Aftonbladet – 12 januari 1854, sida 1

Xp Lö 3 . STOCK HONA, den 12 Januari, Det vid den uti tisdagens blad meddeldtz kongl. propositionen angående fulltaxan fo. gade statsrådsprotokoll är af nästan icke min. dre märklig beskaffenhet än sjelfva proposi. tionen. Man skönjer deraf, huru liten öfver. ensstämmelse det finnes inom konseljen ut en af riksdagens lifsfrågor, så att derom voteras, likasom mellan rådmännen i en rådstufvurätt, utan att någon af ministrarne finner sig besvärad af de mest väsendtliga skiljaktigheter i afseende på ett af de vigtigaste irenden, hvarmed ministeren tagit befattning. Eget är det äfven att se sjelfva gången af ärendets behandling inom konseljen. Så finner man t. ex. finansministern hr friherre Palmstjerna, efter att hafva framställt behofvet och vigten af en förändring i tullsystemet, sjelf uppkasta invändningar deremot, af den beskaffenhet att, såvida dessa förut skola unlanrödjas, förändringarne skulle kunna dröja utt anses ,mogna till införande både i vär och våra barns lifstid. Se härt. ex. huru hr riherren motiverar det af honom tillstyrkta ippskof med den nödiga reformen: En stor del af våra näringars framgång — ttrar hr friherren — beror på vissheten att ull-lagstiftningen icke utan mogen pröfning indergår hastiga omvexlingar; på vissheten värom, likasom på förlitandet till kreditlagar1es ändamålsenlighet samt den civila lagskipingens rättvisa och behöriga gång, beror näingsidkarens och den handlandes trygghet att tan tvekan våga uti sin rörelse nedlägga de tora kapitaler, som erfordras för att på ett illfredsställande sätt kunna sköta sitt yrke ch motsvara allmänhetens rättmätiga fordrinsar. Då nu emellertid lagstiftningen, uti nyssvämnde hänseenden, icke lemnar så fullt tillredsställande garantier, som önskvärdt vore, inser jag att i närvarande ögonblick och inill dess de allmänna lagstadganderna blifvit ämpade efter den erfarenhet, som sednare tiler medfört, några så hufvudsakliga, på våra äringars tillstånd omedelbarligen inverkande örändringar uti nu gällande tullstadganden cke böra ifrågasättas, som borttagandet af