Aftonbladet – 16 januari 1854, sida 3

RÄTTEGÅNGSoc POLISSAKER. För komplettering af juryn. i tryckfrihetsmälet emellan borgmästaren Mellbin och boktryckaren Wall inställde sig i dag inför rädhusrättens 3:dje afdelning parterne personligen, dervid, sedan domstolen tillkännagifvit att af de utsedde jurymännen, professoren Wahlberg, auditören Carlsson samt häradshöfdinger R. Carlen, voro förhindrade att ätaga sig förtroendet, parterne i stället invalde: käranden: professorn och riddaren Mosander, samt grosshandlaren Eduard Arvidsson; svaranden: auditören Blanche,, och intendenten Theodor Sandström; hvarjemte domstolen invalde: protokollssekreterarne Edvin Helling och Carl Petter Limnell, äfvensom assessoren t. f. byrä-ehefen Carl Johan Berg. Aktor hemställde till domstolen hurwida de af svaranden nu föreslagne jurymännen, säson varande förut uteslutne, kunde komma vidare i fråfa att i juryn inväljas, hvilken invändning Wall åte helt och hållet bestred; och fann rätten det af wktor anmärkta förhållande ej utgöra hinder för benälde personers återväljande. Sedan härefter blifvit uteslutne: af aktor, auditören Blanche och assessoren Berg, samt af svaranden: professoren Mosander och protokollssekreteraren Helling, beslöts kallelse å de qvarstående jurymännen till förut utsatta sammanträdet, hvaremellertid parterna tillsades återkomma den 18 dennes, för deen hbändelse att nytt val erfordrades. En förhärdad mördare. Pigan Hanna Olsdotter, född är 1809, bodde jemte sina två oäkta döttrar å sin faders torp i Kajeröds socken i Malmöhus län, då torparsonen Wils Pehrsson, född är 1821, gjorde hennes bekantsiap och är 1841 ditflyttade för att gifta sig med heme och efter hennes fader öfvertaga torpet. Snart uppkom osämja emellan Nils Pehrsson och Hanna, i följd af hans olo8iga umgänge med andra qvinnor Ofta föreföllo trätor; Nils Pehrsson fattade ovilja emot Hanna; och enligt hennes berättelse, hvilken geom vittnens in tyganden vunnit sannolikhet, hade 1an vid ett tillfälle, då de voro ensamma på loger, kastat en sten på henne och sökt att qväfva heme, frän hvilken fara hon med största svärighet räddwt sig. Efter ett och ett halft ärs vistande på toret fiyttade Nils Pehrsson derifrän. Hanna framfödde sedermera en dotter, Catharina, som af Orsjö häradsrätt förklarades böra, säsom af Nils Pehrsson med Hanna under äktenskapslöfte född, ega äkta barns rätt. Sedan Nils Pehrsson är 1847 fått tillträda ett torp under Widarp i Frosta härad, begärde Hamna Olsdotter att få jemte dottren Catharina ditflytta och förestå Nils Pehrssons hushäll. Detta bifölls aff Nils Pehrsson, emot löfte af Ianna om fredligarre bemötande än under deras förra sammanvaro. Föörhållandet emellan dem syntes ock blifva något luggnare; likväl fort for Hannas svartsjuka, underhållen genom Nils Pehrsx sons benägenhet för sysslolöst lefnadssätt och förtro ligt umgänge med andra qvinnor, bland andra en piga Ejerstin Olsdotter, till hvilken han yttrat önskan att blifva befriad ifrån Hanna, för att gifta sig med Ejerstin. Under sålunda förorsakade trätor blef Nils Pehrsson förbittrad öfver Hannas ofta upprepade erinran, att det mesta i boet vore henne tillhörigt. Församlingens kyrkoherde sökte förmå Nils: Pehrsson att med vigsel fullborda äktenskapet med Hanna, hvilket äfven af Nils Pehrsson wlofvades: men då sådant icke verkställdes och sämj: i deras sammanlefnad icke syntes vara att förvinta, uppmanades Hanna af kyrkoherden att bortflyta från Nils Pehrsson. Hon vägrade detta, derföre att Nils Pehrsson skulle hafva kommit i besittning af allt hvad hon egde. Kyrkoherden har i ett betyg angående henne yttrat, att hon var en halftosa och liderlig varelse, men tillika egande en envis karakter. Hanna Olsdotter hade i slutet af år 1850 för en granne beklagat sig att Nils Pehrssson ej ville gifta sig med henne, hvarföre hon sagt : sig vilja flytta till sina äldre döttrar och af Nils Pehnrsson utkräfva uppfostringsbidrag för yngsta dotternn. På aftonen den 29 Januari 1851 omtalade hon förr en annan af gran