Aftonbladet – 16 januari 1854, sida 1

e stilar beräknas priset efter det utrymme de upptaga. före det icke der kunde hindras att det förtroendevotum, statsutskottet föreslagit åt förre ecklesiastikministern Silfverstolpe af 90,000 rdr bko årligen för genomförandet af reformen utaf elementarläroverken, af ridd. och adeln bifölls, likasom af presteoch borgarestånIden; men de nya ministrarne lade derför icke tjett strå i kors, som man säger. j Kom så ordningen till skatteregleringsfråyjan, i afseende hvarå något ännu märkligare: på riddarhuset passerade. Som bekant är, hade denna fråga en lika upplyst som nitisk anhängare uti hr Sandströmer, hvars inträde i den nya ministeren af allmänheten måste anses såsom en borgen för denna frågas lyckliga lösning, åtminstone så vidt denna berodde af konungen och hans regering. Han liakttog likväl snart ett motsatt förhållarde, då man förnam att chefen för konungens stab hr general Lefren fått tillåtelse att från Skåne, der han i anseende till danska frågan jemte konungen vistades, begifva sig hit för att, vid behandlingen af denna fråga, befinna sig på sin bänk å riddarhuset. Han begagnade denna rätt genom att, i förening med presidenten von Hartmansdorff och C. Printzensköld, organisera en nära nog blind och på saknad af all insigt i ämnet grundad opposition emot icke blott statsutskottets betänkande i ämnet, utan äfven konungens egen proposition. Och oaktadt tvänne af konungens ministrar, hr Sandströmer äfvensom hr Gripenstedt (den tiden) på ett lika öfvertygande som talangfullt sätt försvarade grundsatsen och behofvet af en skatteförenkling, vann konservatismen understöd jemväl af landtmarskalken hr grefve Hamilton, som gick ända derhän att, umder förevändning att det af konungen framstäillda förslaget utgjorde ett ingrepp i klereciets -privilegier, vägra proposition till dess afgörande såsom. statsregleringstråga, hvaraf följden slutligen blef, att borgareoch bondeståndens beslut undertrycktes, i följd af -uteblifven votering i förstärkt statsutskott, hvilket derförutan var nära att sönderbryta hela riksdagen, om icke en och annan af de liberale i statsutskottet varit medgörligare än de måhända bordt vara. På detta sätt blef äfven denna reform tillintetgjord ! Emellertid hade konungens pppträdtnde och bemedling i det ädla danska folkets hjeltestrid mot det öfvermodiga Holstein och dess tyska bundsförvandter alltför mycket sysselsatt sinnena och väckt nationens sympatier, förl att någon större uppmärksamhet skulle fästas vid dessa abnorma företeelser i vår inre politik; och då konungen vid riksdagens slut den 24 Oktober 1848 hemförlofvade Rikets Ständer, utgjorde den danska frågan och den till sina följder helt och hållet betydelselösa konventionen i Malmö den egentliga glanspunkten. Redan då hade representationsfrågan fått träda i bakgrunden, så att uttrycken derom i trontalet inskränkte sig till mågra matta fraser, att K. Maj:t vore förvissadl om att Rikets Ständer, lifvade af en allvarligg önskan att till ett efterlängtadt slut brringa denna maktpåliggande angelägenhet, skkulle vid sitt nästa sammanträde omfatta densamma med den uppmärksamhet och det varma deltagande som den i så hög grad påkallar,. Deremot yttrades aldrig ett ord af ledsnad eller missbelåtenhet med det snart sagt hånfulla sätt, hvarpå konungens propositione: angående lagreformen och skatteregleringen blifvit i de förnämligare, stånden upptagna och bemötta. Derom förmältes ingenting annat än den beskedliga anmärkningen att de vigtiga ämnen, som utgjort föremål för Riikets aStänders öfverläggningar vid det afslutade riksmötet icke alla kunnat vinna en nöjaktig lösning,, ehuru K. Maj:t lofvade, att icke supphöra att åt dessa egna en synnerlig uppomärksamhet och, i hvad på K. Maj:t anskommer, medverka till deras ändamålsenliga afgörandep. Så slutade äfven 1847—1848 årens riksdag utan att något enda framsteg derunder vunnits i landets politiska, sociala eller legislativa förhållanden, men med derigenom destomer stegrade önskningar och förhoppningar hos de liberala att sedan konungen sjelf nu tagit ett så afgörande initiativ i den vigtiga rcepresentationsfrågan, denna skulle vid ett blifvande riksmöte åtminstone nalkas sin lössning, äfven om det framlagda speciella förslaget komme att falla. Vi blifva i en följande artikel i tillfälle att bland annat betrakta huru denna nationens lifsfråga af regeringen behandlades, och huru småningom den ena efter den andra af de Nberala elementer, som fått sig anvisad någon liten speciel verkningsvrå inom ministeren antingen metamorforserades eller undanträngdes, till dess den från riddarhusmajoriteten hemtade s. k. konservativt reformerande, reaktionen kunde med flygande fanor och klingande spel intåga i den liberala koming Oscars konselj, och der taga den fasta fot, som den för närvarande besitter. Ssee ee — — Den ej mindre inom pressen än äfvern hos representationen vidrörda frågan om inkalllande af nva raidamnifvrara I kanunnmane kand! EN