Aftonbladet – 12 januari 1854, sida 3

laren hade på sin uppresa till riksdagen besökt nämnde stad pch med glädje erfarit, att man der var beredd på förbudens borttagande och ersättande med ett lämpigt skydd. Äfven prohibitismens djerfvaste kämpe, som ståndet snart får återse inom sig, var af denna tanke. Endast den lagstridige anser det ganska beqvämt utt det finnes höga tullar, ty då går han bakom tulen och förtjenar mer. Icke så den laglydige; ty då varorna draga måttliga tullar kan han konkurrera. Det är ett bedröfligt faktum att 7;:delar af de varor som försäljas i landet äro lurendrejade. Skånes ;ppna kust skulle erfordra en fullständig militärkorlong om det skulle vara möjligt att förekomma smuggleriet, men det låter sig ej göra. MHvarje postlag bringar oss emellertid underrättelser om nya beslag. I den stad tal. representerar hafva på sednaste iden blifvit verkställda talrika beslag. En utmärkt skicklig man har der för 11:te eller 12:te gången blifvit tillförordnad till distriktchef och förfarit med stor kraft och energi. Tal. vågade ej hoppas attförhållandet skall blifva detsamma, åtminstone till en början, då der nu kommer en obevandrad och med förhållandena obekant tjensteman. Men det är icke blott den ekonomiska sidan af saken som bör tagas i betraktande utan äfven den moraliska. Huru demoraliserande är ej det hittills följda systemet. Den handlande sitter helt lugn på sitt kontor och står endast risken. Ofta löper han t. o. m. ingen risk, ty han uppgör med kustsmugglaren, som mot ett visst honorarium, tal. trodde 15 proc., öfvertager hela affärens besörjande på egen risk. Kustsmugglaren har åter sina handtlangare, och till hvilken djup moralisk uselhet dessa förfalla genom sin lagstridiga handtering visade talaren genom anförande af samtal med sådana, hvilka mellan fyra ögon ej göra någon hemlighet af att de svära falskt och finna ingenting ondt deri, ty en god vän kan göra mig samma tjenst en annan gång,. Och smuggleriet skall fortfara så länge tullsatserna dertill uppmuntra. Den kongl prop. beviljar visserligen något, men på det hela tillfredsstuller den ej de allmänt uttalade fordringarna. Några runstyckens nedsättning på färgämnen trodde talaven ej betyda mycket. Han var visserligen tacksam för lindringarne på fartyg och machiner, men om öf iga artiklar vore mycket att säga. Hr Schwan ha le dock så grundligt genomgått förslaget att talarea inskränkte sig att med honom instämma och beklagade att landet ej fått mottaga något verkligt tillfretsställande förslag. (Forts. följer)