Aftonbladet – 16 januari 1854, sida 1

ene — Den ej mindre inom pressen än äfvern hos representationen vidrörda frågan om inkalllande af nya rådgifvare i konungens konselj, dels emedan flera af de nuvarande alltför mycket hylla ett politiskt system, som nu sannolikt mera än någonsin är stridande emot rikets sannskyldiga nytta, och dels emedan de derigenom samt medelst en i öfrigt i nog märkelig grad ådagalagd brist på förmåga att befästa nationens förtroende till sin regering för ingen del motsvara den närvarande tidens behof, skall, enligt det halfofficiella bladets tolkning, innefatta ett tvång emot konwmmgamakten ; och sedan nämnde blad från en sådan synpunkt uppfattat sjelfva sakförhållandet, kommer det naturligtvis helt lätt tiill den konklusionen, att frågan äri högsta gradi otillbörlig, att den är ett statsstreck: och ett: kabinettsstreck och gud vet hvilket fult sttreckp, emedan man i Sverige ej påtvingar sinn konung rådgifvaren. I sammanhäng dermed upprepas en i samma blad förut fraväställd fordran att vi skola låta höra den nya ministerlistan. Denna uppfattning af frågan är emellertid helt och hållet falsk. Hvarken vi eller, så vidt vi förnummit, någon annan har ifrågasatt att påtvinga, konungen några rådgifvare, och det har derföre aldrig kunnat falla oss in att uppställa några ministerkandidater, underdånigst öfverlemnande åt konungamakten att sjelf uppsöka dem. I vårt land finnas för närvarande icke, åtminstone bland reformmännen eller på den Uberala sidan, några partichefer, som sträfva efter taburetter. Det är blott känslan af pligt emot fäderneslandet och tronen, som här förmår framställa kandidi:aterne till dessa platser, om en ministerförämdring inträffar. Att vid sådant förhållande talla om något tvång är rent af ett nonsens. Vår nuvarande konung har under dee förflutna tio åren af sin regering redan tree gån