Aftonbladet – 13 januari 1854, sida 2

runnit, och i Norrköping hafva, om man fär tro ommerskollegii berättelser, fabrikernas antal sjunkit ch arbetspersonalen minskats. Är det med sådana ikta man vill bevisa nyttan af förbuden? PappersMverkningen deremot, som aldrig skyddats af nägot örbud och som täflar med utlandet endast i hägnet f en högst mättlig, en lagom tull, har den gått ramåt eller tillbaka ? Samma vittnesbörd bära spinerierna. På den tid då de arbetade under ett skydd f 8 å 12 sk., voro de få; men sedan tullen blifvit redsatt och räämnet fått fritt inkomma, hafva stora pinnerier uppstått, och i stället att förut millioer skålpund importerades, så införes nu obetydligt. Likaså por-linsfabrikerna. Fvar och en vet hvad vårt vorslin var på den tid förbud och höga tullar qvartodo och hvad det i jemförelse dermed är nu. Denna industrigren har gatt framåt på ett sätt som ir högeligen glädjande. Man kan af alla dessa xempel hemta en lärdom huruvida näringarna rodas och förkofra-sig under förbudssystemet. Atikilliga industrigrenar finnas visserligen, uti hvilka inlividerna skörda fördelar af förbudens bibehällande; nen dessa fördelar äro aldrig det allmännas. Är det äl billigt att för nägra få individer hela folket skall veskattas på sina nödvändighetsvaror? — Hvad angår wtikeln siden, så erkänna idkarne sjelfva att förbulen kunna borttagas, och ingen har förnekat att ett nåttligt skydd ma finnas. Endast den som vill gag era och må väl yrkar nu på förbudens bibehållande. Likasa lurendrejaren, som i bredd med prohibitisten vill hvila trygg på sina lagrar. Annat är förhållanlet med konsumenten, som måste skatta till dessa gynnade intressen. Och till hvilka olycksbringande öljder för talrika familjer leda icke de lagöfverträ lelser, som äro en följd af prohibitifsystemet. Nedttas deremot tullarne, så att arbetaren fär sina nödndighetsvaror till ett billigt pris, kan äfven hans nappa inkomst lemna ett öfverskott, och då han finer att han genom sparsamhet kan förskaffa sig trefnad, skall han ock, till båtnad för sig sjelf och samvället, sträfva att förkofra sig i materielt och höja sig i sedligt hänseende. — Talaren gillade och försvarade vidare hvad hr Schwan yttrat om sambandet nellan bränvinsbränningens inskränkning och spanmålstullens nedsättning. Han ville nu ej upptaga tilen med en mera genomförd granskning af den kongl. oropositionen, men beklagade att K. M. skall vara, omgifven af rådgifvare, som ej synas lyssna till landets önskningar, ty talaren ville ej tro att de, då de mottagit detta höga förtroende, sakna sakkännedom och förmåga; gällande detta talarens yttrande isynnerhet föredraganden i finansärenderna. — Men då således de närda förhoppningarna ej blifvit realiserade, måste Rikets Ständer taga frågan i sina händer, och det tillkommer i främsta rummet bevillningsutskottet att lösa henne på ett sätt, att industrien, handeln och landets väl derigenom främjas. Om utskottet så gör skola säkerligen Rikets Ständer sanktionera dess förslag, och det återstår då att se hvad konungens rådgifvare, i hvad på dem ankommer, skola göra för att lägga slutstenen på verket. Hr Wik ansåg tullagstiftningen vara den svåraste af all lagstiftning, så här som i andra länder. Talaren trodde att den kongl. prepositionen blifvit något strängt behandlad; visserligen hade mera varit att önska; men man bör ihågkomma att den är tillkommen på finansoeh handelsministerns föredragning, och det är fägnesamt att finna, att han inslagit en liberal riktning. — I afseende på artikeln gammal koppar, erinrade talaren att vid förra riksdagen derom förts en lifiig strid, eeh troddehan att men nu kommit till det rätta. — I de fall, der tullen utgör blott några runstueken, ansåg talaren det vara bättre att borttaga den, ty den inbringar ej så mycket att den betäcker uppbördskostnaden. — Trodde i allmänhet att man ej bordt så mycket kalfatra den kongl. propositionen, utan låtit den gå dit den bordt gå och der talenter och insigter finnas; hysande talaren det hopp, att då stånden få mottaga utskottets betänkande, man skall erhålla något bättre än tillförene varit fallet. Det vore, så för industriens som handelns trefnad, mer än önskligt att förbuden borttoges. Det är två intressen tulltaxan har att bevaka, industriens och statsinkomsternas. Tal. trodde, att om man lyckas sätta sådana tullsatser, som ej leda till lurendrejeri, man gjort ett stort steg framåt och derigenom undanröjt de lagbrott och falska eder, som en annan talare med så litliga färger skildrat. Tal. kunde sjelf vitsorda taflans trohet, ty han hade råkat blifva kuratoi i ett lurendrejarebo och fätt se de förfärliga underhandlingar hvartill denna handtering gifvit anledning: varande talaren öfvertygad, att lurendrejeriet verkat lika demoraliserande som bränvinet, och de åtföljas troget dessa båda förderfsbringare, ty lurendrejaren har alltid sin bränvinsflaska med sig. Hr Palander hade alltifrån början af sin riksdags mannaverksamhet önskat förnuftiga tullsatser, emedan han afsett landets framgång utan attsöka undertrycka något intresse. Talaren åberopade och vitsordade hvad som blifvit under diskussionen yttradt beträffande sockerfabrikationen, bomullsspinnerierna och porslinstillverkningen och de framsteg dessa näringa gjort sedan en måttlig tull äsattes. Erinrade att bor gareståndet aldrig åsyftat förbudens borttagande pi annat sätt än att näringsidkarne skulle erhålla et nödigt skydd på sin vara. — I afseende på medel klassens och arbetarnes behof och ställning företer sig hos oss det förhållande att lönerna äro lägre och pri serna på de flesta förnödenheter högre an i andr: länder. Till öfriga behof kommer dessutom det a ved. Talaren hade derföre väntat att nägon lindring skulle föreslås på de artiklar som afse medelklassen: trefnad, en klass hvars intressen böra tagas i betrak tande framför individens. Kommer dertill lurendre jeriet och dess demoraliserande inflytande, som mar borde söka förebygga. Under loppet af 12 å 15 åj hafva kommersekollegium och tulldistriktchefer afgif vit flera på erfarenheten grundade förslag ons tullar nes nedsättning, och hvilka förslag väl bordt vinne något afseende. Talaren medgaf visserligen att var samhet borde iakttagas vid öfvergången frän det ens systemet till det andra, men hemställde em den dag ej en gäng skall randas då man verkligen skall viljö gripa sig an med denna öfvergång. Det var att be. klaga att regeringen nu framkommit med ett förslag som ej kann vinna någon framgäng. Det hade vari att Önska att man något sett till gode medelklassen: och den mindre bemedlades behof i afseende på fö doämnen. Då slagtkreatur få från landet utföras, synes det billigt att hit får mot måttlig tull införas fläsk, kött och smör. Och hoppades talaren att de skulle lyckas bevillningsutskottet att, med blicken fä. stad på landets väl och dess högt uttalade önskningar, på ett tillfredsställande sätt lösa dessa frågor. Hr Berg instämde med dem som yrkat en liberaj tull-lagstiftning och önskade att bevillningsutskotte! måtte taga i betraktande de rika frukter som i an. dra länder skördats af en sädan. Hr Ekelund sökte ådagalägga att det ej ligger så ster makt uppå hurudan regeringens proposition äl beskaffad, erinrande tal. att bevillningsutskottet hai rätt ieke blett att nedsätta tullafgifterna under rege: ringens förslag, utan äfven att vidröra andra artiklar. Erkände att i Nerrköping den opinionen var, om ej —— RR — RER RR