Aftonbladet – 4 januari 1854, sida 2

Ryssen väntar allt af den ryske guden, emedan det är fråga om prawöslawie (den ortodoxa tron). Af en allerhögsta skrifvelse från kejsaren till hans högstälskade son storfursten Constantin, hvilken nu blifvit utnämnd till Storkors af Wladimirsorden, erfar man, att prinsen är kallad att en gång anföra flottan till ärofulla segrar mot fosterlandets fiender. Ryssen tänker härvid helt naturligt på Anglitschanin, (engelsmännen), turkarnes besvärliga förespråkare. En annan skrifvelse till den gamle furst Woronzoff, ståthållaren i Tiflis, underrättar oss officielt att ryska härens framgångar i Asien sträckt sig i tvenne riktningar, så väl mot turkarne vid asiatiska gränsen, som emot Schamyl, hvars afsigt attförena sig med turkarne blifvit tillintetgjord på den lesgiska linien derigenom att ryssarne genom ett anfall mot stammarne vid Kuban gjorde en diversion i hans rygg och tvungo honom att afstå från sitt förehafvande. Vidare talas der om turkarnes försök att understödja bergsboarnes ,uppror, och om kejsarens tacksamhet mot fursten för det han omintetgjort dessa sträfvanden. Ingenstädes finner man några anslutningspunkter för fredliga förhoppningar, allraminst i expeditionen mot Chiwa, som står i samband med Persiens fiendtliga hållning mot Turkiet. AMERIKA. Presidentens bådskap. Enligt löfte återkomma vi nu: till denna statshandling och meddela här det vigtigaste af dess innehåll. Bådskapet börjar med en tacksägelse till försymen för det allmänna välståndet i landet och fullföljer derefter : Erkännande visheten af den i vår grundlag proklamerede, absoluta, religiösa, toleransens stora princip, och glädjande mig åt det välgörande inflytande som den utöfrat på vårt sociala och politiska tillstånd, skulle jag svika i uppfyllandet af en tydlig pligt om jag underläte att uttrycka min innerligaste öfvertygelse, att vi icke kunna sätta fast förtroende till något skenbart framåtskridande, om det icke uppbäres af national rättskaffenhet, hvilande på de stora sanningar som blifvit genom gudomlig uppenbarelse bekräftade och tydliggjorde. Midt under vära sorger för de betryckte och lidande, har det varit en tröst att se huru hastigt olyckan har utaf från hvarandra vidt skiljda distrikter och städer gjorttregna grannar, och glädjande att akta uppå huru starkt det broderlighetens band är, som förenar alla hjertan i alla delar af denna union dä fara hotar utifrån, eller olycka pålägges oss hemma. Vära diplomatiska förbindelser med främmande makter hafva sedan kongressens ajournering icke undergått några väsendtliga förändringar. Med några af dessa makter äro störande frågor ännu oafgjorda, men goda anledningar till, den förhoppning förefin1 nas, att de skola blifva på vänskaplig väg bilagde. Sedan nägra år tillbaka har Storbritannien åt första artikeln i konventionen af den 20 April 1848 i afseende på fiskerierna vid nordvestkusten gifvit en sådan tydning, att vära medborgare blifvit uteslutna från några fiskeriplatser tili hvilka de efter nära ett fjerdedels århundrade trån nämnde fördrags datum haft obehindradt tillträde. Förenta Staterna hafra aldrig åtnöjt sig med denna tydning, utan städse för sina fiskare påyrkat alla de rättigheter af hvilka de så länge utan hinder varit i åtnjutande. För att undanrödja alla dessa svårigheter — för att utsträcka våra fiskares utöfver hvad som blifvit dem i 1818 års konvention medgifvet och för att reglera handelsförbindelserna mellan Förenta Staterna och de britisknordamerikanska provinserna, har en underhandling blifvit öppnad med god utsigt till ett gynnsamt resultat. För att skydda vära fiskare i åtnjutande af deras rättigheter och förebygga kollisioner mellan dem och de britiska fiskrarne, har jag ansett lämpligt att under fiskeritiden stationera en flottafdelning i denna trakt. Invecklade frågor hafva äfven uppstått mellan de båda regeringarne i afseende på Central-Amerika. Storbritannien har föreslagit att bilägga dem genom fredlig öfverenskommelse, och vår minister i detta land har fått uppdrag att underhandla i detta ämne. I öfverensstämmelse med den derom i Februari detta år afslutade konvention, har i London sammanträdt en kommission som skall reglera vära medborgares anspråk på Storbritannien och britiska undersåters anspråk på Förenta Staterna. Det är i många afseenden önskligt att gränslinien mellan Förenta Staterna och de britiska besittningarne i nordvest, sådana de i konventionen af den 15 Juni 1846 finnas upptagne, och isynnerhet den del af linien soma i norr skiljer territoriet Washington från de britiska besittningarne, blifver noggrannt uppdragen och bestämd. Jag påkallar derföre å detta ärende eder uppmärksamhet. Omförmälande att underhandlingarne om en handelsoch sjöfartstraktat med Frankrike något framskridit, fullföljer bådskapet derefter sålunda : Oberoende af vär värdefulla handel med Spanien, hafva vi äfven med denna makt vigtiga politiska förbindelser, härflytande från vårt granskap med öarne Cuba och Porto Rico. Jag är lycklig att kunna tillkännagifva, att sedan den sista kongressen inga försök af otillåtna expeditiener inom Förenta Staterna blifvit gjorda mot någondera af dessa. Skulle någon sådan rörelse gifva sig tillkänna inom vära gränser, skola till dess undertryckande kraftfullt användas alla mig till buds stående medel. Flera kollisioner mellan våra medborgare och de spanska myndigheterna hafva inträffat i Havana eller i granskapet af ön Cuba. I betraktande af denna ös närhet till vära kuster — i detden är belägen uti handelsstråkvägen mellan nägra af våra förnämsta städer — och den misstänksamma uppsigt hvarmed man der öfvervakar rörelsen med utlandet, synnerligast den med Förenta Staterna, har man mycken anledning att befara ett förnyande af sådana kollissioner. Enär icke någon diplomatisk kommunikation är tillåten mellan vår konsul i Havana och generalkaptenen på Cuba, kan en hastig biläggning icke tillvägabringas eller skyndsam upprättelse lemnas då något förorättande inträffat. Alla klagomål från våra medborgares sida mäste under förhandenvarande förhållanden i första hand frambäras till denna regering, och derefter hänskjutas till Spanien. Spanien åter hänskjuater dem till sina lokalmyndigheter på Cuba för upplysningars inhemtande och uppskjuter med afgifvande af något svar till dess det hört dessa auktoriteter. För att undvika dessa förtretliga och ledsamma uppskof har eti förslag blifvit framstäldt derom, att vår konsul måtte kunna vända sig direkt till generalkaptenen för att fordra i upprättelse för våra förorättade medborgare. Hittills har spanska regeringen afböjt hvarje sädant arrange-;. ment. Jag beklagar högeligen detta beteende ähen-i nes sida; ty utan något arrangement af detta slag, kan det goda förståndet mellan de båda länderna lätteligen hlattställas för tillfälligt afbrott. Vår minister Sc cc LPA MMKMRPRLA pl LA AR oc me FR MM rn mm rn jon jod eg