Aftonbladet – 13 januari 1854, sida 1

STOCKHOLM, den 13 Januari. Statsutskottet lärer i dag, med åtskilliga reservationer, hafva beslutit tillstyrkande af den framställning Kongl. Maj:t under den 7 dennes, på grund af förekomne omständigheter gjort, att Ständerna måtte ställa några af de i Kongl. M:ts proposition om statsverkets tillstånd och behof begärda anslag till Kgl. M:ts disposition så tidigt, att dermed afsedda utgifter kunde innan början af sommaren bestridas, med ett sammanlagdt belopp af 589,814 rdr 32 sk. bko. Att Svenska folkets representanter skulle absolut och ovilkorligen vägra att anslå sådana medel som till upprätthållande af rikets trygghet och värnande af dess oberoende kunna erfordras, har förmodligen icke fallit någon in att föreställa sig, hans politiska öfvertygelse må vara hurudan som helst. Om deremot vi, och mången med oss, under en tid, då det ännu var någon utsigt att den hotande förvecklingen i Europa skulle kunna på bemedlingsväg afböjas, funno det betänkligt att ställa ytterligare betydliga anslag till disposition åt en minister, tom i så många afseenden lyekats från sig afvända landets förtroende, och ansett beviliandet af dessa anslag böra ställas i beroende af en sådan förändring inom rådgifvarepersonalen, hvarigenom landets sånna intressen kunde tryggas och dess utveckling försäkras i öfverensstämmelse med folkets högljudt och med värdighet uttalade önskningar; så finnes dock nu, då utsigterna för freden med hvarje ny utländsk post förminskats och sannolikheterna af ett öppet krig i vår omedelbara närhet blifvit allt större och större, icke någon anledning att göra denna preliminärfråga i afseende på anslagen för försvarsverket till en kabinettsfrågå, helst regeringens, sedan vårt första yttrande i ämnet den 4 dennes, till st nderna aflemnade propositioner i afseende på tull-lagstiftningen, utom alla föregående, lemna de rikaste anledningar för representationen att fordra aflägsnandet från konungens rådsbord af de män, hvilka visat att de icke under några tider, men aldraminst under kritiska tider, kunna motsvara folkets anspråk på regeringens värnande af dess dyrbaraste intressen. Men om nu Rikets Ständer i detta afseende gå Kongl. Maj:ts önskningar till mötes, så bör en sådan villfarighet å deras sida, långt ifrån att betraktas såsom ett godkännande af regeringens hittills följda grundsatser, tvertom uppfatt:s såsom ett uttryck af den vissa och förtroendefulla förväntan, att H. M:t icke måtte längre dröja med sådana förändringar inom sin rådgifvarepersonal, som under närvarande förhållanden äro oundgängliga att bereda regeringen behöflig fasthet och anseende.