Aftonbladet – 12 januari 1854, sida 3

en inskränkte sig att med honom instämma och beklagade att landet ej fått mottaga något verkligt tillfredsställande förslag. (Forts. följer) Er L. J. Hjertas motion i tullfrågan. (Forts. frän gärdagsbl.) Jag kan icke underlåta att på samma gång an: hålla att få fästa utskottets uppmärksamhet på artiklarne knifvar: rakoch penn-, andra slag, samt gafflar ej specificerade. RakkKnifrar draga nu en införseltull af 16 skillingar banko stycket; pennknifvar af 8 skillingar, och andra slag samt gafflar ej specificerader 1 rdr bko per . Det är intressant och lärorikt att se hvad verkan dessa nu gällande tullbestämmelser haft på handeln med ifrågavarande varor. Enligt generaltullstyrelsens sammandrag öfver importen, inkommo sistlidet år 1852, sammanlagdt till hela riket, 866 stycken rakknifvar, 1178 pennknifvar och allaj andra slag samt gafflar ej specificerade 1238 skälpund. Då det nu är bekant att så godt som inga eller åtminstone ett högst obetydligt antal rakknifvar tillverkas inom landet, så skulle man utan tvifvel få svårt att besvara den frågan, hvad slags verktyg största delen af den manliga delen af svenska folket begagnar för att raka sig, så vida icke lösningen af detta problem funnes i den kända omständigheten, att från de lager, hvarest handel en gros drifves med så kallade korta varor, säljas årligen sammanräknadt kanske tusentals dussin rakknifvar till ett pris, hvilket föga öfverstiger det för blotta tullafgiften itaxan bestämda. Det är då skäl att fråga, om det ej är bättre att tullafgiften på en sådan artikel nedsättes, på det staten måtte hafva nägon fördel deraf, än att den skall behöfva insmuglas. Likaså tror väl ingen att ett antal af 1175 stycken förtullade pennknifvar på längt när emotsvara hvad här införes och för-1 säljes. Jag föreslår af detta skäl vördsamt att införseltullen på rakknifvar må nedsättas till 6 skillingar stycket, utgörande ungefär 30 procent af värdet å inköpsorten af de mest gängbara eller ordinära sorterna; och för pennknifvar till 4 skillingar stycket, hvaremot andra slag samt gafflar ej specificerade, icke behöfva serskildt upptagas om den här gifna bestämmelsen för manufakturoch annat smide helt och hållet eller till en del poleradts antagas. Med artikeln strumpstickor är för närvarande samma förhållande, som med rakknifvar; goda strumpstickor kunna ännu knappt tillverkas här i landet Sädana behöfvas dock i hvarje hus, och likväl förtullades deraf sistlidet år icke mer än 599 skålpund. På det de ej må behöfva inkomma genom smuggling föreslår jag nedsättning af tullen derå till 16 skillingar per B. Koppar är en metall, som utgör en af Sveriges hufvudsakliga exportartiklar, hvilken med fördel uthåller täfan på verldsmarknaden och hvaraf ingenting införes annat än för något tillfälligt behof. Detta synes också deraf att ingen oarbetad koppar, samtaf smidd och i plåtar blott 1:, skeppund och af bleck och spik 79, skeppund blifvit införda. Det kan således ej vara nägon våda att för principen skull til låta oarbetad koppar, så väl rå, som garad, att inkomma tullfritt. Detsamma föreslår jag vördsamt för koboltmalm, kobolt metall och kopparnickel, allt exportartiklar; äfvenså för Antimonium crudum och regulus, då oaktadt tullen härå, 1 skilling per , visserligen ej är betydlig, af förstnämnde qvantitet ej inkommit mer än 7166!, och af den sednare 3270 eller tillsammans 10,336, , lemnande en tullinkomst af något öfver 200 riksdaler banko. Det synes vara skäl, att till förenkling af tulluppbörden och tullbehandlingen borttaga, serdeles ä materialier för vidare tillverkning och förädling, alla sådana afgifter som icke blifva staten någon egentlig inkomst utan kosta nästan lika mycket i räkenskapsföring och kontroller som tullafgiftens belopp, men i allt fall ästadkomma ett onus för den som behöfrver använda dem, samt svårigheter för handeln och för tullbevakningen helst då det icke är fråga om deras behöflighet såsom skyddsafgifter för de inhemska näringarna. För Vismuth föreslår jag af samma anledning, och på grund af den högst obetydliga införselqvantiteten deraf, likaledestullfrihet. Näst metallerna anhåller jag få fästa utskottets uppmärksamhet på några chemiska och mineraliska ämnen, hvilkas befriande från införseltull efter min öfvrertygelse skulle vara till stort gagn för de inhemska näringarna. ÅA artikeln Aska, Poit: raffinerad och kalsinerad, är införseltullen 16 skillingar banko, eller med tilläggsafgifterna ungefärligen 20 skillingar per lispund, utgörande 25 procent af det i taxan upptagna värdet. För ett tillså många tekniska fabrikationsgrenar behöfligt råämne synes det likväl som om en afgift af 5 eller högst 10 procent af värdet borde vara det högsta som borde äsättas. Efter denna äsigt hafva lagstiftarne också med skäl medgifvit införandet af kolsyradt natron eller soda mot en afgift af 8 rst. bko pr lispund, under det kolsyradt kali eller pottaskan, som är ett lika angeläget kemiskt material, är belagd med tjugofyra gånger så hög tull; — ett bland de många bevisen på att system, sammanhällning och konseqvens icke alltid varit med vid tullsatsernas åsättande, och hvilket ger anledning att beklaga, det icke Rikets Ständer genom förberedande undersökningar mellan riksdagarna om olika artiklars tillverkningssätt, sammanhang sinsemellan och inflytande på näringarna sättas i tillfälle att bedöma ämnena med nog sakkännedom, hvilket ock naturligt förklarar den omSARS sö keso nas och de mörka kojornzs döttrar, kommer dock litet ljus, litet hopp, litet utsigt för framtiden äfven till dessa sednare. Men äfven i andra afseenden har vår föreinings verksamhet haft ett välgörande samhälleligt inflytande. Pen har fört tillsammans personer, som dessförutan troligen aldrig skulle ha kommit tillsammans och lärt känna hvarandra på en menniskas bästa sida, den menniskoälskande; den har fört dem tillsammans under förhållanden och samtal af högre intresse, än någonsin några granna samqväm gjort det. Ja, under denna tid af sjukdom, sorg och dödlighet har mången af oss, jag åtminstone har det, lefvat ett mera verkligt, . mera fullt, mera intresserikt och lifvande sällskapsoch samhällslif, och lärt att känna flera förträffga, varmbjertade menniskor, än någonsin förr inom Stockholm. I sanning, jag tror, att vi alla kunna vittna om att lifI vet bland oss varit under denna tid mäktigare -län döden. Jag tickar Gud för de erfarenhe,jter jag under denna tid haft. Min redogörelse för i dag är slutad, och mig återstår blott den kära pligten att tacka, omM Fo PMS AR a nad oo