Aftonbladet – 4 januari 1854, sida 2

på att gå upp. Himlen är molnfri och klar. Detsvenska lägret utbreder sig på slätterna vid Clissow. I morgonens sken glimma de blå gossarnes gevär, der de stå hopkopplade mellan tälten. Allt är tyst med undantag af vakternas fältrop ... Soldaterna ligga ännu försänkta i sömnens armar. De behöfva det också efter ilmarcherna från Warschau. På afstånd vid horisontens rand synes ännu en rad af tält. Det är polska konungens läger. De båda fienderna hafva träffat hvarandra... De bereda sig på ctt blodigt arbete, en förtviflad kamp. Det är endast natten, som hittills tvungit till stillestånd. Carls läger är förskansadt af en skogig ås, som med allt lägre sluttande kullar utsträcker sig på östra sidan. Denna ås är besatt af svenskarne, och kanoner gapa der bland klipporna. Carl har åter genom sin förvånande snabbhet öfverraskat fienden, som icke hunnit taga denna vigtiga position i besittning. Emellertid saknar icke heller Augusts läger förskansningar. Både framför och bakom honom ligger ett moras, och straxt tlll venster reser sig äfven här en höjd, som August besatt med sitt artilleri. Framför en slocknande vakteld vid ena ändan af svenska lägret sitta fyra unga män, inbegripna i ett lifligt samtal. Det är fyra officerare vid Carls armå, kapten Stobeus samt löjtnanterna Loos, Gyllenroth och Gyllensten. De tre sistnämnde hafva nyligen anländt med förstärkningen från Sverige. Barndomsbekanta med 5Stobeus hafva de skyndat att sluta sig till denna deras gamla vän. Loos är en ädel gestalt med ett vackert, något mörklagdt ansigte, smidiga och väl proportionerade lemmar samt ett uttryck af kraft och frimodighet på den höga pannan. Deras yttre ingifver förtroende, hvilket ingalunda kan sägas om de båda öfriga personerna i sällskapet. Gyllenroths hals ecch smidiga fysionomi väcker afsmak, medan de buskiga ögonbrynen hos Gyllensten, de tjocka läpparne och den spetsiga hakan synas vittna om otyglad passion i förening med listig förslagenhet.