Aftonbladet – 9 januari 1854, sida 3

vanliga förhållanden, visat sig kunna hejda bräntins bränningsraseriet) men ändock, med afseende på de högre skatt som vid denna riksdag troligen komme att rättvisligen åläggas denna fabrikation, kan var: fullt tryggad mot prisfall å den förderfliga varan. betraktande af dessa förhällanden och då priserna pi spanmäl redan äro så högt uppdrifna, att t. ex. Skäne räg betalas med ända till 24 rdr och korn met 15 å 16 rdr, hvilka pris, om bränvinsbränninger blefve i den utsträckning, giriga spekulanter tillämna under April månad bedrifven, otvifvelaktigt skulle är mera uppjagas, samt elände, kanske hungersnöd blanc de arbetande klasserna derigenom uppstå, är det ei pligt af representanten, att tillse att de olycklig: följderna häraf möjligen må kunna åtminstone i nå gon mån förminskas. I detta hänseende föreställe: jag mig, att det hvarken å rikets ständers sida kar möta någon betänklighet, att i underdånighet begära eller å regeringen att medgifva ett amendement till den ofvanberörde kongl. kungörelsen, hvilket i det hela icke (såsom t. ex. bränningens absoluta inställelse under April månad) ingriper i någons lagliga rätt, fastän det kan blifva ett streck i räkningen för dem som spekulerat på en oskälig vinst i följd af författningens brister. -Dessa sednare hafva förnämligast bestått deruti, att regeringen tillåtit utbyte af bränningsmänader, så att tillverkare i stället för April månad kunna begagna halfva November och halfva December, och att när detta väsendtliga misstag blif vit begänget, den utfärdade författningen förgätit ej mindre att stadga det alla anmälningar om bränning jemväl för April månad ovilkorlgen skulle ske vid mantalsskrifningen om hösten i stället för att nya anmälningar för samma månad, på grund af 11 4 i 1851 års bränvinsbränningsförordning nu anses kunna när som helst ega rum hos konungens befallningshafvande, som i anledning deraf utfärdar särskilda tillståndsresolutioner, än äfven att meddela bestämdt förbud att någon må till bränvinsbränning under April å annat ställe begagna samma redskap, som blifvit under både November och December mänader för bränvinsbränning använd. Följden af dessa förbiseenden i författningen skall -— så vida ingen rättelse mellankommer — efter från landsorten inlöpande underrättelser blifva den, att ett stort antal af de under höstmånaderna nyttjade bränningsredskaper flyttas till andra egendomar eller lägenheter, der de, efter vår förträfflige bränvinsbränningslagstiftning, äro ntill bränvinsbränning berättigade, och der man nu som bäst är sysselsatt med tillredelser att till brännerier nrätta sågar, qvarnar, mälthus, brygghus m. fl., för tt der efter vederbörlig anmälan, i andra egares eler sitt eget namn drifva den ädla rörelsen, hvaraf rinsten för närvarande är sä lockande. För att i möjligaste mån förekomma dessa missoruk, tager jag mig friheten föreslå: att rikets ständer måtte hos ZE. M:t anhälla, att L. M:t täckes, så fort sig göra låter, utfärda den örklaring af kongl. kungörelsen den 13 Juli 1853, ingående bränvinsbränningens inställande, att utöfver le vid mantalsskrifningarne i sistl. November gjorda nmälningar till utöfvande af bränvinsbränning under spril mänad, några nya sädane anmälningar icke må ör giltiga anses eller nägra tillständsresolutioner i nledning deraf utaf konungens resp. befallningshaf-Å ande meddelas, samt att den anbefallda förseglingen den bränvinsbränningsredskap, som under den förutna hösten varit i två månader begagnad, icke må rytas eller redskapen till annat ställe flyttas före den nästk. Maj, vid ansvar som för brytandet af föregling bestämmes i kongl. förordningen den 10 Okber 1851 angående vilkoren för tillverkning och föriljning af bränvin.