Aftonbladet – 11 januari 1854, sida 1

närvarande rest sig från sina platser. Sedan dessa blifvit åter intagna, fortfor ordföranden:) Nämnde kollekt, af H. M. Konungen beviljad för denna gång, torde kunna ännu flera gånger bli oss till del på årsdagen af tacksägelsedagen, i fall behofvet påkallar och vi derom ingifva underdånig ansökan. Utan att bestämdt våga utlåta mig om det möjliga behofvet i detta afseende, bör jag nämna att, om än vår kassa tillväxt under sednare tid, så har äfven antalet af dem tillväxt, som ha anspråk derpå, genom nya koleradödsfall inom de flesta af stadens församlingar. Fyratio till femtio af denna anledning mer eller mindre värnlösa barn ha derigenom tillkommit att försörja, sedan vår första beräkning. Hela antalet af dessa barn uppgår sålunda nu inom hufvudstaden till närmare 700. Dock bör jag också nämna, att antalet af de mest hjelpbehöfvande bland dessa äfven under tiden undergått en förminskning genom den af nödhjelpskommittcen sednast vidtagna åtgärden att inlösa 25 värnlösa barn på Prins Carls inrättning. Tacksägelsedagen för farsotens upphörande kommer troligen att blifva midt i hjertat af vintern. Sedan detta blifvit tydligt, och då ett uttryckligt vilkor för kollekten är, att föreningens ledamöter sjelfva skola uppbära densamma, så ha åtskilliga af fruntimmerna blifvit betydligt förskräckta derför, vid tanken att möjligen behöfva stå vid kyrkdörrarne, tänkt på förkylning och på många andra svår righeter. Några af de i förstone förskräckta ha dock sedan blifvit så varma för vår förenings bästa, att de glömt sina första farhågor, glömt vintersidan för solsidan af saken, och jag är öfvertygad, att denna skall vinna allmännt gillande och deltagande inom föreningen. I katolska länder anse de högst uppsatta damerna det för en pligt och en ära att sålunda i kyrkorna insamla för de fattiga. Skulle evangeliska kyrkans qvinnor vara mindre varma i det godas tjenst? Illa skulle det stå till med våra krafter att segrande genomföra vårt företag trots de svårigheter, som möta detsamma, om vi icke skulle vara si genomvärmda af dess syftemål, att äfven der