Aftonbladet – 31 december 1853, sida 2

RIKSDAGEN. Ridderskapet och Adeln. Plenum den 29 Dec. Hr Dalmans, W. F., i gärdagsbladet omnämnda införande i bränvinsfrägan var hufvudsakligen riktadt not den kongl. propositionen i ämnet, hvilken talaren insåg beklagligen föga vara egnad hvarken attlugna len oro för framtiden, som i denna fråga bemäktigat ig sinnena eller tillfredsställa fordringarne hos nppysta oeh tänkande medborgare på en genomgripande eform, eller slutligen leda till det åsyftade ändamået att inskränka bränvinstillverkningen och så andenligt fördyra varan, att superiet derigenom komme vtt i nägon märkbar mån minskas. Enligt . uppgift regeringens egen proposition, utgjorde år 1851 analet husbehofsbränningspannor 34,474. Endast med lessa skulle, enligt propositionens beräkning af 1220 annors tillverkning med hvardera undor Z Månaders oränningstid, en qvantitet af 42,258,280 kannor bränin kunna prodeseras CUUUSL Ull husbehof, hvilket rjorde omkring 13 kannor på hvarje individ frän penbarnet till 80-äripgen och vore åtminstone 8 gånser så mycket som, enligt -hr Hagelstams beräkning, le nuvarande äng-apparaterna tillverka. Hr D. ville ecke förbjuda husbehofsbränningen, titan endast ställa så att det icke blefve en Vinstgifvande industri att orärna till husbehof, hvarföre ock denna bränning icke vorde uppmuntras eller privilegieras med lägre skatt in annan bränning m. m. . Hr D. föreslog således: :) brännin:-srättens skiljande säsom ett privilegium rån jorden; b) skattens bestämmande till 16 sk. bko pr kanna, lika för allt bränvin som brännes; c) 2:ne månaders bränningstid om. året, samt d) den nya bränvinsbränningsförfattningens tillämpning från och med den 1 Januari 1854. I afseende på beskattningsmetoden för 8. k. fabriksbränning, hyste talaren betänklighet vid antagande af mäskekarens rymd såsom grund derför, bland annat af det skäl, att den bästa och stridaste säden då komme att offras åt bränvinspannan, hvaremot sämre säd och potates icke på detta sätt tillgodogöras. Hr D, önskade införandet af den norska beskattningsmethoden, äfvensom antagandet af norska lagen i afseende på bränvinsförsäljning, sä att icke mindre än ett helt ankare finge försäljas utom på bränvinsminuteringsttällen, och på krogar intet utan i förening med mat. Slutligen anmärkte han olämpligheten af att, såsom här i hufvudstaden, bränvinsminuteringsafgiften går till poliskassan och derigenom högst betydligt försvagar kontrollen på krogarnas tillbörliga hällande inom skrankorna eller möjligast största inskränkning. I allmänhet borde dylika afgifter ingå icke till den mindre utan till den större-kommunens kassor, så att socknarna icke finge någön direkt fördel af det inom hvardera af dem förlagda större antal krogar. Remitterades till särskilda utskottet. a a I ET a a Sr a a a a a a N