Aftonbladet – 13 januari 1854, sida 1

— Christianiaposten för den 9 dennes innehåller en artikel om den skandinaviska neutraliteten, i hvilken detta blad till en del uppträder emot den framställning rörande detta ämne, som nyligen lästes i Morgenbladet,. Artikeln börjar med att visa att de närvarande förhållandena äro sådana, att det är lyckligt för de smärre staterna, om de kunna bevara sin neutralitet: Under sådana omständigheter skulle man tro, att alla voro ense om att neutralitet, fredens bevårande oeh opartiskhet. emot båda de stridförande parterna vore den enda förståndiga politik för stater, som icke ha större krafter till ånfallskrig än de skandinaviska. Ty om den svagare tager uppriktigt och uppenbart parti i stridens början, och denna straxt derpå upphör, skall hån otvifvelaktigt ha utsatt sig för den strängaste hämnd från den stornaakts sida, som i honom lärt sig se en hemlig fiende. Icke heller borde det vara tvifvelaktigt, att det mäste anses såsom en utemerdentlig fördel för dessa skandinaviska riken, öm man kunde vara viss derpå, att upplysningen om deras egen sånna fördel nå hade stigit så längt, att de ville och inåste handla i endrägt. Ty deras äldre historia visar blott alltför tydligt, avt aldrig hå fremmande skadat dem så mycket som de hå skadat hvårandra inbördes genem att öfrerfalla i ryggen den ef dem, som vore i strid med en öfverlägsen motståndare. Man skulle således tro, ätt vår konungs meddelande till svenska riksdagen om att han med Danmark ingått eh neuträlitets-traktat skulle