Aftonbladet – 11 januari 1854, sida 1

illfälle att öfvertyga sig huru denna mäktiga organ hela tiden varit en tolk för den äsigt som för stunden varit den starkare inom kavinettet i S:t James; och då man slutligen set huru den nu sednast, efter Palmerstons återtagande af sin ministerplats, på en gång brutit med de ryska intressena, kan man ej längre tvifla att denna artikel, liksom de närmast föregående, är ett uttryck af de kabinettsåsigter som efter denna försoning äro de rådande, och att de fakta som deri åberopas, den stillförlitliga auktoritet, — good authority — hvarur de härledas, icke äro så alldeles obetydande som det kan vara beqvämt för ett visst svenskt blad att få dem ansedda, helst de noga öfverensstämma med hvad vi förut yttrat I samma ämne. Svenska Tidningen, som. vill gälla för att vara så djupt invigd i de diplomatiska förhållandena mellan Sverige och Ryssland, är flink nog att förklara för ett grundlöst prat de för Sverige förnärmande rykten (!) som innehållas i en uti samma nummer af Times införd tillfällig korrespondensartikel från Stockholm, nemligen om tillvaron af en så beskaffad not ifrån Ryssland till vår regering, och drager cj i betänkande att insinuera, det dessa rykten, hvilka skola vara lika kränkande för vår nationella sjelfkänsla som för vår regerings anseende, endast skulle vara ett eko af de från ett visst håll ideligen upprepade försäkringarne om ryskt inflytande m. m. Vi vilja här icke ingå i en undersökning af brefskrifvarens trovärdighet, men mer än troligt är dock att den good authority, hvarpå den ifrågavarande ledande artikeln är bygd, ej är denna korrespondens ensam, utanatt den i första rummet hvilar på konfidentiella meddelanden af dem som nu hafva ledningen af Englands angelägenheter i sina händer. Likaledes måste vi också i förbigående anmärka den egna begreppsförvillelsen deri att anse Rysslands öfvermod såsom kränkande och förnärmande för vår nationalitet och vår regering. Alla kränkningar återfalla ju, cfter vanliga moraliska begrepp, på den förnärmande. Har då Ryssland aldrig ställt ötvermodiga fordringar till Sverige, och vet Svenska Tidningen ej att det ställt sådana till långt mäktigare stater? Eller har den kanske funnit en förolämpning mot Sveriges regering i den förvissning den engelska tidningen uttryckt, att Sveriges konung skall veta att som sig bör tillbakavisa Rysslands otillbörliga inflytelser? I anledning af denna Times artikel har Daily News för den 29 December likaledes en varm uppmaning till Sveriges och Danmarks regeringar att i denna fråga följa sina folks naturliga sympatier, hvilka tidningen i båda dessa länder finner vara otvetydiga för England och mot Ryssland, och tillägger dervid: Med de skandinaviska folkens samtycke kan väl ingendera af dess regenter väl kastasin vigt i Rysslands vågskäl, men man kan emellertid aldrig veta huru långt den ena kan ledas af en obetänkt benägenhet för Ryssland och den andra af familjeintressen, underblåsta af drömmar om framtida storhet. Det betydande intresse England har i Östersjöhandeln, vigten för både Frankrike och England att hindra Ryssland från att uppröra fiendskaper mot sig i norden, göra det ovilkorligen nödvändigt att ställa en förenad observationsflotta. Vi hafva godt om skepp; låt dem blifva nyttiggjorda i Östersjön.n I samma anda yttrar sig äfven Morning Post af samma datum, och tillägger att Sun