Aftonbladet – 12 januari 1854, sida 1

rop af förtjusning, då de på dem upptäckte bekanta föremål, isynnerhet små gossar och flickor. Under det vi i denna barnlitteratur efterfölja det exempel som andra länder gifvit oss, vore det min önskan, att vi åt den kunde gifva den egendomliga prägel, som -stämplar den såsom skandinavisk eller egentligen som svensk. Skandinaverna ha ett djupt och lefvande natursinne, och hos Svenskarne. är kanske detta af ännu djupare halt, än hos brödrafolken. Vi önskade, att detta måtte uttala sig äfven i den svenska barnlitteraturen; oeh emedan: sagoberättare i andra länder ha behandlat natursymboliken på ett mera fantastiskt än naturtroget sätt, önskade vi att i våra barnskrifter låta naturen sjelf tala igenom sina träd, blommor och djur, så troget verkligheten och dess mening som i ligt, och sålunda. låta naturen bli för barnen en lika naturlig som vis lärarinua. Bland de nu af truntimmersföreningen utgifna barnskifterna äro Almträdet, Bladens lefnadshistoria, Nässelplockerskan m. fl., försök i denna riktning. Bland våra barnskrifter ha vi äfven upptagit några. öfversättningar af små berätrelser för barn af den tyske författaren Christoffer Schmid, emedan dessa synts oss förträffliga. Lika blommorna i väpplingshufvudet, små ända till obetydlighet, innehåller: dock hvar och en af dem cn droppa rik ho-. ningssaft. Törhända skall nästa sommar skänka! oss några liknande svenska väpplingsblom-: nor. Vi helsa dem välkomna. För öfrigt, vad som är godt, lärorikt, på oskyldigt vis. nuntrande, hvad väl, hvad kyskt, hvad ljufigt ljuder, inländskt eller utländskt, det vilja i gifva åt kojornas barn. Så vilja vi låta alla öfver dem den dagg, som föder och upp-! riskar själarne, som ger nytt lif, ny grönI ka äfven åt verldsträdets minsta löf. l uj