Aftonbladet – 31 december 1853, sida 1

slutet, stod till hälften dolt uti ett obebodt rum; han hade till och med fordrat att Doroth endast lärde sig harpa, liksom, fruktade han, en erinran från förflutna tider. Också hade hvarje försök å dotterns sida att öfvervinna detta slags hat, hittills varit fruktlöst; men hon var en af dessa varelser hvilkas hjertan till och med från deras mildhet hemta styrka och mod, och som aldrig tröttna att försöka uträtta allt möjligt godt här i verlden. I. Emellertid hade bröllopsdagen randats. Vigseln skulle ejförsiggå förr än efter midnatten i protestantiska kyrkan; men majorens vänner och grannar voro inbjudna att samlas tidigare för att intaga bröllopsmåltiden. De ankommo innan qvällens inbrott, och mottogos f de föråfvade. Då alla gästerna voro samlade, vil:e Loffen afläigsna sig för att öfvertyga sig om att allt vore i sin ordning; Dorothe hindrade honom derifrån. — Bästa, goda pappa, tusen gånger om förlåtelse, — inföll hon, och lindade sina armar om hans hals; men i dag förbjuder jag dig att lemna oss. — Och hvarföre då? — frågade majoren smäleende. — Emedan du i dag ej har någon rätt att befalia här. — Huru? — Jag ensamt är i dag herskarinne, Hon har rätt! — utropade skrattande justitierådet Hotman. — Men, jag begriper ci. ..— Det är i dag nyårsafton. — Vid trion! det har jag alldeles glömt! — utbrast Loffen. — Det är nyårsafton I — upprepade hela sällskapet; ni är ej i dag herre i ert hus, major Loffen; Sankt-Sylvesters dag, som i hela Bayern är en epok för förlustelser, firas verkligen i Hoff på ett serdeles sätt. En gammal plägsed fordrar att den vanliga ordningen inom en familj skall vara alldeles omstörtad och att den myndighet föräldrarne eljest utöfva, denna dag, helt och hållet lemnas i barnens händer. Det är ett slags kristlig förvandling af Roms saturnalier, der slafvarna för några timmar sattes i besittning af friheten och läto sin ordning betjena sig af sina husbönder. Majoren, som samvetsgrannt höll sig till samla seder och bruk, svarade leende sin lotter att han öfverlät åt henne och Wilhelm, omsorgen af allt. j — Således, — sade Dorothå, går pappain Då att helt och hållet underkasta sig allt hvad Sankt-Sylvesters lag bjuder? — Utan tvifvel, nitt barn, — svarade Loffen. — Och nilofjar på er heder att hela denna afton anse edra arm som herrskare, är det ej så pappa?