Aftonbladet – 16 januari 1854, sida 1

I EE EE RA nn bn tenn on, åt hvilken landtmarskalksstafven efter I grefve Sparre blef af konungen öfverlemnad. -I Vi förmoda att läsaren nu temligen geI nomskinligt skådar den tråd som går igenom i hela denna ministeriela kombination, ehuru ;I den icke vid dess bildande kunde så lätt uppI täckas, heldst den omsorgsfullt doldes, på sätt -Jsom vi här nedan komma att förnimma. Den nya ministeren räknade nemligen knappt tre veckor från sin tillvaro, förr än hon inför rikets ständer framlade ett förslag till ny riks) dagsordning och ny regeringsform, eri K. M:t, Juppå h. exo. hr justitiestatsministern grefve Sparres föredragning och hans jemte samtlige hans kollegers tillstyrkan, bland annat yttrar följande märkliga ord: Då den stridighet i åsigter, rörande hufvudgrunderna för ombildningen af representationen, som länge svarit rådande, äfven nu vid behandlingen af frågan visat sig fortfara på ett sätt, som aflägsnat hoppet att på denna väg få den till sett efterlängtadt slut befordrad, bar K. M:t; för att, i den ordning grundlagarne föreJskrifva, fortskynda frågans afgörande, samt -Iderigenom söka förekomma söndring inom slandet och tillvägabringa den endrägt som ensamt kan emot yttre fiender och inre oro gifva staten styrka till lugn utveckling och förkofran, sansett sig af konungslig pligt uppmanad att plåta utarbeta och för Rikets Ständer härmed till grundlagsenlig behandling framlägga försla pt:ll sådan ombildning, så väl i afseende på javal af folkombud, som på sättet för dessas sammanträde och verksamhet. Detta förslag (yttrar Kongl. Maj:t vidare) Mill hy riksdagsordning är, i enlighet med tidens och sambällsutvecklingens fordringar, dbygdt på den grundsats, att representanterna pskola af folket utses medelst samfällda val. aGenom antagandet af denna grundsats skulle den nuvarande ståndsindelningen samt all sjelfaskrifvenhet till utöfvande af rTiksdagsmannakallet supphöra. Då K. M:t nu inför riksståndens Tosjelfskrifne eller valda ombud framträder med sett på så beskaffadt valsätt uppgjordt förslag, har K. M:t icke kunnat hysa någon tvekan, att ju icxe Rikets Ständer, med den varma akänsla för ett älskadt fosterlands väl, och den pberedvillighet till uppoffringar för hvarje stört mål, som städse utmärkt svenska folket, skola vara färdiga att eftergifva den representations. srätt, som af stånden nu utöfvas, samt antaga sen vallag, hvarmedelst en allmännare valfrihet komme att införas, utan att derigenom erfarenhet, bildning och förmögenhet skulle sakna sin tillbörliga andel vid uttalandet af nationens behof och önskningar., Detta program af den 2 Maj 1848 var i sanning så framstående och tillika så dristigt, att man icke må undra öfver, om äfven de liberala glömde från hvilka rådgifvare det utgått, och föreställde sig att den nya ministerens lösen skulle blifva framåtskridandet, utan fruktan för gamla vanor och fördomar, och en fullkomlig brytning med det reaktionära partiet inträda. Stödd på denna opinion blef det äfven möjligt för den nya ministeren att icke mer än åtta dagar derefter (d. 9 Maj) framlägga proposition om ett serskildt kreditiv af 2 millioner rdr banko till betäckande saf kostnaderna för de rustningar, som af d. ny. politiska förhållanden kunde påkallas,, äfvensom att väcka fråga om samt vinna ett understöd af 3,240,000 rdr från statens sida till anläggning af en jernväg mellan Örebro och Hult. Erfarenheten har likväl sedermera visat att denna ministår med dessa propositioner både började och slutade sin politiska bana. På riddarhuset gjorde propositionen om upphörandet af den, isynnerhet för den adliga byråkratien i hufvudstaden så ytterst beqvämliga, sjelfskrifna representationsrätten naturligtvis ett högst vidrigt intryck, ehuru man sväljde förtreten, tilläfventyrs minnesgod af den lexa, det höglofliga ståndet fått vid föregående riksdag, då det under åberopande af adelns privilegier, ingick till Kongl. Maj:t med den famösa : protesten mot Rikets Ständers beslut angående lika -arfsoch giftorätten, utan att denna protest ledde till annan åtgärd än att läggas till handlingarna. Emellertid slöt i husets majoritet allt närmare och närmare til hr von Hartmansdorff, då det nu gällde att strida :pro aris et focis, och medusahufvudet af en representationsreform, deri adeln skulle försvinna bland folket, alltid kunde framhållas, för att besegra hvarje motstånd till chefens vilja. . Den nya ministeren lät dock icke i någon mån besvära sig af denna misslynta sinnesstämning hos byråkratien på riddarhuset, Tvärtom visade han sig under riksdagens fortgång icke blott undseende för, utan snart sagdt lydig under, riddarhusets majoritet. Så t. ex. tilldrog sig den 6 Sept. 1848, då lagutskottets betänkande angående Kongl. Maj:ts proposition angående Brottmålslagen förekom, att ingen enda af ministrarne upplät sin mun, hvilket hade till följd att hr von Hartmansdorff och grefve Eric Sparre, utan gensägelse, fingo till protokollet diktera det för Konungen och rådgifvarepersonalen rent af förnärmande beslut, att det af af Kongl. Maj:t afgifna förslag till ny strafflag saknade den öfverensstämmelse med den shos folket rådande uppfattning af rättsbegreppen, som lagstiftaren bör i första rummet eftersträfva; det sammanhang med beståpenide rättssystem, som är ett oundgängligt svilkor för hvarje reform i lagstiftningen, samt aden enkelhet och lättfattlighet, som nationen är van att finna i lagen; hvadan ridderoskapet och adeln ej heller ansåg sig böral samma förslag antaga, ett beslut som likaledes samtidigt fattades i presteståndet, i och hvarmed det icke vidare blef fråga att ens gifva Kongl. Maj:t ett svar medelst underdå: nig skrifvelse på denna proposition, hvilken utgjort en hederspunkt i tvänne trontal, hvar: med konungen, såväl vid den första som den andra riksdagen af sin regering, helsat ständerne, och hvars utarbetande varit anförtrodt åt landets utmärktaste rättslärda och kostat staten så betydligt penningar. Uti läroverksfrågan hade den afträdda styrelsen på sin sida icke blott konungen sjelf, utan äfven den på riddarhuset den tiden stvSV SN EE FOI ss kr mA mA AA