Aftonbladet – 17 januari 1854, sida 1

STOCKHOLM , den 17 Januari. En engelsk tidning yttrade häromdagen att man på de europeiska stormakternas i sednare tider så mycket beprisade energiska uppträdande mot Ryssland, särdeles med afseende på de förenade flottornas väntsde men alltid uppskjutna inlöpande i Svarta Hafvet, kunde lämpa den gamla barnkammarsagan om käppen som icke ville slå hunder;-och elden som icke ville bränna käppen, och vattnet som icke ville släcka elden, och man kan icke neka att denna gisslande satir känbart träffar den moderna diplomatiens aldranyaste historia. Det ser dock numera ut som skulle underverket börja att verkliggöras, som skulle flödet af folkens högljudt uttalade opinioner verka på det brännbara elementet hos de stora staternas regeringar, och elden hos dem ändtlifen lyfta tuktovapnet öfver den som stört uropas fred och upprört alla stormar i dess innersta. Allt hvad vi numera dagligen erfara från utlandet ger vid handen, att vederoällningens stund är kommen för fribytaren, som så skickligt prydt sig med ordningens färger, att den damm nu snart är i ordning mot hvilken hans böljor skola bryta sig. Gårdagens poster bragte oss på en gång en massa engelska och franska tidningar från årets början, hvilka till följe af de starka snöfallen och den häftiga kölden blifvit uppehållna under vägen. Deras innehåll, äfvensom de i dag ankomna bladens, är utan undantag krigiskt; ingen tycks nu vidare tro på möjligheten af fredens bibehållande. Vi anförde i vårt gårdagsnummer några betecknande utdrag ur de blad, hvilka man plägar anse såsom uttryck af den närvarande engelska styrelsens innersta tanka. Deriförebådas Europa ett krig, hvars make knappt våra förfäder skådat, och hvars slut knappt den nu lefvande generationen torde få upplefva, ett krig för ljuset, civilisationen och friheten mot mörkret, barbariet och despotismen, en strid ej blott mot det yttre förtrycket, utan på samma gång en kamp på lif och död mellan racer oeh kaster, mellan intressen och partier, en strid såsom Osmudz och Ahrimans i den fornpersiska sagan, mellan ljusets och mörkrets krafter i sjelfva staternas innersta. Ty liksom individen bär inom sitt eget bröst