Aftonbladet – 17 januari 1854, sida 2

Brånvinskonferensen hos baron Raab. Hos ordföranden i det s. k. Bränvinsutskottet, hr friherre A. OC. Raab, var äfven i söndags e. m. beramad en diskuterande konferens rörande bränvinsfrågan. Debatten var denna gång vida mera intressant och upplysande än vid förra tillfället. Hufvudföremålet var hr doktor Thomanders af honom sjelf med blixtrande qvickhet och skarpsinnighet utvecklade och försvarade motion om tillverkningens begränsning till viss qvantitet af 12 millioner kannor årligen, fördelade mellan länen, och med en skatt af 20 sk. bko kannan. Mot en dylik begränsning opponerade sig flera af de närvarande, hvilka fastheldre önskade näringen fri och en skatt som fördyrade bränvinet oeh derigenom kunde både motverka den öfverdrifna förtäringen deraf och reglera tillverkningen efter åtgången. Denna åsigt försvarades förnämligast af justitiekansleren von Koch, som till stöd derför framlade åtskilliga betecknande detaljer om bränvinslagstiftningen i England. Han ville med få modifikationer härstädes antaga det norska systemet. Hrlandtbrukaren Ax. Odelberg redogjorde för den preussiska lagstiftningen i ämnet, men vidhöll i öfrigt sin åsigt om medelstora bränneriers företräde framför större fabriker, och trodde handteringen ännu icke kunna med ett penndrag skiljas från jorden. Landsbruksakademiens sekreterare hr Natborst uppläste en sammanfattning af bränvinslagstiftningens historia här i landet, hvilken daterade sig tillbaka ända till 1571, och särdeles under den s. k. frihetstiden och konung Gustaf III:s regering, företedde en den brokigaste tafla af författningar (200 till antalet) och försök att medelst förbud och andra inskränkande åtgärder minska tillverkninsen och hämma bränvinets missbruk. Under de bedröfligt ryktbara kronobränneriernas tid florerade lönkrögeriet och den olofliga försäljningen till den grad och med den profit, utt bränvinet ofta såldes till hälften å tvåtrededelar under det pris hvarför det kunde sälas af kronans arrendatorer, och antalet åtal ör dylika förbrytelser var så stort att deras edläggande tid efter annam måste anbefallas