Aftonbladet – 2 januari 1854, sida 2

kunna ytterligare visa, Huru regeringen genom försumlighet och oreda i behandlingen af dessa ärenden på mångfaldigt sätt icke allenast blottställt sina egna både Högre och lägre embetsmän, äfvensom medborgares lif och helsa, utan äfven ådragit både enskilta och hela menigheter oerhörda förluster; huru hon genom underlåtenhet att i tid upphäfva författningar; som icke mera bort få anses gällande eller genom utfärdandet af nya, sorå i orinmlighet endast öfverträffat de gamla, under det att förnuftigare förslag af vederbörande embetsverk hvilat i konungens kansli utan att ens blifva föredragna, sjelf gifvit anledning till den mest oförnuftiga tillämpning af karantänsförfattningar, som i något land funnits; huru hon sedermera, såsom vi redan i det föregående antydt, när klagomålen blefvo alltför högljudda för att längre kunna förbises, sökt rädda sig sjelf undan den hotande allmänna oviljan genom att emot förtjenta och laglydiga embetsmän slunga offentliga tillrättavisningar för åtgärder, som de endast på hennes egen befallning hade vidtagit, för att icke tala om den emot ett aktadt embetsverk formligen anställda och ännu icke utagerade process för det att embetsverket vid uppfyllandet af sina åligganden brukat en smula förnuft och, som sig borde, hellre förlitat sig på en ansedå och pålitlig tjentemans uppgifter, än på skepparesqvaller ?). ) En annan märkelig omständighet, rörande ännu en annan af de högre embetsmyndigheter, som hafva med dessa angelägenheter att skaffa, må åtminstone i förbigående vidröras, helst den hittills synes hafva undgått all uppmärksamhet i det offentliga. Genom kongl. kungörelsen den 9 November 1847 stadgades, efter kolerans då inträffade utbrott i Petersburg, att karantänskommissionen i Stockholm, under hvilken alla karantänsanstalter på Sverges södra och östra kuster, ifrån Kullen ända till Torneå borde lyda, skulle utgöras af presidenten i kommerskollegium (Skogman) såsom ordförande, samt af ehefen för förvaltningen af sjöärendena (Kreuger), generaldirektören öfver lasaretterna (Ekströemer) och en af ordföranderne för Stockholms femtio äldste (då hr C. 4. Scharp) såsom ledamöter, eller, i händelse af desses förfall, af de personer, som deras ställen företräda. Detta stadgande var egentligen endast ett upplifvande af den författning, som redan 1831 hade vidtagits i afseende på bildandet af ifrågavarande karantänskommission, blott med den skillnad att generaldirektören för lasaretterna trädde i stället för ordföranden i sundhetskollegium, samt en af ordförande för borgerskapets femtio äldste i stället för ordföranden för grosshandelssocieteten i Stockholm, som enligt kongl. kungörelsen d. 31 Maj 1831 skulle vara sjelfskrifven ledamot af kommissionen, i hvilken egenskap äfven hr Carl Arfvedson, den aktade ehefen för, firman Tottie ä Arfvedson, samt efter honomghr C. D. Arfvedson, under en följd af är voro ledamöter af karantänskommissionen. När deremot i Augusti innevarande år regeringen ansåg nödigt att änyo fråntaga kommerskollegium det omedelbara inseende och befäl öfver ka rantänsanstalterna vid kusterna (utem Götheborgs och Bohus län samt Halland oeh Skäne, för hvilka de särskilda karantänskommissionerna i Götheborg och Malmö voro förordnade), hvilket kollegium då haft sedan ett år tillbaka, samt äter kalla karantänskommissionen i Stockholm till verksamhet, blef hvarken presidenten i kommerskollegium, eller generaldirektören öfver lasaretterna ehuru numera äfven sjelf i samma person ordförande i sundhetskollegium, eller ehefen för förvaltningen af sjö-T ärendena, eller nägon medlem af Stockholms borgerskap, förordnade till ledamöter af den nyuppsatta kommissionen. Af de gaimlaledamöterna blef nemligen ingen annan än hr Kreuger, som likväl numera icke var chef för förvaltningen, återkallad samt t. o. m. förordnad till ordförande i den nya kommissionen, hvars öfriga ledamöter äter nu blefro ett t. f. kommerseråd, ett t.f. medicinalräd oeh en protokellssekreterare i konungens kansli. Om man härmed sammanställer den omståndigheten, att både sundhetskollegium, under hr. Eletrömers ordförandeskap, och den förra karantänskommissionen, under hr Skogmans, funnit sig föranlåtna att yrka förändringar i karantänsförfattningarne i en något liberalare riktning, men att bådas förslag blifvit af regeringen lagda till handlingarne utan att ens i embetsväg föredragas för konungen, (se A. B. As 295), oeh derjemte vet att hr Kreuger såsom ledamot af den förra kommissionen rs LEE FNS sTAEFORrEe std PESTEN 2, SEA