Aftonbladet – 14 januari 1854, sida 2

het af första rangen... Jag känner den der herrn, och har lofvat honom, att ha ett vaksamt öga på barnet... Men gå nu, ty öfversten börjar bli otålig... Gör som jag sagt. — Strax, kapten Gyllenroth... Men herrarne kunna Ju gå in så länge. — Kom, Stobee, — sade Gyllenroth, i det ha lade handen på sin följeslagares arm. : De slogo sig ner i soffan af ett inre rum, son för den tiden var temligen väl möbleradt. Efter några jgonblick infunno sig tvenne uppasserskor, för att duka bordet. Men i rummet fanns ännu en tredje flicka, som redan före herrarnes intride befunnit sig der. Hon satt tyst i en vrå, sysselsatt med sömnad. Blyg och förlägen uppsteg hon, för att lemna rummet, då Gyllenroth nödgade henne att qvarstanna. Denna flicka var ännu blott ett barn, i den ålder då den sköna fjärilen ännu ej hunnit utveckla sig ur puppan. Hennes växt var gänglig, hon hade något förläng hals, hennes armar voro smala och taniga, henne: hy var blek fastän det var liljans blekhet, men hennes hufvud hade en ädel form, hennes rika, ljusbruna hår tycktes ega en underlagd botten af guld, så glänsande syntes det, hennes fina ögonbryn voro af något mörkare färg än håret och hvälfde sig öfver stora mörkblå ögony hvilkas mjuka ögonlock lätt skuggades af en frans, stridande mellan mörkt och ljust, hvilket gaf åt hennes anletsdrag ett obeskrifligt rörande uttryck. En kännare af qvinnlig skönhet skulle utan tvekan förklarat, att ur denna obetydliga figur en lika ädel växt, som stor skönhet framdeles skulle utvecklas. — Stanna du qvar, min vän — hade Gyllenroth sagt till denna flicka. — Låt oss icke skrämma bort dig. Öfversten betraktade den unga -flickan med ett underbart intresse. Han gjorde inom sig sjelf ett löfte att söka rycka letta arma barn ur detta näste, hvarest umgänget med le öfriga kamraterna och den hedervärda madam Hofververgs grundsatser eljest allt för snart kunde förderfva wennes sinne. Hade han hört Gyllenroths korta samtal med malam lofverberg,: så skulle detta ännu mer hafva stärkt hoom i hans beslut. Emellertid vände han sig till a unga flickan, som lygsamt uppsteg och helsade med en djup nigning. e ppsteg (Forts. följer.)