Aftonbladet – 31 december 1853, sida 1

Bland de flera till redaktionen i denna maktpåliggande. fråga insända artiklar, hvilka alla äro rigtade emot regeringens förslag, meddela vi här nedan en, af följande lydelse: Några ord i bränvinsfrågan. Uti en vrå inom en aflägsen landsort och till följe af författningen utestängd från alla valkretsar för att blifva riksdagsman, känner insändaren sig likväl i högsta måtto intresserad att följa de offentliga handlingarnes gång, isynnerhet i afseende på frågor, hvilka synts mera framstående hafva utgjort föremål för ett allmännare deltagande. Man har i detta hänseende näppeligen i vårt land sett någon Ifråga omfattas med mera ifver än bränvinsfrågan. Ifrån vårt tålmodiga folk äro 7 å 800 petitioner, rörande ett enda ämne, säkerligen en oerhörd tilldragelse. Det må sålunda icke förtänkas om man med spänd uppmärksamhet afvaktat regeringens blifvande beteende i afseende å bränvinslagstiftningen i dennå, bedröfligt nog, högvigtiga riksangelägenhet för Sverige. Aftonbladet anlände, och man häpnade vid läsningen af den redogörelse i utdrag, som bladet lemnade öfver något, hvilket det kallade Kongl. Maj:ts nådiga proposition till -Rikets Ständer, angående grunderne för rättigheten att tillverka bränvin, samt beskattningen. derförn. Man trodde, som man ofta gör, att tidningarne öfverdrifva; men det visade sig snart att man haft. orätt, då ett sednare tidningsnummer förskingrade den loyala och välmenta villomeningen i denna del. Man blef villrådig om mån skulle våga en granskning af detta dokument. Efter någon besinning kunde iman likväl icke annat finna, än att den kongl. så kallade propositionen, oansett sin höga utgångspunkt, utgjorde ett föremål för mensklig forskning. På grund häraf har man känt sig manad att företaga verket af en kritik, ehuru påkostande den ock kan blifva. I främsta rummet framställer sig såsom anmärkningsvärdt, att ett förslag, innefattande grunderne eller .blotta principerna för en lagstiftning i afseende å bränvinstillverkningen, behöft framträda under formen af en afhandling, hvilken troligen varit mera passande för ett tarfligt föredrag uti en kateder, än såsom framställning för folkombud inom en riksförsamling, hvilka man saklöst synes kunnat tilltro kännedom om innehållet af de ifrån Sveriges alla landsändar utgångne petitio Något nytt i frågan innehåller, oansett allt sitt ordsvall, sannerligen icke den kongl. propositioneh; och för de mera eller. mindre oväntade resultater hvartill den kommit, hade, åtminstone efter vårt förmenande, motiverne kunnat upptaga ett vida inskränktare omfång. I sammanhang härmed torde man kunna tillåta sig att yttra: att det säkerligen icke vore illa, om regeringen uti sina framställningar föregick med exemplet att icke skrifva mera än som behöfves, särdeles som långtrådigt skrifvande synes på ett alltför hotande sätt hafva inrotat sig uti vår svenska expeditionsstil. Det ligger troligen inom all styrelses natur att vilja inkräkta makt, der den icke är fullkomligt enväldig. Huru många strider hafva icke blifvit kämpade i och för de grundlagens ord som säga: att Konungen äger allena styra riket? Huru envist har man icke understundom velat undanhålla lagbudets fortsättning, som bestämmer Villkoret för detta allenhastyrande? Man har med anledning Maraf något svårt att göra sig fattligt att regeringen åsidosätter den maktfullkomlighet den verkligen eger, när fråga uppstår om tillvägabringandet af någon mera genomgripande författning, i och för en riksvigtig fråga. År regeringen eller är hon icke innehafvare af den ekonomiska lagstiftningen? Vi föreställa oss att 89 Regeringsformen härå lemnar ett otvetydigt svar. : Det måste sålunda ursäktas om man djerfves helt öppet bekänna sin tro, att de under mera än 40 år, till föga fromma för landet, så ofta vexlande grundsatserne för bränvinslagstiftntngen, ensamt må föras på regeringens räkning, emedan beslutande rätten i afseende å sättet för bränvinsbränningens utöfvande, tillhört regeringen allena. i Man har under mera än 40 år hört en klagan, att Riksens Ständers dyrbara och för slutet, stod till hälften dolt uti ett obebodt rum; han hade till och med fordrat att Do-! ke ae 2 IRAN