittnesbörd om värt fasta beslut att skyddia denna hufvudstad mot ett plötsligt öfverfall, och vi ville ej att hennes för tidiga uppträdande i de intill ryska området mera närgränsande farvattnen skalle kunna anses såsom en utmaDIDg. Krigstillständet nöjliggjorde tvifvelsutan en konflikt mellan de krigförande parterna till sjös lika väl som till lands; mer vi voro berättigade att tro, det Ryssland skulle efterlikna vår hofsamhet, och att dess amiraler med samna sorgfällighet som våra skulle undvika en sammardrabbning, genom att afhälla sig från vidtagande af infallsåtgärder inom områden, der äfven vär eskader skerligen skulle hällit en verksammare uppsigt om v hos Petersburgerkabinettet kunna! förutsätta andr: afsigter. Händelsen vid Snope har således tilldragit sig aldeles i strid mot våra beräkningar, och denna beklagansvärda tilldragelse har i samma mån förändrat den ställning vi önskat intaga. Den öfverensståmmelse som nyligen blifvit tillvägabragt i Wien me:llan Frankrike, Österrike, England och Preussen, har ggifvit deras europeiska karakter åt de mellan hysslandl och Porten pågående tvistigheterna. De fyra hofven hafva högtidligen erkänt att det ottomaniska rikets integritet vore ett af vilkoren för deras politiska jemnvigt. Besättandet af Moldau och Wallachiet utgör ett första angrepp mot denna integritet, och det är ej tvifvel underkastadt att krigets vexlingar kunma ytterligare blottställa den. Grefve Nesselrodle framställd för några månader sedan Denaufurstemdömenas besättande som en nödvändig ersättning fför hvad han då kallade vår sjöockupation (occupattion maritime). I vår ordning anse vi, min herre, att det blifvit oundgängligt för ess att sjelfva bestämma vidden af den ersättning hvartill både vår egenskap af en för Turkiets bestånd intresserad makt och de: af ryska armeen redan intagna militäriska positiomer berättiga oss. Vi behöfra en pant som försäkrar oss om fredens återställande i Orienten på vilkor: som ej förändra fördelningen af makten mellan de särskilda europeiska stormakterna. Hans kejserliga Majestäts och benmes Britiska Majestäts styrelser hafva i följd häraf beslutat att deras eskadrar skola inlöpa i Svarta hafvet och så förbinda sina rörelser, att de hindra att det ottomaniska området eller ottomaniska flaggan blifva utsatta för ett nytt angrepp från rysk sjömaktens sida. Vieeamiralerne Hamelin ech Dundas skola erhålla befallning att meddela alla som rvederbör ändamålet red sin sändming, och vi hysa det glada hoppet, at detta lojala steg skall förekomma konflikter, hvilka: utbrott vi med största ledsnad skulle se. Kejsarens styrelse, jag upprepar det, har blott ett mäl, det att didraga till åvägabringandet af en förlikning mellar de begge krigförande makterna på för dem hederliga vilkor; oeh or omständigheterna skulle tvinga den att betrygga sig mot fruktansvärda eventualiteter, hyser den den vissa tillförsigt att kabinettet i S:t Pestersburg, sem gifvit så talrika prof på sin vishet, ej sikall vilja utsktta Europa, sem ännu knappt hunnit heemta sig från sina skakningar, för pröfningar, hvilkea regenternas höga vishet så länge vetat att bespara det. Jag bemyndiga er att upplåsa denna depesch för hr Drovin de VHuys. TYSKLAND. Bayern. Filosofiska fakulteten i Göttingen har öfversändt exkonung Ludvig af Bayern ett hedersdiplom såsom filosofie doktor och magister i de sköna konsterna, i anledning deraf att han för 100 terminer sedan blifvit inskrifven såsom philosophiza studiosus vid nämnde univer:sitet. Konungen har i en nådig versifierad. skrifvelse tackat för den honom bevisade hedern. ITALIEN. De orolighetter som utbrutit i den Sardiniska provinsen Aosta lära ej blifvit så fullständigt dämpade som gårdagsunderrättelserna förmälde. Under den 31 Dec. berättas från Turin att det då lät inte mindre lugnande. Blott en liten del af tumultuanterne hade nedlagt vapen; största delen kringströfvar i spridda band och i hopar om ända till 4 å 500 man, samt utöfva öfverallt plundringar och våldsamheter mot embetsmiännen, och ropar ned med regeringen, författningen och dess anhängare. I spetsen för en af dessa hopar står en landtprest och maire. På åtskilliga ställen ha insurgenterna blifvit tillbakadrifna till bergen, efter att ha fått göra bekantskap med karabinierernas gevär. Att oroligheterna kunna utbreda sig Pefaras emellertid icke. TURKIET. De förenadie flottorna i Bosporen räkna nu 44 skepp, hwaribland 3 franska och 3 engelska tredäckarre, 7 engelska och 5 franska tvådäckare; 11 engelska och 11 franska hjulångfartyg. Dertill komma ännu minst 7 turkiska och egyptiska linieskepp, samt ett antal mindre skepp, så att hela styrkan till sjös