Aftonbladet – 5 januari 1854, sida 2

3:0 Vår bristfälliga stängselförfattning. allt! Den sistnämnda kan och bör ändras, hvil-lutar et också landtbruksmötet föreslagit. mer Skogens värde är i starkt stigande, och ilning e delar af landet der detta mest egt rum,mar örjar den enskilde skogsägaren att vårdalden skogen, utan alla tvångsåtgärder från statens vilk da. och Hvad den värsta skogsförödaren beträffar, för om ostridigt är civilisationen, så torde man j vilja förvisa eller afsäga sig den, för attlserl isom våra fäder bo i pörten 1 urskogarna. Ihög Flera af de skräckbilder, hvilka framkal-ldes as af dem som tro att hela landet skall to-lför it ruinerasp för det att skogarne minskas,lsål nnas endast till i de förskräcktas egen litiigalaf ibillningskraft. Det har visat sig att, i var-bar na klimater, t. ex. på Canariska ne, sko-l fra ens borthuggande har orsakat brist på regn,gri ch man har velat tillämpa detta ätven förlger ce tempererade klimaterna; men om i dessa limater skogen verkar något på nederbörden, å är denna verkan, enligt nyare iakttagelser, lock ganska ringa. Gifver man akt på förlelningen af regn i Europa — den enda verldslel öfver hvilken noggranna iakttagelser blitI it i detta hänseende gjorda, så finner man attmit ngalunda skogarne, utan bergen och hafven sed iro de momenter som inverka på regnet och oa jestämma dess större eller mindre myckenhet. er Uppstiger man från låglandet mot bergen så skar sig reBnet, i synnerhet på den sidar om ligger emot den regnbringande vinden, I wilken på de festa ställen i Europa är sydNN ä vest. Äfven tilltager regnet, ehuru i ringarel xrad, vid hafskusten. Ligga bergen nära hat-sät vet, så förenas härigenom båda momenterna.lir och nederbörden ökas i hög grad. Detta in-I:n räffar på vestra kusterna at England och Norge, af panien och Portugal, samt på 1pernas sydliga sida. Skogen verkar i detta hänseende föga. Skogrika trakter i Norra Tvsktand hafva icke mera regn än de skoglösa,l:il och vida mindre än det skoglösa Holland. 119 stockholm och Upsala, ehuru mera omgifnal af skog än Köpenhamn, faller mindre regnry,e in på sistnämnde ställe. I London har neder-so börden varit oföränderlig under ett hundradelva års tid, oaktadt skogarne i den omgifvandelof trakten blifvit betydligen förminskade. Oml Paris och Italien gäller detsamma. Oaktadtg; man förutspådde klimatets försämrande genoml uf brist på regn, i följd af skogarnes förstöring i Lombardiets Alper, så har, i stället för attlci minskas, nederbörden i Milano något tilltagit under de sednaste 70 åren. Den som önskar att häröfver vinna fullständigare upplysningar 2 kunna finna dem i Schouws Naturskildringar,! ur hvilka vi hemtat dessa uppgifter. d Hvad skogens nyttiga verkan såsom skyddlb mot vindarne beträffar, så är den af vida större vigt. Men äfven bergen gifva ett såF dant skydd, och det är klart att ju mera ett land är slätt, ju mera behöfver det skog såsom skydd emot de häftiga hafsvindarne. Ar skogen en gång borthuggen på en trakt som ligger nära hafvet och öppen för de starkal, vestliga stormarne, så möter det ofta stor sva-b righet att åter uppdraga ny skog. Hvad Sve-l! rige beträffar, så är det egentligen blott den! Bohuslänska skärgården, som är utsatt för : dessa häftiga vindar. Den sydligare delen at j kusten är skyddad af danska landet och helalr det nordligare Sverige af norska fjellen. Hvad. den mot Östersjön öppna kusten beträffar, säl äro de derifrån kommande vindarne icke väldsammare än att skog villigt vexer ända ut i . de yttersta skären. Det är således i afscendel, på skydd mot vindarne i Sverige nästan en-l! dast frågan om de skogar, som på norra si-l: dan begränsa någon af landets större slätter, t. ex. Östgöthaoch Westgöthaslätten. Der landet har en mera vågig, med berg, kullar ; och dalar omvexlande yta, blir det skygd som skogen lemnar af mindre vigt och kanl -Ivanligen utan olägenhet undvaras. Menniskan på civilisationens nedersta trapp;Isteg lefver såsom jägare i skogarne. Under naturtillståndet, som utgör en öfvergäng till .låkerbruket, nedhugger hon redan skogen, lemedan hon behöfver bete för sina hjordar. Så snart åkerbruket och med det civilisationen inträder, utfällas skogarne ännu mera, stammar och grenar uppbrännas, askan göder jorden och framkallar ymnigare skördar, och då fruktbarheten aftager fällas nya skogar och afbrännas. Korteligen, man förstör skogen, som icke har något värde, för att vinna andra, värdefulla produkter, såsom sid, gräs ploch rotfrukter. Men med den stigande kul;Ituren uppstå nya behof. Man behöfver skog till hus, möbler, redskap, husgeråd, stängsel, bränsle; man bygger skepp, smälter och smiÅder metaller, o. s. v., och civilisationen uppträder under sin första utveckling öfverallt fiendtligt mot skogarne, hvilka minskas och försvinna i samma mån kulturen stiger. Men denna förminskning af skogen har en vändpunkt. Genom bristen på skog stiger dess värde, och så snart detta värde så höjt sig, att det lönar sig att vårda skogen, så börjar en helt annan hushållning. Man skonar ej allenast hvad som står i vexten och borthugger företrädesvis det odugliga, utan börjar uttänka nya sätt att minska åtgången sin LE hbt la illaf skog. Man bygger hus, broar och kajer lelaf sten och skepp af jern i stället för af trä, man inrättar vedbesparande eldstäder både i boningshus och fabriker, man planterar Icfvande häckar i stället för de skogsödande gärdesgårdarne; man börjar att vetenskapligt behandla skogen och sörja för dess återväxt 0. sS. Vv. Just på denna punkt synas vi nu befinna oss. Trakthuggning och en förnuftigare hushållning med skogen har börjat, skogssåning eger redan rum i flera skoglösa trakter och det stigande priset på skogseffekterna uppmuntrar alltmera till vård af skogen men betagen af förskräckelse för den skogs förstöring, som utan tvifvel på många ställer verkligen eger rum, men på lika många stil len blott är inbillad, ser man l!-lott den mörkt sidan af taflan och oer sis icke tid att af