Aftonbladet – 21 december 1853, sida 1

STOCKHOLM, den 21 Dec. Svenska akademiens i går firade årshögtid bivistades af hela den kongl. familjen samt så stort antal åhörare att ej blott stora börssalen var öfverfylld på ett för välbefinnandet och uppmärksamheten å förhandlingarne ganska betänkligt sätt, utan äfven förstugorna till en del upptagna. Ett betydligt antalaf riksståndens Icdamöter voro närvarande. Som så äl akademiens nuvarande direktör som kansleren voro frånvarande, öppnades sammankomsten af akademiens sekreterare, friherre von Beskow, som i korthet omnämnde de förluster, hvilka akademien på den sednaste tiden lidit; Förste kabinettssekreteraren friherre Manderström gjorde derefter sitt inträde i akademien medelst ett kort och flärdfritt åminnelsetal öfver sin företrädare, Valerius, samt intog derefter stolen JE XV, som före Valerius innehafts af Rutström och C. G. Nordin. I sitt svar på inträdestalet lemnade äfven friherre v. Beskow några bidrag till en karakteristik af Valerius och redogjorde tilllika för akademiens motiver för inväljandet af frih. Manderström. Det hade nemligen aldrig varit stiftarens mening att akademien uteslutande skulle bestå af skalder, utan att den äfven skule omfatta personer med odlad konstsmak och hög vitter bildning; för sina språkarbeten behöfde akademien medhjelpare frin olika sferer, kyrkans, rättsoch naturvetenskapens o. s. v., och äfven representanter för det finare umgiängesspråket och för det svåra och vigtiga skriftställarskap, som har till sin uppgift att ordna förhållandet till fremmande makter och göra framstillningar i ofta ömtåliga frågor på ett sätt som öfverensstämmer på en gång med den politiska klokheten och med en gammal sjelfstänlignations ära och värdighet. Derefter företogs prisutdelningen. Till akademien hade letta år inlemnats ett större antal täflingsskrifter än någonsin tillförene alltsedan akalemiens stiftelse, nemligen 7 i vältaligheten och 44 i skaldekonsten. Bland dessa hade skademien med stora priset belönat M 25 Den fallande stjernan; sånger till Selma; renne afdelningar, hvarur valda stycken uppästes. Författaren, stud. vid Upsala univeritet hr Sander, var närvarande och emottog elöningen, hvarvid friherre von Beskow tolsade det nöje, hvarmed akademien upptäckte n hittills okänd, i det stilla utvecklad skallegåfva, som redan hunnit så långt i mog