Aftonbladet – 12 januari 1854, sida 1

I I nuvarande förbuden mot inoch utförsel at vissa varor skulle medföra. al Vi-stanna ett ögonblick här, för ait icke blott fästa läsarens uppmärksamhet vi 1 der särdeles lyckliga förmågan att uttrycka, sina fjtankar, som kommit finansministern till del. och hvarpå vi förut under riksdagen anfört några bevis, utan tillika forska efter hvad den djupsinniga meningen kan vara med dessa knaggliga fraser. Oss, som äro profan: i finansvetenskapen, förekomma då i sannhg såsom bedröfligen enfaldiga, ty kreditlasarnas Jändamälsenlighet och lagskipningens rätvisan tyckas väl vara lika nödvändiga för alla i medborgare, som de äro för vissa herrar fatbrikanter, och ofullkomligheten i dessa hänI seenden kan således tjena till förevändning, för att uppskjuta hvilken annan förändring i befintliga förhållanden som helst. Det förvånar då endast att hr finansministern icke bar något förslag tillreds i afseende på förbättrande af s. k. kreditlagar,, utan i stället för ett par veckor sedan till ständerna handlöst framkastat en Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse, med öfverlemnande af ett af kommitterade afgifvet betänkande och förslag, i fråga om ordnandet af kreditväsendet och låneanstalterna i riket, utan att gifva ständerna med en enda bokstaf tillkänna, hvad regeringen sjelf tänker i detta vigtiga ämne, inskränkande sig till uttalandet af det gunstbenägna löfte, att .K. Maj:t vill afvakta de beslut, som i omförmälta hänseende varda paf rikets ständer vidtagna, innan K. Maj:t till slutligt afgörande vidtager dessa frågor! Genom detta yttrande blir man isanninmg icke det ringaste klok -på den statsmannavishet, som möjligen i detta hänseende kan dölja sig inom ministeren, eller upplyst om hvilka reformer i afseende på kreditväsendet (hvilket hr finansministern förmodligen menat, fastän han kommit att skrifva kreditlagarna) hr finansministern fordrar för att våga ett förslag till förändring uti tull-lagstiftningen. Men förmodligen har hr finansministern icke så noga tänkt på, (om han ens förstår) huru beskaffade kreditlagar behöfvas, för att skydda näringarna, fastän frasen låg nära till hands, då man ville hitta en förevändning för uppskof eller för bibehållande af det oefterrättlighetstillstånd inom våra industriela yrken, som så länge existerat och alltid kommer att fortfara, så länge onaturliga och orimliga prohibitioner eller förbudsbestämmelser qvarstå, hvilka omöjligen kunna upprätthållas och alltid sätta den skyddade näringsidkaren i ett slags krigstillstånd till samhället i det hela. Läser man vidare uti det nu ifrågavarande statsrådsprotokollet, finner man dock, att några af hr finansministerns kolleger, nemligen Justitieoch Utrikes-ministrarna, :Krigs-, Sjöoch Ecklesiastik-ministern jemte statsrådet hr grefve Mörner, på visst sätt hullpit honom ur den dilemma, hvari han försatt sig genom de ofvan citerade sväfvande fraserna. Dessa ledamöter af konseljen hafva nemligen om icke löst, åtminstone afhuggit den gordiska knuten, medelst det snillrika förslaget att aflåta den af oss redan meddeldta kongl. propositionen om tillägget till Ö! Sregeringsformen. En dylik grundlagsförändring synes emellertid häfva finansministerns yttrade betänkligheter och skulle väl således, enligt hans åsigt, motsvara de äskade tillfredsställaande garantierna för kreditlagarnes ändamålseenlighet samt den civila lagskipningens rättviisa och behöriga gång ! : För öfrigt inhemtas af samma statsrrådsprotokoll, att chefen för civildepartementert, statsrådet Fåhraus, under åberopande af de motiver han anfört till den af K. M.t i samma ämne till 1847 års ständer afgifna proposition, tillstyrkt upphäfvande af alla införselförbud, utom för bränvin, i utbyte mot lämpliga skyddstullar, i sammanhang hvarmed han föi reslog nedsättniug af införseltullen å finare ull. Statsrådet Gripenstedt kunde icke biträda len af chefen för finansdepartementet framställda åsigt, att, under afvaktan på rättelser civillagstiftningen, ingen väsendtlig föränring bör göras uti nuvarande tullagstiftning ch att vissa garantier för en större stadga i detta hänseende måste såsom nödvändigt vilkor förutsättas innan det förbudssystem, hvilket till skydd för visså näringsgrenar ännu är gällande, med trygghet skulle kunna frånträdas. Hr Gripenstedt kunde så mycket mindre dela denna åsigt, som han hyste den öfvertygelsen, att den säkraste vägen till det åsyftade och önskade målet — stadga i tulllagstiftningen — bestod just deruti, att tulltaxan, efter billiga och statskloka grunder jemkas till en närmare öfverensstimmelse med de nya, väsendtligen olika förhållanden, som på sednaretider 1-dessa afseeniden uppkommit,. Hans förmening vore derfföre, att tidpunkten verkligen är inne, då dett af sammanstämmande moraliska, politiska ooch statsekonomiska skäl vore tjenligt att, åtrminstone i allmänhet, utbyta ett till sina fföljder i många riktningar skadligt och för sina ändamäil till största delen overksamt förbudststbhottN betten Jag har kanske för länge uppehållit mig id detta ämne. Jag ber att det må tiilgifag . Mio. emedan Åot är mig cA evman nella