Aftonbladet – 9 januari 1854, sida 3

rande lif. Det är genom denna lifliga ömsättnings eller, om jag så får kalla det, nutritionsprocess, sor utlandets kapitaler förmå smälta och draga närings saften ur en sådan massa af våra svenska hypoteks föreningssedlar, och detta, under det hos oss sjelfv. finnas 1000:detals hungriga magar, hvilka endast a brist på marknad ej kunna få stilla sin hunger. Dess: magar äro våra stora räntelösa kassor, hvilka blifv: en nödtvungen följd af vårt banksystem, och hvilke i sin mån icke obetydligt bidraga att underhålla der benägenhet för öfverflöd och slöseri, hvarföre vi gjor oss kände. Öppna en marknad inom landet för våra räntebärande obligationer, och vi skola ej, såsom nu, af brist på afnämare behöfva skicka vårt kraftigaste foder utom lands. För att öppna en sådan marknad, antager jag att man i hvarje stad eller, till en början, i hvarje betydligare, Öppnar ett vexlingskontor, som 1 timma hvarje dag, eller åtminstone hvar annan dag, al pari in. och utvexl:r våra med 4 procents ränta löpande svenska hypa -ksförenings obligationer. Med denna ränta behöfra vi, åtminstone för det närvarande, ej frukta att ! utlänningen blifva underbjudna, och med en sådan marknad i hvarje stad flera gånger i vreckan beh iva vi ej heller frukta, att icke köpare skola infinna sig. Köpare blifva neml., som jag redan :antydt, -lla hvilka ega en kassa, som är större än den de fi. dagen behöfra. F ågan blir således endast att bringa till lif dessa sm vexlingskontor eller stadsbanker. Att detta, till en början ej låter sig göra utan något understöd fån riksbanken, är tydligt, så framt nemligen, såsom ag förutsatt, vi skola kunna uthålla täflan med utlinningen, d. v. s. hålla i omlopp sedlar till lika låg ränta som han. Banken har härtill en fond, som har samma bestämmelse som hypoteksföreningarne, men som, i den inskränkta skala hvari den verkar och kan verka, gör den näring, den är ämnad att understödja, nästan intet gagn. Jag menar fastighetslånefonden, som, på det sätt den nu användes, verkar ungefär som droppan i hafvet, ehuru den utgör ett belopp af i:delen af bankens samtlige fonder, och dess förvaltning är den ojemförligt dyraste af alla. Man kan utspäda den starkaste vätska tills kraften deraf blir ingen, och verkan af fastighetsfendens 6 millioner, planlöst och slumpvis fördelade på värt fastighetsvärde af öfver 1000 millioner, är på lika sätt omärklig. Fördela i stället dessa 6 millioner, i mån som de inflyta, på de nuvarande och blifvande hypoteksföreningarne i form af kreditiv, till 4 procents ränta, i förhållande till bevillningstaxeringsvärdet af det område föreningen omfattar, med äliggande för dessa föreningar, att i hvarje betydligare stad, hvar och en inom sitt distrikt, hälla ett vexlingskontor för sina med 4 procent löpande obligationer och Sverige skall, inom några är efter vidtagandet af denna åtgärd, med lätthet kunna smälta hela massan af sina jordhypoteker. Den som tviflar härpå vill jag blott bedja göra sig en redig föreställning af den förrättning, de 16 millionerna, använda på sätt jag föreslagit, hafva att fullgöra. När nemligen hypoteksföreningsobligationerna, genom dessa små vexlingskontor, inom landet fått hvad jag kallat marknad, hafva de 6 mils lionerna ingen annan bestämmelse än att för dagen fylla skilnaden i antalet af dem som vilja sälja och dem som vilja köpa obligatiouer. Att denna skilnad, äfven om 108 millioner vore i omlopp, sedan vexlingskontoren vore behörigen fördelade, någonsin skulle uppgå till ett sådant DOPP som 6 millioner tror jag knappast. För bedömandet af ett sådant påstående, kunna vi hemta någon erfarenhet från andra med dessa vexlingskontor temligen likartade inrättningar. Dessa äro sparbankerne. Som exempel vill jag åberopa den sparbank jag bäst känner, den i Lund, en af de största i riket. Den rör sig för närvarande med en fond af öfver 500,000 rdr bko; för att hälla 500,000 rår af sina förbindelser i rörelsen, behöfver den i medeltal ej hålla en kassa, som uppgår till 3000 rdr. Här kan man sälunda, med en kassa af 5000 rdr, hälla i omlopp förbindelser, (sparbankens motböcker), till ett belopp af öfver 100 gånger denna kassa, och detta utan att sparbanken behöfver begagna sig af der uppsägningstid reglementet föreskrifver för större belopps uttagande. Sådant är marknadens inflytande på penningrörelsen, när hvad jag kallat dess råämne eller krediten finnes. Hvar och en inser nemligen lätt, att hela denna stora rörelse, som uppehälles af en så obetydlig kraft, hvilar ytterst och uteslutande på förtroende till inrättningen. Tag bort krediten, och rörelsen skulle ej kunna drifvas med en 50 gånger så stor kassa. Jag har jemfört dessa vexlingskontor med de nuvaramde sparbankarne, och de blifra i sjelfva verket för affärsmannen eller den, som nödgas hålla hvad man kalllar kassa, detsamma som sparbanken är för den, som har inga affärer, och hufvudsakliga skilnaden komme, under den förutsättning jag gjort, att bestå deri, att då sparbanken lånar ut sina medel mot 1 procent högre ränta än den ger, dessa kontor komme att låna ut sina medel mot samma ränta som de sjelfva ge. Förvaltningskostnaderna, som till följe af kontorets enkla operationer (om nemligen, hvartill jag straxt skall komma, de förbindelser kontoret emottar och utgifver ställas på en säian valör, att räntan för en dag uppgår till hela skillingar), aldrig knnna bli betydliga, skulle betäckas derigenom att delegarne i hypoteksföreningarne utöfver räntan och amorteringsprocenten erlägga , eller !; procent i förvaltninagskostnader. En annan fördel af dessa kontor, som måhändas är len vigtigaste, ehuru den, till följe af sin indirelkta ;eskaffenhet ej är så i ögonen falande och sålumda j kunnat ingå som hufvudmotif för desammas inättning, är ännu ej vidrörd. Denna fördel består i en ofantliga sporre till sparsamhet och hushällning, om ligger deri att ingen, efter inrättandet af sädana exlingskontor i hvarje stad, behöfde ligga på någon assa, utan genast kunde förvandla den i rentebäande obligationer. Dessa vexlingskontor komme nemigen att göra samma tjenst som depositionsbanker, vilka, hvar och en i sin ort, äro ämnade att upptaga et tillfälliga kassaöfverskottet hos den ene, för att ermed fylla den tillfälliga bristen hos den andre, ch hypoteksobligationerna komme att i detta hänsende göra alldeles samma tjenst, som statseller ondpapperen i andra länder; men de komme att ega en fördelen framför alla andra fondpapper, att de, isom bygda på materiel grund och icke, såsom anra, hvilande blott och bart på kreditens eller på ;rtroendet till statens förmäga att upprätthälla freen så inom som utom sina gränsor, ej kunna gifva nledning till det börsspel, hvaröfver tidningarne mellanåt ha att förkunna så vidunderliga berättelser :h som i sin mån bidrager att undergräfva moraliten i andra länder. Här kan lagen tvinga obligaonsutgifvarne att fullgöra alla de förbindelser de agit sig. Såsom det nu är stäldt, kan man såga t vi betala omkostnaderna för ett fondsystem, u:an t af detsamma draga några fördelar; vill jag driga rdel af svenska fondpapper, och begagna dem, ej som dödt kapital utan såsom verkliga affärspapger, ; måste jag öfvergifra Sverige och flytta till Hamrg, och man skrattar der helt säkert i mjugg åt r korisynthet att icke för vår egen inre rörelse be. isna den mägtiga häfstång, som ligger i cirkulende rentebärande obligationer, och som med så , lin kraft kan sättas i rörelse. Sparbankerna affse, nom att gifva renta äfven för det minsta kapittal, t väcka och underhålla sparsamhetsandan hos iden nande och obemedlade klassen;men de uträtta i nna syftning ej hvad de borde och kunde, så länge cemplet ej kommer ofvanifrån; det är uppifrån och dåt, och ej tvertom, som exemplen verka. Spar mheten och industriea — säger Adam Smith — Fr den omedelbara orsaken till kapitalets tillvext. lustrien skaffar visserligen det material, som späarmheten förökar; men kapitalet blir, hvadhelst gemn industrien må förvärfvas, aldrig större om Spars vmhatan Al han.