Aftonbladet – 31 december 1853, sida 1

Article Image
landet högst kostsamma tid, riksdag från riksdag till den grad upptagits af bränvinsfrågan, att man snart kunnat blifva förd på den tanken, att denna var Sveriges och svenskarnes vigtigaste samhällsärende. : De nu ingångna : talrika petitionerna hafva blifvit stälde till Konungen, säkerligen i afsigt att regeringsmakten skulle genom ett kraftfullt, på erfarenhet och kännedom om landets sanna nytta och behof, på statskunskap grundadt initiatif, från ständerne skilja tvistefröet, genom meddelande af en författning, som enligt den högre statsmannaklökhetens fördomsfria åsigter bestämde sättet och vilkoren för bränvinsbränningens och bräns vinsförsäljningens utöfning, under öfverlåtande åt Riksens Ständer att endast till siffran bestämma skatten och lagbestämrnelserna efter de uti författningen antydde grunder. Den kongl. propositionen har helt och hållet svikit dessa förhoppningar, och hvad mera är, den har lemnat rum för en versodig och hopplös fruktan att ingenting nyttigt, ingenting af hvad man väntat, kan blifva resultatet af sådane grunder som de, hvilka regeringen uti den vidlyftiga prologen till. sitt skuggspel med bränvinslagstiftningen meddelat Riksens Ständer. . Den kongl. propositionen yttrar: ,ati erfaw renheten icke bekräftat riktigheten af den åsigt, att bränvinsbränningen vore en nödvändighet för jordbruket, eller snarare för boskapsskötseln. Den så kellade kongi. propositionen öfverd flödar med bevisen, ej allenast för bränvins; bränningens obehöflighet, utan för dess skada för jordbruket; och den går så långt, i utt trycket af denna öfvertygelse, att den yttrar: — Xintet land med högt uppdrifven boskapsskötsel och lönande åkerbruk finnes, som för en sea dan lycklig ställning har att tacka bränvinsbränrt ningenp. Då regeringen gifvit sin proposition, formen af en disputationsakt, genom uppställandet af sådane theser; så torde äfven anledning vara: gifven, att, åtminslone i viss del, bestrida thesens riktighet; ty dem, som tagit en noggrannare, och längre tillbakagående kännedom om Sveriges ekonomiska historia, torde det icke hafva undfallit, att det varit genom bränvinsbränningen, som potatesodlingen inom vårt land, blifvit uppdrifven till någon betydenhet; att jordbruket i sammanhang dermed, och i följd deraf tog en flykt, som förde det. på väg, till den utveckling, hvartill det, bränvinsbränningen förutan, troligen ännu ej hade hunnit. Detta vare ingalunda sagt, såsom för, svar för det nu förhandenvarande förhållandet med bränvinsbränniogen inom vårt land; men såsom. ett faktum, hvilket icke alldeles bordt förbises. Det är anmärkningsvärdt, huru till och med naturfenomenerne genom potatessjukan ådagalagt en högst verksam omsorg för bränvinsbränningens nedsättning, ifrån den andel den onekligen öfvat å jordbrukets uppkomst hus Oss. Det visar sig likväl icke, att vår regering ifrån sjelfva naturtilldragelserna hämtat någon ledning för sina tillgöranden att, under förevarande omständigheter, åt bränvinsbränningens utöfning, gifva en ny och hälsosammare riktning, sedan den utspelt sin roll af häfkraft för vårt jordbruk: ; Husbehofsbränningen bibehåller ännu till mångas förundran sin benämning jemte sitt serskildta omhuldande uti -den-kongl. propositionen, som nu åtminstone bestämmer begreppet i afseendeå rätta uppfattningen af hvad som under husbehofsbränning förstås, då propositionen innebär: att anspråket på husbehof af bränvin icke bör sträckas utöfver de 1,220 kannor, hvilka anses kunna tillverkas med en 27 kannors panna, utan mäskvärmare under 2:ne månaders bränningstid. Eni sanning, för inoch utlandets begrepp om svenska hushållets behof af bränvin, högst märkvärdig bestämmelse i en regeringsakt. Efter att hafva på det bestämdaste antagit bränvinsbränningens obehöflighet för jordbruket, kan det icke förtänkas. om man förvånas, att den kongl. propositionen sådant oaktat ännu ytterligare fäster bränvinsbränningen vid jorden, och vid detta tillfälle lemnar en bedröflig hyllning åt vanans makt; tvifvelsutan kan regeringen i detta: fall icke vara i g I , vid min -heder; vi få AR LA KÄR Oras SS RR

31 december 1853, sida 1

Thumbnail