Aftonbladet – 11 januari 1854, sida 1

strängaste vinterdag skall på tacksägelsens timma finna oss vid kyrkdörrarne, lyckliga att stå der med barnen -vid vår hand, hvilkas barndom vi åtagit oss att värna mot. lifvets frost, tacksamma och glada att stå der, så länge som barmhertighetens floder ur den öppnade kyrkan strömma till oss för tbarnens och enkornas skull. Jag, och flera meed mig, motse den stunden med glädje. Jag har talat om fruntimmersföreningens syftemål vid det värf den åtagit sig. Enklast uttryckt är detta: att moderligt vaka öfver de genom kolerafarsoten mer eller mindre värnlösa barnens vård och uppfostran ända till den tid, då de kunna sköta och försörja sig sjelfva. Denna tid inträffar vanligen snart efter den tid, då barnet för första gånggen gått till skrift. Då det yngsta af våra barrn framträdt inför församlingen som en tämkande, sjelfmedveten kristen och samhällsmedlem, och derefter inträdt i tjenst med orrdentlig lön, då är vår förenings uppdrag föjr dessa barn fullbordadt ; icke förr. Årligen komma några af våra barm att så framträda, sedan ingå i ordentlig tjemst eller yrken, der de kunna vinna sin utkomist, och derigenom frånträda vår omedelbara omsorg; ehuru nog skyddsmoderns öga följer skyddlingen med deltagande hela lifvet igenom. För hvart år kommer således antalet af dem, som vi ha att försörja, att minskas ; men några komma att återstå i nio till tio, några i flera år. Vi måste vara betänkta på att kunna draga försorg för dem. Det är oss alla tydligt, att oaktadt de betydande medel vi insamlat, oaktadt den hjelp vi fatt för flera barns underhåll dels af allmänna barnhuset genom nödhjelpskommitten, dels af fattigvården samt af åtskilliga goda stiftelser, blir det oss icke möjligt att, med de tillgångar vi nu ega och möjligen genom kollekter änn kunna komma att få, till fullo utföra vårt iföretag, så vida icke fattigvården stadigt underrstödjel oss genom att årligen åtaga sig en deel af de värnlösas försörjning. -I detta afseeende är lännu vårt förhållande till fattigvården oaafgjordt inom fiera församlingar och synes iför Oss icke tillfredsställande. (Forts.)