Aftonbladet – 16 januari 1854, sida 3

I PR brer i fråga om sill och salt, som talaren anssäg vara oundgänliga förnödenhetsvaror. Jöns Perssommedgaf att det kan vara rätt att menniskan får sina nödvändiga behof tillfredsställda för billigaste pris, men likval ville han bibehålla höga tullar på matvaror säsom smör, ost. kött, o. d. Matts Pehrsson: Jag vill ej yttra mig omr detaljer utan blott hälla mig till systemet i allmänhet. Jag beklagar att den kungliga propositionen är för litet liberal; landet har dock fordrat en friare tullagstiftning. Det vill att förbuden bottagas och läm liga införseltullar sättas i stället. Och hvarföre skulle vi sätta oss deremot? Tullen ä jordbrukets alster blir nog nedsatta af de andra stånden vår bön förutan. Hvarföre skulle vi icke då hjelpa democh bes möda oss att få tullarne nedsatta äfven på andra varor, som jordbrukaren behöfver köpa? Bevillningen tages alltid från folket, antingen det sker genom höga tullar eller på annat sätt. Emellertid hafva vi af det hittills följda systemet med tullen skördat säsom fru t en tullpersonal, som vexer oss öfver öro nen och som nu kostar mer än en milliom att underhälla då den vid början af min riksdaagsmannabana blott kostade 400,000 rdr. Männe fabrrikanterna för hvilkas intressen den finnes till vilja ätaga sig att föda och underhålla dem? Jag tror attt systemet nu börde anses utruttet. En på riddarhuset: väckt motion om friare tullsystem och lägre tullsatser anser jag vara lämplig. Nils Larsson upplyste Petter Jönsson, att då han talat om Petter Classons sätt att argumentera, hade han tydligen uttryckt att då tullfrågor vore ä bane i ständet, så brukade Petter Classon föra, pphibitivintressets talan. Rutberg gillade den. kongl. propositionen i allt utom i fråga om sparrar, på hvilka han ville hafva högre utförseltull. i enlighet med hans derom förut väckta motion. Förre talmannen Nils Persson från Kronobårgs län var närmast liktänkande med förre vice talmannen Nils Persson frår Södermanland. Då han Hört åberopas allmänna meningen, så ville han veta -hurudan den var. Några tidningar äro icke allmännå opinionen, och för öfrigt äro de i äsigter lika delade som sjelfva folket. Sädant är naturligt, då alltid olika intressen skola göra sig gällande. Emellertid. ansåg han det betänkligt att på samma gång borttaga husbehofsbränningen och nedsätta tullarne på. ladugårdsalster. Den förra har, säga hvad man will, gagnat jordbruket. Fabrikernas gagn för landtmannen är deremot tvätydigare. Talaren var ej förs: förbud eller emot tullarnes nedsättning, så långt det lämpligen kan ske; men ville ej heller att de skulle nedsättas så långt, att inkomsterna deraf bloit räcka till tullverkets a5öning. Nils Nilsson från Wermland förordade varsamhet och talade föröfrigt i savama syfte och instämmande med Nils Persson och Medin. Johan Petter Andersson från Elfsbergs län ansåg frihandelns grundsatser icke kunna tillämpas :i vårt land om ej jordbruket skulle gå under occh förordade den kongl. propositionen. Johan Petter Danielsson från Calmar lån var i allmänhet af sa nma tanka som Sahlström oehyttrade sig serskildt för tullfri införsel af fisk och salt. Sandberg förordade den kongl. propositionen. Anders Pehrsson från Örebro län upplyste, att om utskottet skulle kunna hemta nägot stöd af de åsigter, som i ståndet uttalats, så borde protokollet så fort som möjligt dit inkomma, ty den afdelning af bevillningsutskottet, som handlägger tulltaxan hade redan börjat med detta arbete. . Nyqvist erinrade att lurendrejarens yrke lönar sig i mån af tullsatsernas höjd och vederlade flere af motsidan framkastade skäl. Bjerkander förklarade sig förekommen af dem som talat för fritt tullsystem och ansåg att tullintraderna icke minskas af tullarnes nedsättning, ty ju högre och obilligare tull desto större lockelse att på olaglig väg införa hvad som eljest skulle gifra staten tullinkomst. Medin anmärkte att ingen ingått i detalj mer än Nyqvist i fråga om smör. Men då han visat att tullintraderna af smör minskats, när tullen derå höjts, så hade han ock bort anföra att importen af salt kött minskats i samma mån som tullen derå blifvit sänkt, och att importen af hudar betydligt ökats dä de ifrån att vara fria till införsel fått sig åsatt en tull af en skilling pr skålpund. Petter Jönssor i Träslända ville till ledning för utskottsledamöterna anmärka, att då ingen är nöjd med den rkongeliga propositionar, så är den trigtig; ty när ingendera parten är belåten med en dorm, då har donaren dömt rättvist. Nyqvist visade, till genmäle på Medims anförande, att 1 sk. tull på hudar är proportionaliter mindre än den föreslagna tullen på smör, samt förklarade sig anse denna tull på hudar vara lagoms. I fråga om kött erinrade tal. att vi äro på god väg att icke alls behöfva anlitautländningen, och att således tullintraderna på denna vara naturligen skille minskas. Petter Classon ville veta hvad som menades med den åberopade landets önskan. Så vdt tal. kunde förstå, torde dermed icke menas annat än folkets önskan, och att icke hela folket önskae fritt tullsystem, det visste tal. så mycket säkrare som han sjelf rore deremot. i Petter Mårtensson förbehöll sig att i nästa plenum å skriftligen yttra sig i frågan, och Medin Yofvade tt, då utskottets betänkande i tullfrågsan kommer till ehandling i ståndet, uppbjuda all sim förmäga att ederlägga Nyqvist i allt det, hvarwti talaren nu rustit. Härefter remitterades den kongl. propositionen med lt hvad dervid blifvit yttradt till bevillningsutskottet, RÄTTEGÅNGSock POLISSAKER. För komplettering afjuryn.i tryckfrih tsmälet emelAn havnmlatnannaa BFL a ro