Aftonbladet – 11 januari 1854, sida 1

Rn nn 5 Sn nn Dt det och Bälterna i kraft af fördragen ej kunn af Sverige och Danmark stängas för de vestr makternas flottor. Utan tvifvel kommer den utländska pressen att ej så hastigt släppa detta ämne, och vi skola ej underlåta att med uppmärksamhet följa dess yttringar i detta afseende. Af danska pressen är det denna gång endast Flyveposten,, som behandlar neutralitetsfrågain, i en artikel som går ut på att visa vådorma för Danmark af en obetingad neutralitet. Det kommer en punkt,, heter det, då neutraliteen icke längre kan vidmakthållas, och då len, som icke frivilligt vill taga parti, blifver vungen dertill. Således skedde det 1807, lå Danmark ovilkorligt höll fast vid si neualitetspolitik, sedan händelsernas och frhålandernas utveckling gjort en sådan olitilz omöjlig. Ett plötsligt och oväntadt argrepp rjorde Danmark till fiende mot den makt, varmed det i grunden mest sympatiserade och från hvars sida det minst fruktade någon fara, och kastade det i armarne på en makt, med hviken det hade trott sig böra trygga sin neutralitet genom starka truppsamlingar på gränserna. Detta var frukten af den owvilkorliga neutralitetspolitiken, hvars grundsats är: den af parterna som först kränker min neutralitet ir min fiende,. Artikeln bevisar att Danmark ej bör på sådant sätt beröfva sig sin frihet att välja sitt parti i öfverensstännmelse med sin egen ställning och sina egna intressen; och hvilka dessa intressen äro, kan, heter det, i detta fall icke vara tvifvelaktigt. Huru våra grannar normiännen uppfatta frågan synes af en artikel i norska Morgenbladet, för den 3 Januari, hvilken således ir skrifven utan kännedom af artikeln i Times, och utan att vara bygd på förutsättningen af någon rysk not. Vi meddela det väscendtligaste af denna uppsats, utan att för -tilllfället beledsaga den med några anmärkningar : Det kungliga meddelandet till de svenska riksståndens hemliga utskott, som efter Aftonbladet finnes anfördti dagens nummer, kan icke annat än väcka det högsta bekymmer hos hvar och en af oss, som granskar dess ord och gör sig reda för de deri uttalade äsigter. H. M. Konungen har, såsom meddelandet lyder, beslutit att de förenade rikena skola iakttaga en sträng neutralitet, i hvilket afseende också är afslutad en traktat med Danmark om gemensamma operationer till sjös. Denna stränga neutralitet skall säledes understödjas af operationer till sjös, eller med andra ord vara en väpnad neutralitet, och operationerna till sjös kunna endast bestå deri att man låter flottor eller eskadrar kryssa i våra farvatten och taga posto i eller vid våra vigtigaste hamnar och sund, för att derigenom så vidt som möjligt hindra nägondera af de krigförande makternas sjöstyrka från att vinna den fördel öfver motpartiets sjöstyrka, som det obehindrade begagnandet af dessa hamnar eller sund nödvändigt mäste gifva den. Nu är det klart nog, att af alla dessa hamnar eller sund skall det i första rummet blifva fråga om inloppsportarne till Östersjön, eller Öresund och Stora Bält. För Ryssland är det af vigt att så snart som möjligt få ut sin Östersjöflotta genom dessa farvatten, för att redan i Nordsjön eller skagerrack hindra den engelska flottan från att komma in i Östersjön, och för England är det ännu mer maktpäliggande att föra sina skepp så tidigt in i Östersjön att de, utan att hindras af Rysslands örlogsmän, kunna blockera Rysslands Östersjöbamnar. Nu är det en känd sak, att hamnen vid Kronstadt, liksom de öfriga hamnarne pä dessa häll, tillfryser så tidigt eller rättare öppnas så sent, att det från den ryska sidan svärligen kan bli fråga om krigsoperationer till sjös förr än tmligen långt fram på vären. Nordsjön tillfryser derenot icke, och de engelska krigsskeppen kunna säledes lvad tid som helst löpa in i Skagerrack och Kattegatt för att vara före ryssarne vid Östersjöns portar. Dädet nu, i följd af det redan yttrade, svärligen kan bliva tvifvel derom att det första kanonskott, som på Svarta hafvet vexlas mellan engelska och ryska skep, skall hafva till följd att en engelsk eskader afsärles till Östersjön förr än den ryska är disponibel, sk. alltså den första operationen till sjös, som den förenade nordiska flottan kommer att utföra, blifva ett försöl att med vapenmakt hindra engelsmännen från att seglc genom Öresund eller Stora Bält. Och då må rman vä också vara förvissad om, att den engelska reggeringe! icke skall betrakta ett sådant steg annat än som e! fientlig demonstration, under det att det tverton till följe häraf skulle blifva mycket nyttigt för Ryss land att vårt uppträdande på detta sätt skulle gör oss till Rysslands allierade mot England, med hvilke vi deremot skulle få krig. Och ett krig med Eng land till Rysslands fördel skulle icke allenast strid: mot vära politiska och nationella symratier, utan också med afseende på vårt materiella väl, blifva en af de största olyckor som kunde träffa oss. Morgenbladet anser det således bäst on Danmark lemnades åt sig sjelf att försvara sin: farvatten, och om då en engelsk flotta, son troligt är, lyckades att bana sig väg in i O stersjön, der striden sannolikt skulle Ikomm att utkämpas, skulle dermed för oss viinfnas s lång respit att fiendtligheterna emetellerti kunde blifva bilagda. Genom traktaten me Danmark skulle vi egentligen straxt kasta os i krig med England, ty det är ju en känd sak huru alldeles de: danska regeringen kastat sig i Rysslands ar mar, och vi behöfva endast erinra om de danska blad, och äfven om vi rätt minna: vid riksdagen, ofta förekommande yttrande: om regeringens ryska sympatier och om des nr TRA na nn NISSE RAIS NIE I strängaste vinterdag skall på tacksägelsen